Börje Carlsson

Hur ur led är Sverige?

Ett land i kris som håller på att krackelera eller ett land i utveckling som stärkt kommer att gå vidare? Laglösheten breder ut sig, brotten blir allt grövre och polisen hinner inte med. De dagliga skjutningarna har näst intill blivit legio och de ”vanliga” morden håller på att försvinna. Eller drunknar de bara i mängden av dödsskjutningar? De vanliga morden tycks polisen, trots allt, ha ett skapligt grepp om.

   I de fall där gängmorden har lett till att oskyldiga dödats eller skadats har polisen ofta lagt på ytterligare ett kol och ibland klarat upp brotten. När poliser blivit angripna läggs ytterligare ett kol på och också där ses vissa små framgångar.

   Detta borde mana de skjutglada gängen till eftertänksamhet. Tänk om det är så djävligt att polisen skiter i om gängen eliminerar varandra. Det kanske ska uppfattas som att polisen sitter på läktaren och jublar för varje gangster som går till de sälla jaktmarkerna? Polisen kanske bara väntar tills de överlevande gangstrarna är nere i hanterbara dimensioner för att då slå till och låsa in de som överlevt?

   Samtidigt har polisen det svårt att få till den nettoökning av poliser som myndigheten så väl behöver för att poliserna ska räcka till. Ska bli spännande att se om antalet poliser kommer att öka.

   Ordningshållning, bevakningsuppdrag och ibland utryckningsverksamhet sköts av väktare och vaktbolag. Idag finns dubbelt så många väktare som poliser och vaktbolagens budget är en bra över 40 miljarder, nästan dubbelt så stor som polisens.

   Den största delen av vaktbolagens budget finansieras av företag och privatpersoner som dessförinnan också finansierat polisverksamheten, via skattsedeln. Så trots att varje skattebetalare i genomsnitt redan betalt minst 5-7 tusen kronor vardera, per år, för att finansiera en polismyndighet så tvingas många betala mångdubbelt mer för att få den ordning och säkerhet som de egentligen redan betalt för en gång.

Försvaret består av ÖB, några officerare och i bästa fall 4 000 värnpliktiga. Dess budget, 48,45 miljarder, överstiger med råge polisens budget men medborgaren får hiskeligt lite för pengarna. Polisens budget på dryga 20 miljarder ger medborgarna något mer. Vaktbolagen med den dubbelt så stora budgeten ger bättre valuta för pengarna.

   Denna militära organisation skall försvara Sverige om vi blir anfallna av något annat land. Det ser dock lite tunt ut med fyra tusen så nu är målet att det ska bli 5 000 försvarare. Jag undrar vad detta skulle göra för skillnad för en fiende. Inte ett vitten försåvitt inte Vatikanstatens arme tänker anfalla Sverige men då räcker det nog lika bra med fyra som fem tusen soldater.

   Någon har sagt att Sveriges försvar kan försvara Sverige i 20 minuter och då undrar jag varför vi inte satsar alla dessa pengar på diplomati. Om frihetskampen är över på 20 minuter blir prislappen för försvaret alltför hög. Att få tag i människor som vill bli yrkesmilitärer verkar också vara svårt eftersom försvaret inte får ihop det antal de vill ha.

   Jag undrar när det första bemanningsföretaget skapas och som kan tillhandahålla välutbildade inhyrningssoldater? Eller kan kanske vaktbolagen engageras även här?

   Sjukvården går på knä och kostar alltmer. Bemanningsföretagen göds med skattepengar och landstingen försöker minimera dyr vård och inhyrd dyr personal. Allt går dock åt fel håll och blir allt dyrare.

   I Sörmland kostar det inget att besöka vårdcentralerna för att få primärvård och nu har Vingåkers vårdcentral köpts ut av en nätoperatör som har lagt ut läkarundersökningar på nätet. Med det fria vårdvalet kan således landstinget Sörmland få stå för läkarundersökningar till hela Sverige. Jag hoppas det stannar med det så inte hela Norden kan gå in på nätet och få primärvård och undersökningar på Sörmlands skattebetalares bekostnad.

   Landstingets högsta dröm är att få fast anställd personal vilket är svårt eftersom vårdpersonal, från undersköterskor till läkare, tjänar bättre i bemanningsföretagen. Här är dock inte allt så enkelt som det kan synas eftersom den inhyrda personalen inte sjukskrivs, inte vabbar, inte har semesterledigt, inga sammanträden eller vidareutbildning i landstingens regi. Den inhyrda personalen är således betydligt effektivare än den fast anställda.

   Skolorna fungerar allt sämre och det fria skolvalet gör sitt till för att lärandet ska ske till en minimal kostnad. Kommunerna tvingar fram friskolor, genom att mot invånarnas vilja lägga ner väl fungerande landsortsskolor som för att överleva måste arrangeras som friskolor.

   Samtidigt fördömer kommunerna ibland friskolorna eftersom dessas syfte är att ge undervisning till minsta möjliga kostnad och därför utgör ett hot mot utbildningen. Att dra in landsortsskolor till större skolor leder ofta till samma nedslående resultat för eleverna och har samma syfte, att förbilliga. Har aldrig hört en kommunpolitiker säga att det vore bättre att vända på skolskjutsarna och maximera elevintaget på landsbygdsskolorna.

   Nu börjar också stora lärarkullar gå i pension och nyrekryteringen går på pumpen gång efter gång med att få ungdomar att utbilda sig till lärare. Nu har dock lärarlöner slagit igenom och de bäst betalda lärarna har högre lön än rektorer som numer hyrs in från något bemanningsföretag.

   Nu börjar rektorskrisen bli påtaglig för vem vill vara den högste ansvarig för en skola och utbildning med lägre ersättning än lärarna. Lärarjobben är en guldgruva för bemanningsföretag som växer i rask takt.

   Industrin kan inte få tag i anställningsbara personer med rätt utbildning eftersom många inte vill bli industriarbetare. Även industrin är en guldgruva, i varje fall vid högkonjunktur, för olika bemanningsföretag.

   Man skulle nog kunna fortsätta denna uppräkning ganska länge till med olika personallösningar för olika företag i större eller mindre omfattning. Vad jag egentligen reagerar mot är att verksamhet som ofta finansieras via skattsedeln tillåts att fördyras och skapa näst intill otillbörliga vinster för några få som blir oerhört förmögna på skattebetalarnas bekostnad.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.