Alexander Bard

Vad får Alexander Bard tycka?

Det pågår en namninsamling för att få bort Alexander Bard som domare från TV-programmet Talang. Har han gjort sig skyldig till sexuella trakasserier? Svar nej. Anklagas han för andra sexbrott? Svar nej. Har han överhuvudtaget begått något lagbrott? Inte vad jag vet. I varje fall inget som är polisanmält.

   Alexander Bard och jag har oftast olika syn på tingens ordning. Jag uppfattar honom som en provokativ nyliberal, vilket jag definitivt inte är – men det har han naturligtvis all rätt att vara. Våra olika åsikter ryms inom en demokratisk rättsstat där yttrandefrihet råder.

   I uppropet anklagas Alexander Bard för sexism och rasism. Vad det rasistiska avser är oklart. Möjligen har han någon gång uttalat sig på ett sätt som kan tolkas som rasistiskt – men jag har aldrig upplevt honom som någon rasist.

   Därtill anklagas han för det ytterst luddiga begreppet sexism. Vad står det för? Närmast kan det nog förklaras med ”vulgärt språkbruk”. Det kan utgöra ett problem i så väl umgänge som på en arbetsplats – men det är inget olagligt i sig.

   Ingen har någonsin dömts i domstol för sexism – i Sverige. Ingen har någonsin blivit avskedad för sexism – i Sverige.

   Däremot har sexuella trakasserier resulterat i såväl avsked som att personer blivit dömda i domstol.

   De här två begreppen blandas ihop alltmer. Inte minst i svallvågorna efter #metoo-initiativet. Men det är en väsentlig skillnad mellan något som är olagligt och något man personligen kanske inte gillar. Något som dessutom uppstår i lyssnarens öra och hjärna. Eller om man så vill, kanske i lyssnarens sexfantasier. För vad är sexism? Är det att någon säger:

– Där satt den?

   Det kan ju tolkas som sexism, om man så vill, men det kan också handla om att någons favoritlag gjorde mål. Likaså med ”halva inne”. Det kan definitivt tolkas som ett sexistiskt uttryck men kan även handla om att någon äntligen fått in halva den där långa spiken eller skruven i en besvärlig ekplanka.

   Så där kan jag fortsätta med massor av uttryck. En del tycker att svordomar i största allmänhet är ett uttryck för dåligt ordförråd. Själv tycker jag, som journalist och författare, att det är en klar och användbar nyansskillnad mellan att någon yttrar, ”det är ju själva f-n” eller ”det är anmärkningsvärt”. Tycker alltså att väl använda svordomar snarare är ett uttryck för ett stort och varierat ordförråd och ett målande språk.

   Tillbaka till sexism kontra sexuella trakasserier. Begreppet sexuella trakasserier är pluralis, det står alltså för att något har upprepats. Begreppet finns inte som ett juridiskt begrepp i brottsbalken men personer har ändå dömts för det. Men har då dömts för bland annat sexuellt ofredande (6:10 brottsbalken), ofredande (4:7 brottsbalken), olaga hot (4:5 brottsbalken) eller utpressning (9:4 brottsbalken). Men där det i grunden har handlat om sexuella trakasserier.

   Däremot finns sexuella trakasserier som begrepp i diskrimineringslagen. När jag rotade i det här och var i kontakt med såväl åklagare och juristprofessorer som justitieråd, visade det sig att den som kunde just det här området bäst var TCO:s chefsjurist, Lise Donovan. Hon sa bland annat:

– För att sexuella trakasserier ska vara uppnått i juridisk mening ska det ha upprepats. Någon har gjort något i sexuell mening och den som har utsatts för det har inte upplevt det som en acceptabel form av närmande, utan tvärtom klart och tydligt klargjort att han eller hon inte accepterar det. Om handlingen då upprepas kan det bli bedömt som sexuella trakasserier.

– Men hur är det då med sexism? frågade jag.

