Börje Carlsson

Var finns miljötänket?

Det talas allt högre om bilarnas avgasutsläpp och det talas allt oftare om att förbjuda dieselbilar. De flesta lösningar tycks vara riktade mot de vanliga medborgarna. De som har råd att köpa nya miljöfordon ska premieras med stora bidrag medan de som knappt har råd att hålla sin gamla bil igång ska beskattas hårt. Jag undrar hur långt man måste köra sin gamla bil innan den orsakat lika mycket miljöförstöring som den nya miljöbilen orsakat vid tillverkningen?

   Dessutom, enligt vissa experter, orsakar batteritillverkningen för elbilar, så stor miljöpåverkan att den mest positiva effekten uteblir. Om diesel och bensin skall bytas mot elenergi så kommer det att gå åt ström som kanske inte heller är helt miljövänligt framställd.

   Samtidigt pågår olika verksamheter som aldrig ifrågasätts – i det lilla:

   Varje morgon kommer en tidningsbil och stoppar tidningar i brevlådorna.

   Så går det några timmar och sedan kommer Bring, postens lokala konkurrent, med några brev.

   Så går det ytterligare några timmar varefter PostNord gör entré och stoppar några brev i lådan.

   Ett par dagar i veckan kommer reklambilen och delar ut reklam till de få som inte undanbett sig reklam. De flesta tycks inte vilja ha reklam vilket gör just denna tur extra överflödig.

   Så varje vecka kommer tidningsbilen sex gånger, Bring fem gånger och PostNord fem gånger (har dock aviserat att det kan bli aktuellt med lördagsutdelning) och reklambilen minst en gång.

   Således körs varje vecka minst 17 turer samma sträcka för att människor ska få tidningar, post, paket och reklam flera gånger dagligen. Skulle inte detta i miljöns namn kunna reduceras till sex körningar per vecka eller en om dagen?

I det lite större ser det ut så här: Varje dag kommer en speciell PostNordbil till Eskilstuna polishus. Där hämtas och lämnas post.

   Resan börjar med en rundkörning i länet där de fyra befintliga polisstationerna besöks och där post hämtas och lämnas. Posten körs därefter ner till Linköping där den lämnas för eventuell diarieförning, varefter den sorteras och läggs i de utgående korgarna. Här hämtas de sedermera, någon dag senare, av PostNords särskilda fordon för att åka i motsatt riktning.

   Ett internbrev från någon polis i Eskilstuna till polisen i Strängnäs fraktas således runt hela Sörmland och halva Östergötland för att till slut hamna i Linköping. Där sorteras det och fraktas därefter från Linköping till Strängnäs.

   Ett brev som jag skickar till polisen i Eskilstuna genom att lägga brevet i en gul låda hämtas av PostNord, transporteras till och sorteras i PostNords terminal i Linköping, varefter det fraktas till polisens ”postterminal” i Linköping där det återigen sorteras för att därefter hämtas av PostNord för vidare befordran till Eskilstuna.

   I polisregion öst går varje dag tre PostNord-bilar runt, en i varje län, för att samla in post för sortering i Linköping och därefter transporteras försändelsen någon/några dagar senare i omvänd riktning. Detta betyder att varje försändelse tar mellan 4-7 dagar. Från Eskilstuna till Strängnäs i bästa fall fyra-fem dagar.

   Avståndstabell:

  • Linköping – Nyköping 100 km
  • Nyköping – Strängnäs 120 km
  • Strängnäs- Eskilstuna 34 km
  • Eskilstuna – Katrineholm 60 km
  • Katrineholm – Linköping 88 km

   Summa drygt 400 kilometer varje dag i Sörmland och förmodligen ungefär lite drygt denna sträcka i Östergötland och Jönköpings län.

   Fem dagar i veckan och 52 veckor om året ger för östra regionen drygt cirka 40 tusen mil och till detta kommer ytterligare sex regioner med förmodligen mångdubbelt fler mil.

   Polisverksamhetens internpost orsakar lågt räknat cirka 7-800 000 mil med åtföljande miljöförstöring och en kostnad som förmodligen handlar om ett antal miljoner. Man kan lätt förstå det gamla Postverkets slogan ”ett brev betyder så mycket”. Detta torde vara PostNords mest lönsamma del.

   PostNords ordinarie verksamhet tycks inte vara något för polisen. Kan möjligen bero att det kan gå för fort, vara för rationellt och för billigt eller möjligen att polisens post skulle försvinna hos PostNord. Jag har under tre dagar, utan att lyckas, jagat efter någon som kan ge mig siffror på vad denna hantering kostar jämfört med vad det kostade då posten sköttes av ordinarie Postbil.

   Idag verkar det mesta som handlas inte finnas i lager utan tas hem på beställning. Idag finns en logistik som är så utvecklad att man ibland tror att långtradarna utgör lager för affärsidkarna.

   Jag beställde hem några detaljer till en bil från södra Tyskland. Redan ett drygt dygn senare levererades dessa föremål till min grind. Fråga mig inte hur det går till men snabbt går det.

   Jag råkade få fel grejer och återsände dessa och beställde rätt grejer. Ett dygn senare fick jag ett mail om att returen var mottagen och de rätta föremålen på väg.

   Alla dessa långtradare som dygnet runt rullar på våra vägar släpper förmodligen ut massor av miljöfarliga avgaser. Är detta verkligen rimligt bara för att vi så gärna vill ha en beställd vara redan igår?

   Varför ska flygbolagen slippa bränsleskatt? De som förstår säger att flygplanens utsläpp i det stora hela bara är bråkdelar av totalen och därför inte skulle ge så stor effekt. Med detta resonemang borde vi i Sverige inte göra något alls för att spara naturen eftersom Sveriges utsläpp bara handlar om någon mycket liten del av jordens totala utsläpp.

   Det är ett resonemang som inte håller utan alla ska dra ner på det de kan, även flyget. För det kan väl inte vara så att ett transportmedel ska slippa bränsleskatter som alla andra transportörer måste betala och som dessutom gör att det är billigare att flyga vissa sträckor än att åka tåg, vilket är orimligt med tanke på utsläppen.

   Genom denna enkla fråga inser man nog att det också handlar om symbolik. Här måste således finnas utrymme för rationaliseringar och samarbete till miljöns fromma.

 

 Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.