Priset vi får betala för tuffare tag

2018-08-08

Eric var tjugo år gammal men i tanken fungerade han ungefär som en treåring. När han tidigt en morgon rymde hemifrån med en leksakspistol förstod han inte att han snart skulle dö. Det förstod inte heller alla de människor som envist hetsat om att polisen måste bli tuffare, vara hårdare beväpnad och använda mer våld. De förstår fortfarande ingenting.

   I år har hittills sex personer skjutits ihjäl av polis. Eftersom det trots allt handlar om relativt få personer är det svårt att dra slutsatser utifrån enstaka år, men om man tittar på det i tioårsperioder blir det tydligt.

  • Under perioden 1990-1999 dödades 7 personer av polis
  • Under perioden 2000-2009 dödades 10 personer av polis
  • Under perioden 2010-2018 har hittills 20 personer dödats av polis

   I polisens egen statistik för perioden 2011-2017 kan man se att det vanligaste avståndet vid verkanseld är 0-3 meter (36%). Åtminstone 70% av alla skott har avlossats på ett avstånd då elpistol istället hade kunnat användas.

   Den senaste statistiken visar dock att polisen skjuter från allt längre avstånd. De blir uppenbart allt mer skjutglada. En förklaring kan vara den som lärare vid Södertörns högskola ger. De pekar på att dagens poliskår är yngre och mer oerfaren. En annan viktig aspekt de tar upp är att polisutbildningen innehåller vissa praktiska moment som gör att tröskeln för att dra vapen sjunker.

   Jag tror att det ligger mycket i båda dessa förklaringsmodeller, men jag tror att vi gör klokt i att se det i ett större sammanhang. Polisens verksamhet ska inte vara ideologiskt styrd men ideologiskt styrda beslut påverkar hur vår polis blir.

   I valrörelsen har det bland annat föreslagits att polisen ska få skjuta gummikulor mot förortsgäng. Steget därifrån till att skjuta skarpt är inte så långt som man tror.

   På platser i världen där polisen är tungt beväpnad är också risken att utsättas för våld som störst. Den där logiken gäller överallt. På platser där ingen låser cykeln sker sällan cykelstölder och på platser där människor inte låser sina dörrar sker sällan inbrott.

   Forskningen visar att polisen utsätts för mer våld idag än tidigare och de utsätter medborgare för mer våld än tidigare. Forskare vid Polisyrkeshögskolan i Finland har visat att ökningen sker i jämn takt. Ju mer våld polisen använder desto mer våld utsätts de för. Den våldsspiralen är ganska begriplig åt båda håll.

   Machopopulisterna vill i detta läge beväpna polisen till tänderna och tycker att det får vara slut med daltandet. Skjut först och fråga sen. Den strategin är kontraproduktiv och leder till att oskyldiga människor dör. Den strategin kan högst troligt vara förklaringen bakom 20-årige Erics död.

   Dennis Töllborg som är professor i juridik vid Göteborgs Universitet säger det rakt ut:

– Polisen är den räddaste organisation jag varit i. Den viktigaste orsaken till att det sker allt fler dödsskjutningar är att alla poliser är beväpnade, då ökar sannolikheten att de drar sitt vapen.

   En tjugoåring med Downs syndrom som befinner sig på en treårings intellektuella nivå och inte kan prata kan omöjligen ha agerat hotfullt. Hans funktionshinder var väl synligt och plastvapnet han lekte med tycks av bilder att döma inte ens vara i närheten av att likna ett riktigt vapen.

   Inget av det där såg de adrenalinstinna polismän som valde att avlossa sina tjänstevapen och inget sådant kommer adrenalinstinna polismän att se när det nästa gång är ditt barn som är ute och leker polis och tjuv.

   I leken är rollerna tydliga. Där är tjuven tjuv och polisen polis. I verkligheten behöver polisens roll bli klarare. Det blir den inte genom att man skjuter ihjäl människor. Modiga poliser är de som löser en situation med minsta möjliga våld. Fega poliser kan lösa situationer snabbare.

   I efteranalysen har det påståtts att polisen jagade en extremt farlig man som man misstänkte fanns i kvarteret. Men mannen i fråga satt vid tiden för skjutningen i själva verket häktad på Kronoberg. Om uppgiften om att man misstog Eric för honom stämmer så visar det än tydligare varför vi inte kan ha en polis som drar snabbare än sitt eget skuggsamhälle. Det hade gått nästan lika snabbt att kolla upp var mannen i själva verket befann sig som att osäkra vapnet.

   Jag har sett en del sådana där klipp som postas i olika Sverigeovänliga forum där rasister och annat löst folk härjar fritt. Det är klipp som visar svenska polismän och kvinnor som väljer att lösa konfliktsituationer genom att prata eller använda kroppen istället för vapen. Det ser lite tafatt ut och det går att skratta åt den mesiga svenska polisen som tycks acceptera vad som helst istället för att dra sina tjänstevapen.

   Men varje gång jag ser ett sådant klipp känner jag att det är precis sådana poliser vi behöver fler av i Sverige. Det är inte alltid som den effektivaste metoden att bemöta våld är den bästa. Det är till och med väldigt sällan det är så.

   Som lärare skulle jag kunna slänga ut alla elever som stör på lektionerna tills ingen blir kvar och använda betald arbetstid till att undervisa mig själv om det jag redan vet. Det finns lärare som gör ungefär så. Hårt mot hårt. Visa vem som bestämmer.

   Ett annat sätt är att skapa en skola där elever sköter sig i skolan eftersom de ser att det finns en anledning att göra det och ett samhälle där människor sköter sig eftersom de ser att det finns en anledning att göra det. Förebygga och förhindra istället för att bestraffa.

   Ett samhälle där allt fler skriker om tuffa tag och hårda straff blir ett samhälle där också polisen blir allt tuffare och hårdare. När kraven utifrån på att vara tuff och hård ökar så är det svårt att stå pall för trycket.

   I vissa lägen är det säkert bra att inte dalta med misstänkta gärningsmän och det kan uppstå situationer där språket inte längre är vårt bästa konfliktlösningsredskap, men i grunden är varje draget tjänstevapen ett misslyckande. I fallet med Eric är det mer än ett misslyckande. Det är djup tragik.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.