Veckans värsta

Klanrösterna i Danderyd

2018-09-15

Är det inte det ena så är det det andra. Vanligen brukar människor i våra minst priviligierade förorter anklagas för sin demokratiska slapphet. När de väl röstar anklagas de istället för att rösta fel.

   I inlägg från bland annat Svenska Dagbladets Ivar Arpi, Göteborgs-Postens Jenny Sonesson och bloggaren Rebecka Weidmo Uvell så påstås, eller antyds, det att det starka Socialdemokratiska stödet i särskilt utsatta områden handlar om ”klanröster” och att det är ett tecken på bristande demokrati att till exempel nästan 77% av väljarna i ett enskilt valdistrikt i Rinkeby röstat på Socialdemokraterna.

   Svensk näringslivssponsrade Rebecka Weidmo Uvell formulerar det så här: ”Så här ska det inte se ut i en demokrati. Luktar röstskola från sossar och klanröster.”

   Trenden ser likadan ut i alla så kallat särskilt utsatta områden. Valdeltagandet är lågt och väljarna stöder i stor utsträckning en rödgrön politik. Men är det egentligen särskilt konstigt?

   Det är kanske inte så förvånande att människor som känner sig svikna av samhället är mindre motiverade att rösta och det är kanske inte så konstigt att de undviker att rösta på partier som önskar att de inte fanns.

   Boende i utsatta områden vill inte ha militär på gatorna som SD har föreslagit. De känner inte igen sig i den yttersta högerns verklighetsbeskrivning av deras hembygd som ett brinnande inferno med stenkastande ungdomar och masskjutningar. Varför ska de då rösta på människor som snackar skit om platsen de bor på?

   Mina föräldrar bor i Hammarkullen. Jag är ofta där på besök. Visst saknas den kulturella glöd som fanns när jag växte upp på 80-talet. Visst är det mycket som fungerar dåligt. Men det finns en massa saker som fortfarande är bra.

   Människor röstar på den samhällsvision de kan relatera till. Det är inte särskilt konstigt att invandrare i förorten inte röstar på en rasistisk politik eller en politik som skulle kunna leda till drastiska nedskärningar i deras kommunala service.

   På platser som Danderyd där Moderaterna får upp mot 60% av rösterna tänker väljarna precis likadant. De röstar på den politik som gynnar dem bäst – det vill säga en lågskattepolitik där de får behålla så mycket som möjligt av sina pengar och slipper dela med sig till människor i särskilt utsatta områden.

   Men det här kallas inte odemokratiskt. Det kallas inte heller för klanröster. Ingen pratar om den moderata röstskolan i Danderyd.

   Redan när jag växte upp i Hammarkullen så var andelen socialister per capita ovanligt hög. Jag var väl en av få bland mina vänner som inte kallade mig socialist. När jag som förstagångsväljare la min röst på Centern så kunde jag i valstatistiken se att mina värderingar var ovanliga. Eller som en av mina vänner sa:

– Vem f-n röstar på Centern? De är ju varken det ena eller det andra.

   När jag berättar det här idag så känns det som att människor tror att jag ljuger, men jag försökte komma in på Angeredsgymnasiet. Det var till en början omöjligt. Trycket på den skolan var för hårt. Istället placerades jag på snobbskolan Hvitfeldtska i centrala Göteborg. De hade gott om lediga platser.

   När jag kom dit första dagen för upprop så insåg jag att det som är norm på en plats inte är norm på en annan.

   På väg in mot aulan hade Moderata ungdomsförbundet dukat långbord och i samband med inskrivning på skolan förväntades man skriva in sig i partiet. Inget annat politiskt parti fanns på plats. Jag tycktes ha hamnat i en moderat ”röstskola” för att tala med Rebecka Weidmo Uvells ord.

   Idag ser det garanterat annorlunda ut. En skola skulle aldrig agera så som Hvitfeldtska ogenerat gjorde i slutet av 80-talet, men vi präglas hårt i våra värderingar beroende på var vi bor och vilka människor vi omges med.

   Jag bor nu själv på en plats där hälften av väljarna antingen är moderater eller sverigedemokrater. Det kan säkert förklaras av kombinationen av hög lantlighet, låg utbildningsnivå och pappas pengar. För mig är det främmande att kalla detta för klanröster. Men jag förstår varför människor här tänker som de gör.

   Ser man inga invandrare så är de farliga. Läser man om kaoset i särskilt utsatta områden så tror man på det. För varför skulle tidningarna ljuga? Har man gott om pengar så är socialister farliga. De vill ju ta våra pengar.

   Det finns inget rätt eller fel när det gäller demokrati. Det är det som är själva grejen. Att framträdande ledarskribenter och opinionsbildare inte har förstått det är djupt oroande och på alla sätt obehagligt.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.