Andreas Magnusson

Den klädsamma minnesförlusten

Kanske vaknade den forne finansministern upp i en av sidobyggnaderna till den stora skärgårdsvillan med kraftig huvudvärk och fragmentariska minnesbilder. Tog jag verkligen friherren på snoppen? Tog jag verkligen fram min egen snopp? Skrek jag verkligen hora efter friherrinnan? Innerst inne insåg han nog i så fall att han gjort bort sig rejält och att sådant beteende endast kan mildras av en klädsam minnesförlust.

   Fem dagar efter uppvaknandet och passande nog precis efter att pressen gått ut med berättelsen om den misslyckade festkvällen valde Borg att skriva ett offentligt inlägg på Facebook. ”Jag var på fest i helgen och drabbades av en blackout.”

   På något sätt blir han genom formuleringen offret – den som drabbats och på något sätt minns han ingenting. Minnesförlusten passar Anders Borg väldigt bra oavsett vad som har hänt eller inte hänt.

   Minns ni den svenske turisten som i början av sommaren fångades upp av övervakningskameror när han sparkade en städerska i huvudet på ett hotell i bulgariska Sunny Beach? ”Jag var full och minns ingenting” var hans självklara kommentar. För vem vill minnas att man är en människa som sparkar kvinnor i huvudet? Än en gång en minnesförlust.

   Faktum är att hela brottshistorien är full av män som har tappat minnet. En göteborgare som i början av året ringde 112 och felaktigt sa att hans sambo knivskurit honom i magen kunde inte minnas någonting efteråt när polisen dök upp och såg att han inte alls var knivskuren. Och som om ett falsklarm inte räckte så ringde han en gång till en månad senare och berättade att sambon attackerat honom och huggit honom i armar och ben med kniv. Det stämde inte heller. ”Han gillar dramatiken när polisen kommer”, sa sambon. Själv mindes han så klart ingenting.

   Hagamannen Niklas Lindgren hade glömt det mesta av sina brutala överfall. Han menade att det värsta var att inte kunna minnas vad som hänt. Det var det värsta av allt. Inte de brutala våldtäkterna och mordförsöken. Den klädsamma minnesförlusten som gör förövaren till omständigheternas offer.

   Politiker är, liksom brottslingar, i trängda lägen mästare på att ha glömt vad de gjort och Anders Borg är en före detta politiker. Fem år efter Nuon-affären kunde Maud Olofsson nästan inte minnas någonting om vad som sagts och gjorts men när hon skrev sin självbiografi mindes hon tjugo år gamla dialoger och detaljerade händelser från sin egen söndagskoltid.

   Carl Lidboms kända replikskifte med en uppretad Anders Björck föregicks av en omfattande minneslucka kring Ebbe Karlsson-affären. I trängda lägen väljer politiker gärna att glömma. Eller att komma ihåg något som aldrig hänt.

   Som när Jimmie Åkesson kom ihåg en barndom full av konflikter med invandrargäng i Sölvesborg trots att han under skolåren sammanlagt kom i kontakt med tre elever med utländsk bakgrund eller när Lars Ohly trodde att han spelat fotboll med Nacka Skoglund trots att det aldrig hänt. Han påstod för övrigt också vid ett annat tillfälle att han fick ett SMS från en vän efter Prags befrielse 1989 trots att världens första SMS skickades först 1992. Det var förresten långt innan han visade snoppen på Instagram. Det är något visst med manliga politiker och snoppvisning.

   Jag säger inte att Anders Borg har gjort något av det han nu anklagas för. Kanske är Lars Ohly fortfarande vår mest kände snoppvisarpolitiker. Jag säger inte ens att Borg ljuger när han säger att han inte minns. Det kan faktiskt vara illvilliga rykten och uppförstorade missförstånd.

   Det finns en sund debatt kring det inträffade och en osund. En där man sakligt försöker analysera det inträffade och en där man sparkar på en människa som ligger ner. Den gör mig illa till mods så som den präktiga moralismen alltid gör – den som de ägnar sig åt som själva aldrig någonsin tycker sig ha sagt något olämpligt eller gjort något dumt.

   Det jag säger är att även om Anders Borg faktiskt minns vad han har gjort så kan det ha fördelar att säga att han inte gör det. I vissa lägen är en minnesförlust ytterst klädsam.

   Rent rättstekniskt är det ingen automatisk fördel att säga sig ha glömt precis allting. Det är ingen förmildrande omständighet i lagens mening att ha glömt vad man har gjort. Men eftersom inkonsekvenser i berättelser kan användas emot en misstänkt gärningsman så kan det absolut ha fördelar att inte minnas någonting istället för att först minnas en sak och sen en annan och till sist något som säger emot det man först påstod.

   Nu har Borg själv, liksom flickvännen Dominika Peczynski gått ut på Facebook och förtydligat att ursäkten på Facebook inte innebär ett erkännande av brott utan en ursäkt för att han har betett sig otrevligt.

   Men hur vet han egentligen ens att han har betett sig otrevligt om han verkligen hade en blackout? För att andra har sagt det? Ja. Men andra har också sagt att han har tagit män på könen, plockat fram sin egen snopp och skrikit kvinnoförnedrande saker. Men sånt går inte att be om ursäkt för utan att också erkänna att man är en brottsling. I detta läge är då en minnesförlust i kombination med en offentlig ursäkt betydligt mer klädsam.

För övrigt anser jag…

   att minnesförluster tycks extra vanliga i samband med snoppvisningar. Anothny Wiener var demokraternas guldgosse tills han skickade bilder på sin snopp till en massa kvinnor. Han kunde efteråt inte riktigt minnas vad han gjort. Fox nyhetsankare Eric Bolling kallade då Wiener för en sjuk människa. Nu har han själv blivit anklagad för att skicka snoppbilder till olika kvinnor. Advokaten låter i all korthet hälsa att ”Mr Bolling minns ingen dylik korrespondens.”

 

   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Nu är Andreas även en av Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.