Svensk narkotikapolitik dödar

Sverige är det land i Europa med näst högst andel drogrelaterade dödsfall i relation till befolkningsmängd. Endast Estland har ett sämre facit. I Sverige har vi 100 dödsfall per miljoner invånare. I Portugal är motsvarande siffra 6, i Frankrike är den 7, i Italien 8. Skillnaden mot Sveriges 100 är gigantisk.

    Man måste alltid vara berusad. Det avgör allt: det är den enda frågan. För att inte känna tidens fruktansvärda börda som knäcker era axlar och böjer er mot marken, måste ni berusa er utan hejd. Men med vad? Med vin, poesi eller dygd, som ni vill. Men berusa er.

   Så uttryckte sig den franske poeten Charles Baudelaire och människor har i alla tider och på alla platser använt olika sorters bedövningsmedel för att berusa sig. Till och med djuren berusar sig emellanåt ofrivilligt och frivilligt. I slutet av sommaren kan man inte sällan få se fåglar som berusade av jästa körsbär eller andra bär eller frukter flyger in i fönster och dör.

   Några berusningssätt har vår lagstiftning valt att acceptera helt och fullt, andra begränsar vi genom att sätta åldersgräns och slutligen några betraktar vi som olagliga.

   Härförleden kom den Europeiska narkotikarapporten över trender och utveckling för 2017. Den innehåller en hel del intressant information. För det första kan man konstatera att användandet av tobak, alkohol och narkotika minskar i hela Europa och har gjort så under en lång tid. För svensk del ökar användandet av cannabis något från en ganska låg nivå – men generellt sett kan vi se en minskning.

   En sak sticker i ögonen utifrån ett svenskt perspektiv när det gäller rapporten och det handlar om den extremt höga dödligheten bland missbrukare. Antalet dödsfall har mer än fördubblats i Sverige på tio år. Inget annat land i Europa har en lika extremt negativ utveckling. Vad beror detta på?

   En del skulle föreslå att det handlar om att många kommuner i Sverige har haft en restriktiv politik kring sprutbytarprogram men man kan i statistiken inte se något tydligt samband mellan de länder som har låg dödlighet och sprutbytarprogram. Till exempel har Portugal liksom Sverige låg utdelning av sprutor till missbrukare och Portugal har lägst dödlighet i förhållande till befolkningsmängd av alla Europas länder.

   Estland som istället har högst dödlighet i förhållande till befolkningsmängd hör till ett av de länder där man delar ut flest sprutor till missbrukare. Estland och Sverige har båda misslyckats men har motsatt strategi i detta avseende. Portugal och Spanien har båda lyckats och har också de motsatt strategi.

   En del skulle föreslå att den höga dödligheten kommer sig av att Sverige har en alltför liberal drogpolitik. Straffen för narkotikasmuggling och innehav är betydligt högre i några europeiska länder. Men Sverige utmärker sig inte för att vara vare sig särskilt strängt eller tillåtande och än en gång kan man inte se något samband mellan låg dödlighet och tuffa tag eller tvärt om.

   Jag tror att huvudskälet till att så många missbrukare dör i Sverige är att vi har en misslyckad missbruksvård som en konsekvens av en misslyckad lagstiftning. Det finns, som jag ser det, tre huvudsakliga förklaringar.

   En heter Naloxon. Naloxon finns som nässpray och räddar livet på missbrukare genom att häva den nedsatta andningsförmåga som inträder vid en överdos av opioider eller opiater. I Sverige har läkare, fram tills nu i sommar då läkemedelsverkets nya direktiv kom, hindrats att ge preparatet till missbrukare och deras anhöriga trots att det bevisligen räddar liv.

   Den andra anledningen är att oerhört många människor i Sverige dör av den lagliga narkotikan. Med detta menar jag inte Naloxon som fungerar som en livboj (inte som ett substitut) utan buprenorfinpreparat som till exempel Subutex.

   Staten kriminaliserar en livsfarlig drog och förordar att en annan skrivs ut på recept. Buprenorfin blir förresten allt vanligare inom äldrevården när vi utifrån en effektiviseringstanke går mer och mer ifrån omsorgsarbete mot kemiskt lugnande insatser.

   Den tredje anledningen handlar troligen om hur vi kriminaliserar narkotikabruk i Sverige. Sverige har som kanske enda land i världen ett förbud inte bara mot att framställa narkotika, överlåta narkotika, anskaffa narkotika, förvara narkotika och sälja narkotika. I Sverige är det också olagligt att använda narkotika. Det innebär att en narkoman som söker hjälp för sitt missbruk och har narkotika i blodet inte kan göra detta utan att också samtidigt ange sig själv som brottsling.

   I Sverige är det inte olagligt att vara påverkad men olagligt att med uppsåt föra in narkotika i sin kropp. Enda sättet att klara sig undan straff är om man säger sig ovetandes om hur drogen har kommit in i kroppen. Hur bra förutsättningar är det för att få människor att söka behandling?

   En fara med den här lagstiftningen är att människor väntar alldeles för länge med att söka hjälp och när man väl är fast i ett tungt missbruk är det fruktansvärt mycket svårare att komma ur det.

   Kanske har man i Sverige varit allt för fixerad vid att bekämpa lätt narkotika och allt för slapphänt med att hjälpa människor med tunga missbruksproblem. Den låga användningsnivån av cannabis i Sverige känns som en pyrrhusseger så länge den tunga narkotikans fortsätter att skörda människoliv.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Nu är Andreas även en av Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.