– Nej, sexism finns inte som juridiskt begrepp. Det är alldeles för oklart och luddigt.

   Så är det alltså. Och det är därför som det blir så luddigt och konstigt när någon anklagas för sexism. För några månader sedan skrev jag en artikel om en av de lärare som hade stängts av från undervisningen på Medieinstitutet. DN hade då i två artiklar beskrivit det som skulle ha hänt som sexuella trakasserier, vilket det inte alls handlade om enligt den skolledning som hade stängt av lärarna.

   Det här fick P1:s program Medierna att rycka ut till försvar för stackars lilla DN som hade blivit ifrågasatt i Para§raf. Rakt igenom hela inslaget i programmet Medierna blandade man ihop och likställde begreppen sexism och sexuella trakasserier.

   OBS: Det här handlar alltså inte om tjafs om ord som av den okunnige kan antas ha likställd betydelse, det handlar om vad som är olagligt och vad som inte är det.

   Så vad är det då som Alexander Bard har gjort sig skyldig till? Är det att han provokativt har framfört att han inte anser att kvinnor har rätt att uppträda och uttala sig bitchigt om män i största allmämnhet? Till saken hör att när han utfrågats om det här så har han klargjort att han står för det och att det självklart gäller även åt det andra hållet, alltså hur män uppträder och uttalar sig om kvinnor.

   Alexander Bard har alltid varit provokativ. Han hade stora framgångar med gruppen Army of lovers, som var väldigt provokativa i sina scenframträdanden. En del skulle säkert kunna kalla deras framträdanden för sexistiska.

– Usch och fy så snuskigt!

   Och när han twittrar är han uppenbart medvetet provokativ. Men nu är inte enstaka kortfattade tweets några utförliga artiklar och än mindre några avhandlingar, utan snarare dess direkta motsats.

– Men han är en av de få som är emot #metoo, har det påståtts.

   Men det är han ju inte alls. När han haft möjlighet att utveckla hur han ser på #metoo, och det inte handlat om vad någon annan påstått att han har sagt, så har han bland annat uttryckt det så här i ett TV4-program:

– Jag tycker att #metoo är toppen. Men när åratal av frustration ska komma fram så blir det vitt och brett åt alla kanter. Jag tycker att Åsa Lindeborg, Aftonbladets kulturchef, har uttryckt det brilliant när hon skrev om att när vi sedan kan lyfta #metoo från sandlådenivån och pajkastningen och se på dom strukturella förändringarna på allvar, så kan vi få ut någonting bra av det här.

   En del vill framställa Alexander Bard som ett av högertrollen. Så är det inte. Andra hävdar att Åsa Lindeborg är en mörkröd kommunist. Men de tycks alltså vara överens i den här frågan.

   Jag har som sagt oftast ett annat sätt att se på tingens ordning än vad Alexander Bard har. Och visst har han många gånger lyckats provocera mig. Jag har ibland tyckt att han haft så in i hel-te fel. Men därifrån till att han ska vara en röst som ska tystas är steget väldigt långt. Därtill handlar kraven nu om att han ska avsättas från att vara en av fyra domare i en talangtävling i ett TV-program!

   Därmed blir uttryck som ”sandlådenivå” och ”pajkastning” definitivt befogade när tusentals kräver att han inte ska få vara det på grund av sina åsikter. Han är ju faktiskt, i motsats till en del andra i den juryn, en framgångsrik musikproducent.

Skulle TV4 vika ner sig för de här lynchningstendenserna, kanske för att en del sponsorer får kalla fötter, är det bara en tidsfråga innan det börjar ropas efter bokbål.

   När Jack London skriver om eskimåer kan man nog med dagens ögon skönja en del omedveten rasism. Astrid Lindgren skriver om en negerkung. August Strindberg har pekats ut både som hetsande provokatör och kvinnohatare och Evert Taube sjunger om en negerprinsessa. Så var ska vi börja? Och framförallt – var kommer det att sluta?

 


   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.