Partiprogram är som bilder på hamburgare

2018-08-30

I den klassiska thrillern Falling Down från 1993 får huvudkaraktären William Foster – spelad av Michael Douglas – ett rejält psykbryt och lämnar sin bil mitt i en bilkö. Kort därefter vandrar han in med ett automatvapen på en hamburgerrestaurang. Där gör han sin beställning och blir rasande när maten som serverats inte på något sätt liknar den på bilderna.

   I samband med årets valrörelse aktualiserades filmen på nytt. Någon kvicktänkt typ hade noterat att Ulf Kristersson på en valaffisch var kusligt lik William Foster på en filmaffisch. Samma klädsel och ja – han till och med poserade likadant som Foster gjort. Minus det där automatvapnet i handen då. Ulf Kristersson är ju trots allt partiledare och inte bara vanlig riksdagsledamot.

   Det finns fler paralleller att dra mellan Falling Down och svensk politik. Så här står det i ett av våra Riksdagspartiers partiprogram:

”Till välfärdspolitiken hör också tryggheten på gator och torg och i det egna hemmet. Att bekämpa brottslighet är en del av trygghetspolitiken. I det ingår också att bekämpa brottslighetens orsaker. Samhället måste reagera tydligt mot brott och regelöverträdelser.”

   I ett annat partis valplattform hittar man de här orden:

”Man ska kunna känna sig trygg i arbetslivet, trygg i skolan och trygg när man blir gammal. Men det allra viktigaste är kanske den fysiska tryggheten. Man ska inte behöva vara rädd för att bli utsatt för brottslighet vare sig hemma eller i offentliga miljöer.”

   I ytterligare ett partis program uttrycks det så här:

”På motsvarande sätt bottnar jämställdhet i såväl frihet och trygghet som rättvisa. Varje människas värde och möjligheter är viktiga för oss. Det tar sig uttryck i lika lön för lika arbete, lika möjlighet att röra sig i samhället utan rädsla för att drabbas av brott, likabehandling i sjukvården och i rättsväsendet. De är alla exempel som kan återföras till frågor om frihet, trygghet och rättvisa.”

   Visst låter det bra? Visst håller du väl med dem alla tre? Det gör i alla fall jag.

   Att läsa partiprogram och valplattformar är på många sätt som att läsa horoskopet i tidningen. Det spelar ingen roll om du är vädur eller kräfta – vattumannens ord sitter ändå alltid helt rätt, liksom stenbockens, skorpionens, vågens eller precis vilket horoskop som helst. Allt passar alla.

   Det första citatet kom från Socialdemokraterna, det andra kom från Sverigedemokraterna och det tredje kom från Moderaterna. De allra flesta av oss skulle inte gissa rätt utan facit. Vi skulle nog inte klara det ens om vi visste att det var just de tre vi hade att välja emellan.

   När de politiska partierna presenterar vad de står för och vad som är deras unika programförklaring så fungerar orden som matbilderna på hamburgerrestauranger. Det ser ungefär likadant ut på McDonalds som på Burger King eller Max och det ser alltid gott ut.

   Problemet uppstår när vi sitter där med fettkladdiga, färgfattiga, smaklösa och brödinklämda köttstycken. Vi beställde något som verkade gott, men fick motsatsen till godhet.

   Den som vill veta mer om ett politiskt parti brukar rekommenderas att läsa partiprogrammen. Det kan man ju göra om man tycker att det verkar intressant, men själva rekommendationen har en del gemensamt med att tipsa en hungrig människa om att beställa mat på den restaurang som har finast matbilder.

   Med risk för att erbjuda litterär oblat i en sekulariserad tid – Jesus hade ett bättre tips. Så här säger han i Matteusevangeliet:

”Akta er för falska lärare. De kommer förklädda som oskyldiga får, men i verkligheten är de glupska vargar som vill slita sönder er. Ni kan upptäcka dem genom deras handlingssätt, på samma sätt som man känner igen ett träd på dess frukt. Man plockar ju inte vindruvor på törnbuskar eller fikon på tistlar. Olika slags fruktträd känner man lätt igen genom att titta på deras frukt. Det träd, som bär frukt som smakar bra, bär aldrig oätlig frukt. Och det träd som ger dålig frukt kan inte samtidigt ge god frukt. De träd, som bär frukt som man inte kan äta, hugger man ner och bränner upp. Det är alltså på frukten man känner igen ett träd eller en person.”

   Jag skulle vilja tillägga att igenkänningen inte bara gäller träd och personer utan också politiska partier. Här kommer några uttalanden och ageranden från partiföreträdare. En kommunpolitiker skrev så här under flyktingvågen 2015:

”Danmark OCH Tyskland drar ner dagpengen som asylsökande får men INTE Sverige INTE. Klart att de vill vidare till Sverige. Kan ingen ställa sig på Öresundsbron med en kulspruta!”

   En förtroendevald domare i förvaltningsrätten, knuten till ett politiskt parti, skrev så här för inte så länge sedan:

”Sverige är ett land med vit befolkning, och så ska det förbli, alla har ju inte avlat 8:dels mulatter.”

   För inte så länge sedan skrev ett partis gruppledare i en stor svensk stad följande inlägg anonymt på Flashback:

”Juden är roten till allting ont… men självfallet ska vi bekämpa all form av ondska i vårt land, så som negern, kamelfösaren, pedofildyrkaren och andra våldsmän.”

   I det första exemplet såg vi tre olika textutdrag ur partiprogram och valplattformar. Ett från Socialdemokraterna, ett från Sverigedemokraterna och ett från Moderaterna. Men hur var det med politikercitaten? Vilka partier handlade det om den här gången?

   Det intressanta är att jag inte behöver berätta det eftersom du redan vet svaret – att alla dessa uttalanden kom från ett och samma partis företrädare. Jag behöver heller inte berätta vilket parti det gäller, då vi alla känner igen trädet på dess frukt.

   Men, säger någon, det där kan ju vara enstaka rötägg som inte är representativa för sitt parti. Så kan det absolut vara om man i så fall accepterar att det vid det här laget börjar bli hundratals, kanske tusentals, exempel på enstaka rötägg.

   Det träd som ger dålig frukt kan inte samtidigt ge god frukt. Det parti som har företrädare som gång efter annan fortsätter att häva ur sig rasistiska dumheter kan inte samtidigt vara ett parti som har gjort upp med sina rasistiska rötter.

   Det Sverigedemokratiska trädet är precis samma träd nu som det var i mitten av 90-talet då Jimmie Åkesson, ett gäng nazister och några till tågade fram på gatorna med svenska flaggor och slagkraftiga budskap om att alla invandrare måste återföras till sina hemländer.

   Själva trädet har ansats och klippts. Bruna grenar utan lövverk har slängts på elden och andra grenar har skjutit skott. Trädet är mycket större nu – det skymmer snart solen – men rötterna är desamma och frukten är fortfarande dålig.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.