Av Ricard A R Nilsson 2018-10-03
De taggtrådsförsedda grindarna på anstalten Asptuna gled sakta upp framför mig. Jag bar en svart sportbag full med tillhörigheter i varje hand. Mina lungor fylldes av friska höstdofter och den underbara aromen av frihet. Nu var det dags. Nu skulle livet börja. Jag skulle på utslussning till ett halvvägshus. För sista gången lämnade jag fängelsevärlden bakom mig.Sista fasen av mitt fängelsestraff är nu igång. Denna krönika skriver jag som en del av mitt journalistiska arbete hos Magasinet Para§raf. Jag befinner mig inte längre i en fängelsecell bakom en skrivmaskin, utan istället flyger mina fingrar över en dators tangentbord och mina tankar materialiserar sig på skärmen framför mig.
Konstigt nog var omställningen från Asptuna till halvvägshus mindre än den var att flytta från den slutna anstalten Skänninge till öppna förhållanden. Då gick jag från att vara inlåst halva dygnet i en cell, till att bara låsas in på min paviljong och kunna röra mig fritt på ett stort område. Nu gick jag från öppna förhållanden, till ännu öppnare förhållanden.
Det som skiljer mest är att nu kan alla ringa upp mig, från fängelsets restriktiva värld var det ju alltid jag som var tvungen att initiera ett telefonsamtal.
Jag gick och la mig sent min första natt i denna relativa frihet. Och under söndagen sov jag ut, vilket jag inte gjort på många år – brukar ju alltid vara uppe innan upplåsning. Först när min syster ringde och väckte mig vid 10-tiden tog jag mig ur sängen. Alltså, det kanske inte låter som något stort, men att min syster ringde och väckte mig har inte kunnat ske på 19 år. Hon var så lycklig, precis som jag. De små sakerna betyder mycket, otroligt mycket.
Samtidigt som jag glatt mig åt sista steget av min utslussning, så har mina tankar även gått till brottsoffren. Jag är ödmjuk inför det faktum att en del säkert tycker att någon andra chans aldrig borde ges mig. Några blir säkert provocerade av att jag inte låses in i en mörk jordkällare resten av mitt liv. Med all respekt för dessa och andra liknade åsikter, så kommer jag visa mig vara värd en andra chans.
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten »
Ricard A R Nilsson dömdes till livstids fängelse för mord, men fick under 2017 sitt straff tidsbestämt till 30 år och avtjänar nu sista året på ett halvvägshus. Under åren i olika fängelser har han betat av nio universitetsexamina och är idag kriminalvårdens högst utbildade, generaldirektören inräknad.
Ricard har släppt flera böcker, bland annat ”En livstidsdömds dagbok”. Följ honom i sociala medier:
nilsson-larancuent.com/ricards-blogg
Ricard har medarbetat på Para§raf sedan vi startade magasinet. Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard har rapporterat inifrån fängelsevärlden. Nu fortsätter han att skriva utifrån sina insikter om fängelser och den undre världen.
Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.