Andreas Magnusson

Varning – den här texten är inte objektiv och allsidig

2017-12-18

Sedan jag började skriva för Para§raf har jag märkt att en kommentar ständigt återkommer i läsarreaktioner på mina krönikor. Upprört skriver läsaren att ”den här texten är ju inte objektiv” eller ”det är tydligt att du sysslar med agendajournalistik”. Ja. Det är liksom det som är själva poängen med en krönika.

   Förutom att skriva krönikor så arbetar jag som lärare. Vi lärare har, som bekant, en allmänt jobbig tendens att hela tiden vilja undervisa vår omgivning om saker och ting.

   Berätta något för en lärare och han eller hon kommer att sätta in det i ett sammanhang, krydda det med någon långtråkig anekdot och envisas med att försöka göra vanligt liv till kunskap. Och nu kommer jag att göra just precis det.

   Jag är svensklärare. Ja, du läste rätt – inte svenskalärare. Vi svensklärare är rätt så petiga med sånt. Att det egentligen borde heta svenskalärare bryr vi oss inte om.

   Vi har betalt för att märka ord och för att vara en bromskloss till spännande språkutveckling som återinförande av godtycklig stavning, särskrivning och sammanblandning av de och dem. Ni vet sånt som verklighetens folk sysslar med.

   En sak jag lär mina elever på gymnasiet är att skriva krönikor. Jag brukar förklara att det är subjektiva betraktelser kring ofta dagsaktuella händelser och fenomen. Krönikor är ibland lite mer kåserande och ibland mer tydligt argumenterande.

   En bra krönika sätter fingret på något som du som läsare kanske inte riktigt har tänkt på, hittar en annorlunda vinkel på ett nyhetsfenomen eller kopplar ihop två saker som andra inte har tänkt på att koppla ihop. Framförallt ska en bra krönika stimulera till diskussion och debatt.

   Krönikan är den absoluta motsatsen till Kungens nyårstal – du vet det där talet kungen håller varje år när han lyckas med konststycket att säga något utan att reta upp en enda människa. Kungen ska vara opolitisk – en krönika är alltid politisk i någon mening. Med det menar jag att en krönika alltid har ett mer eller mindre drivet budskap, inte att den måste vara höger eller vänster på en politisk skala.

   En bra krönikör har ett språk som du uppskattar men tycker inte alltid likadant som dig. En bra krönika ska göra något som vanlig nyhetsrapportering inte klarar av. Krönikören analyserar, ironiserar och småretas – som om ni vore syskon.

   Så hur kommer det sig egentligen att en massa läsare upprörs över krönikörers brist på objektivitet då det är själva poängen med en krönika att vara just subjektiv?

   Jag tror tyvärr att många blandar ihop olika textgenrer som kan förekomma i en publikation och därför saknar förmåga att skilja mellan opinionstext och nyhetstext. Saken underlättas inte precis av att många tidningar och tidskrifter också tycks ha svårt med det där.

   Så här låter det ibland:

Aftonbladet ljuger bara. DN sysslar med agendajournalistik. SVD skriver inte för vanligt folk. GP har blivit högerextrem. Para§raf är vänstervriden.

   Ja, det där sista med vänstervriden brukar sägas om Aftonbladet, DN, SVD och GP också av människor som bara kan läsa texter tryckta med brun trycksvärta. Men du känner igen det. Vanliga etablerade nyhetsmedier avfärdas som vinklade och lögnaktiga.

   Men en skillnad mellan till exempel Aftonbladet och Nyheter idag eller ännu tydligare Fria Tider är att du troligen inte skulle kunna skilja en nyhetstext som publicerats på Socialdemokratiska Aftonbladet från en som publiceras på liberala Expressen eller moderata Svenska Dagbladet.

   De är nämligen rätt så bra på att hålla isär ledaråsikter och åsikter i krönikor från de nyheter som rapporteras. Det innebär att man i en sossetidning kan få läsa stenhårda granskningar av sossar och att man i en moderatblaska kan få läsa stenhårda granskningar av moderater.

   I publikationer som Fria Tider och Samtiden kan man aldrig läsa kritiska ord om Sverigedemokrater – förutom de som partiet ändå vill göra sig av med som Pavel Gamov.

   Jag skulle vilja påstå att en pålitlig publikation är en publikation där det är högt i tak och där krönikörernas åsikter spretar en hel del. Det är också en publikation där ledarsidan kan försvara någon som på nyhetsplats utsätts för rejäl granskning och genomlysning.

   Eftersom allt fler svenskar konsumerar medier som saknar just den här mångfalden har allt fler svenskar kommit att uppfatta krönikor och nyhetstexter som samma sak. Då blir de upprörda på en krönikör som inte har tagit med alla tänkbara perspektiv i sin text eller som kritiserar en person som någon annan skulle kunna berömma.

   ”Med viken rätt anser du att du kan stå till doms över andra som har en helt annan uppfattning än du?” undrade en läsare i ett mejl till mig idag. Jag har inget annat svar än att det är det som är en krönika. Någon tycker någonting och jag tycker något annat.

   En annan läsare skickade ett mejl idag med bland annat orden ”det är bedrövligt, att du som lärare får hålla på och sprida lögner.” Jag tänkte först svara att han borde vara glad över av att få leva i ett land där vi tillåts tycka olika.

   Fast då slog det mig att han säkert ändå röstar på partiet som av en av sina Riksdagsledamöter beskrevs på följande sätt: ”Vår långsiktiga ambition är att få bort de andra partierna.”

   Ett parti. En press. En åsikt. Så här ser det ut på andra platser i världen och så kan det komma att se ut här också. Så länge det skrivs krönikor som retar upp vissa läsare och gläder andra så kan du ändå känna dig trygg med att du lever i någon sorts demokrati. Ta den inte för given.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Nu är Andreas även en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.