Börje Carlsson

Vad hände egentligen när polisen ingrep?

2018-07-26

Ibland blir jag så trött på mig själv. Jag tycker mig se konspirationer, konstruktioner och omskrivningar överallt. Jag har svårt att tycka att ett riktigt bra polisjobb är bra när det i slutändan uppstår orsak till helt egna tolkningar och funderingar som att ”det här är nog inte riktigt sant återgivet” eller ”det här är nog inte riktigt enligt lagar och paragrafer”.

   Jag tycker mig se polisiära ställningstaganden och omskrivningar där jag misstror och tolkar polisens agerande som att ”anfall är bästa försvar”.

   I polisens agerande ser jag ofta ”att nöden är uppfinningarnas moder”. Jag tror alltför ofta att polisen beskriver det som hänt på sätt som är bäst för polisen, inte alltid vad som verkligen hänt. För mycket detaljerad information skapar tankar om vad som döljs i flödet och för knapphändig information ger tankar om vad som döljs genom den minimala informationen.

   Den senaste tiden har två personer dödats av poliser. En av dem skulle läkarundersökas av en läkare som till sitt skydd hade två poliser med sig. Alltså inte ett sekundsnabbt uppdykande scenario. Mannen går, enligt mycket knapphändiga uppgifter, till anfall och blir skjuten till döds.

   Rätt eller fel lämnar jag därhän för det har jag ingen aning men likafullt störs jag av polisens mycket knapphändiga information. Just ordkargheten misstror jag och genast dyker en massa funderingar upp om vad som egentligen hände. Dessa misstankar skapade av ingen eller väldigt lite information leder till nya misstankar om rekonstruktioner och ifrågasättanden.

   Nästa fall inträffar någon dag senare i Linköping. Här går polisen ut med än mer knapphändiga uppgifter om att en man skadats av polisskott i samband med ett ingripande. Här är polisen ännu luddigare och nämner att poliserna kommit ifrån varandra och att en polis skjutit i nödvärn.

   Det låter som om det blev nödvärn för att poliserna kom ifrån varandra. Även här skapar den njugga informationen tankar och funderingar om vad som egentligen hände och också om när den skjutne avled. Jag blir ytterligt misstänksam i händelser som inträffar i region Öst eftersom regionchefen vid tidigare tillfällen, där poliser eventuellt gjort fel, har skrivit yttranden som inte varit med sanningen överensstämmande.

   Denna tystnad och/eller osanna intyganden skapar misstankar som alla går ut över den polis som tvingats skjuta. Hur välmotiverade dessa polisers åtgärder än varit så skapar myndigheten genom tystnad och omskrivningar funderingar om vad som egentligen hände.

   Dessförinnan läser jag på polisens hemsida om hur rånare grips. I detta beskrivna fall inbillar jag mig att polisen inte förhindrade ett rån trots att de både kunde och borde. De lät rånet ske trots att det kunde innebära stora risker för de rånade om de tillät att rånet fick ske.

   Samtidigt har jag en viss förståelse för polisens agerande. Förberedelse till rån/grovt rån ger en betydligt mildare påföljd än ett utfört rån. Vill polisen ha bort rånarna från gatan för så lång tid som möjligt är det bättre att låta rånarna utföra rånet trots riskerna för de utsatta.

   Jag hoppas jag har fel men så som artikeln nedan är utformad blir i alla fall jag misstänksam och tror att det är så i det här fallet att polisen hade full vetskap om var rånet skulle ske och lät det ske. Men trots det positiva resultatet hade polisen ingen egentlig kontroll över vad rånet hade kunnat medföra för den rånade personalen. På polisens hemsida kan jag läsa:

”När de tre rånarna, maskerade och beväpnade med bräckjärn, kom ut från växlingskontoret greps de av polisen. Kort därefter greps ytterligare tre personer som tillsammans med de andra deltagit i och planerat rånet.”

– Det är speciellt att alla sex anses ha varit med så intensivt i planeringen att de döms för rån, även de som inte var med inne på växlingskontoret, säger Peter Lundberg på polisens nationella operativa avdelning, Noa.

   En anledning till detta är att polisens nationella operativa avdelning sedan en tid tillbaka hade spanat mot några av personerna, vilket också ledde till att spaningen omfattat de andra tilltalade.

– Vi såg och kunde dokumentera hur de hade tillgång till en stulen och falskskyltad bil, de skaffade en dunk med bensin, troligtvis för att kunna elda upp bilen efteråt, de hade planeringsmöten, rekognoserade och använde billiga kontantkortstelefoner som de hade kontakt på, berättar Peter Lundberg.

   Flera av dem misstänktes ha deltagit i andra rån, bland annat mot guldsmedsaffärer. På morgonen innan rånet såg polisen hur de samlade ihop sig men de visste inte var de skulle slå till. Sedan kunde de alltså gripas på bar gärning.

   I domen som kom den 9 juli står det:

”Det rör sig om ett flertal klart besvärande omständigheter för de tilltalade där förgreningarna och kopplingarna dem emellan är sådana att det inte lämnar något egentligt utrymme för någon annan uppfattning än att de varit inblandade och delaktiga i rånet.”

   Polisen ska alltså ha spanat på flera av de presumtiva rånarna. Polisen skriver att de hade bra kontroll på rånarna och ”hur de hade tillgång till en stulen och falskskyltad bil, de skaffade en dunk med bensin, troligtvis för att kunna elda upp bilen efteråt, de hade planeringsmöten och hur de rekognoserade”.

   Just uppgiften att de såg hur rånarna rekognoserade inför rånet borgar för att polisen nog var underkunniga om var rånet skulle ske. Enligt polisen var rånarna under uppsikt när de samlades inför rånet. Detta tillsammans med uppgifterna om rekognoseringen borde gett polisen det som behövdes för att förhindra rånet. Som jag förstår det hela fanns utrymme för polisen att gripa alla sex för förberedelse till rån även om objektet varit okänt.

   Jag kan hålla med artikelförfattaren att det mest anmärkningsvärda är att även de tre som inte var med och utförde rånet dömdes också de som om de hade varit med. Detta styrker dock mig i min tro att polisen hade gjort ett alldeles makalöst bra spaningsarbete men därför också var medvetna om var rånet skulle ske.

   Hela detta ärende visar dock att polisen både kan och vill göra ett riktigt bra jobb och det blir då tråkigt men den beska eftersmak som blev av att rånarna fick fullfölja rånet.

   Trots allt, i stort, ett riktigt bra jobb som jag vill ge polisen mycken ros för – men sammantaget blir jag misstänksam över uppgifterna och nyanseringarna av dessa, både när det gäller skjutningarna och rånarna som greps omedelbart efter rånet.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


 Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.