Veckans värsta

Åke Ortmark

Ett stort föredöme för oss journalister har lämnat oss

2018-10-20

I går kom nyheten om att Åke Ortmark hade somnat in, omgiven av sin hustru Eva och sina tre barn. För mig personligen var det ”Veckans värsta” även om Åke blev 89 år. Han var en av dem som formade dagens journalistik. En av dem som inte hukade inför makten i dess olika former. En av dem som tog på stort allvar att medierna ska utgöra en av det demokratiska samhällets grundpelare.

   Vi lärde känna varandra i början av 1980-talet när jag som ung och färsk blivande journalist skulle göra min praktik som reporter på TV-Aktuellt och sedan blev kvar där i några år.

   Åke var då en av Aktuellts programledare. Tveklöst den tyngsta av dem. Det jag, som alla andra unga reportrar på den reaktionen, snabbt insåg var att vi kunde inte komma till Åke med några förslag till på- eller avannonser till våra inslag där det fanns ord med som kanske, möjligen, troligen och än mindre något i stil med kan tyckas.

   I Åke Ortmarks journalistiska värld hade man gjort jobbet när man inte behövde använda den typen av luddiga begrepp. Det där var nyttigt. Gjorde att man skärpte sig. Gjorde sin research ordentligt. Såg till att vara bra påläst inför intervjuer. Kort sagt, gjorde ett bättre journalistiskt jobb.

   Vi unga var väl inte direkt rädda för de förhör vi visste att vi skulle utsättas för av Åke när vi kom med våra förslag, för han var aldrig elak eller körde med oss yngre. Men respekten för honom var uppenbar. Vi kunde ibland kolla av våra förslag till påannonser med varandra och ställa frågan:

– Tror du Åke kan köpa det här?

   Åke Ortmark var en av de tre legendariska O:na: Åke Ortmark, Gustaf Olivecrona och Lars Orup. De har tillskrivits att ha introducerat skjutjärnsjournalistiken i Sverige. Det stämmer inte riktigt för det gjorde Åke Ortmark och Herbert Söderström i radioprogrammet Utfrågningen, några år tidigare. Men genom de tre O:na blev det mer vida känt.

   För en del av er yngre läsare kanske ”skjutjärnsjournalistik” behöver förklaras, eftersom det är ett begrepp som myntades för drygt 50 år sedan. Kortfattat är det en kritiskt granskande och ifrågasättande journalistik. En journalistik där man inte hukar inför tunga makthavare. Alltså något som idag förekommer som en självklarhet för den lilla minoritet av journalistkåren som är kritiskt granskande och inte bara rapporterar.

   Orup var äldst och vi hann aldrig riktigt lära känna varandra innan han gick i pension. De andra tre, Åke Ortmark, Gustaf Olivecrona och Herbert Söderström blev något av mina mentorer – antingen de ville eller inte.

   Än idag finns de med mig när jag gör intervjuer eller skriver artiklar, krönikor eller böcker. Kan stanna upp inför en luddig formulering och slås av tanken att det här skulle Åke Ortmark inte godkänna. Herbert Söderström skulle kanske fnysa åt det och Gustav Olivecrona som då var min närmaste chef, skulle troligen säga:

– Ska du framföra det där så får du göra det i studion med dig själv i bild. Är du beredd att göra det?

   Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski konstaterar att:

”Åke Ortmark var med och introducerade en ny standard för hur svenska makthavare skulle intervjuas. I dag betraktare vi de oberoende, kritiska och stundtals tuffa frågorna som självklara. Men när skjutjärnsjournalistiken lanserades på 1960-talet var den långt ifrån självklar. Åke Ortmarks bidrag till den svenska journalistiken är därmed historiskt”.

   Några år efter tiden på Aktuellt blev jag tillfrågad om jag ville producera det första ekonomiprogrammet i Svensk Television. Vilket jag ville även om jag aldrig varit speciellt intresserad av ekonomijournalistik. Men jag kände ju personer som var det och dessutom var väldigt bra på det. Alltså ringde jag Åke Ortmark och frågade om han ville vara såväl redaktör som programledare:

– Du får ingen stor redaktion till ditt förfogande men du slipper att som programledare kivas med en redaktör, sa jag.

   Åke skrattade först men sedan kom det ”förhör” som jag hade räknat med och förberett mig på:

– Vem finansierar det? frågade Åke. Och var ska det sändas ut?

   Så där fortsatte det med fler frågor, däribland den viktigaste frågan:

– Hur fria händer får vi?

   Haken var att det var Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) som ville visa att det går att göra ekonomiprogram i TV, vilket inte gjorts tidigare. SAF skulle därmed betala de miljoner som det skulle kosta per säsong att göra ett veckoprogram. Och det skulle inte vara något billigt magasinprogram utan ett riktigt nyhetsprogram med inspelade reportage etcetera.

   Förklarade för Åke att jag hade framfört till SAF att skulle vi få med några tunga namn, som till exempel Åke, så måste vi ha en redaktionell friskrivning från SAF. Och att de därmed inte skulle få något som helst inflytande över programmets innehåll. Naturligtvis inte vara med i redaktionen och inte heller i någon form av redaktionskommitté eller liknande.

   Underströk det här för folket på SAF genom att förklara att om vi skulle vara först med en negativ nyhet om SAF, så skulle vi sannolikt toppa den veckans program med den nyheten. Om inte annat så för att visa vårt oberoende.

   Det hela resulterade i en mycket kraftfull friskrivning och därmed var Åke med i projektet. Och i och med det gick Gustaf Olivecrona med på att göra en del av intervjuerna.

   Det uppstod ljuv musik när en minst sagt erfaren TV-makare som Åke Ortmark fick arbeta ihop med unga entusiastiska fotografer och redigerare. Kommer speciellt ihåg när han tittade in på mitt rum och leende sa:

– Här finns det tydligen ingen som säger de där förhatliga orden ”men så här har vi alltid gjort” när man kommer med en ny idé.

   I Åke Ortmarks 760 sidor tjocka och helt utmärkta bok Makten och lögnen har jag dock hittat ett litet fel. Han skriver att det inte var självklart för Dick Sundevall att välja honom som samarbetspartner för det där ekonomiprogrammet.

   Skälet till det skulle enligt Åke vara att han hade den för vissa reportrar irriterande ovanan att ifrågasätta deras påannonser under tiden på TV-Aktuellt. Jodå Åke, det var självklart. Inte minst utifrån just ditt ifrågasättande och krav på stringens – så var det självklart.

   Tror att Åke Ortmark skulle ha gillat att jag vill sammanfatta hans journalistiska gärning i ett ord – stringens. Han skulle troligen även uppskatta att jag minns hans ord om att det inte är svårt att prata eller skriva intelligent om det man är expert på – men att ställa intelligenta frågor om det man inte är expert på, det är en svår konst.

   Åke Ortmark behärskade den konsten till fullo och lät det aldrig förfalla till allmänt uppkäftigt bjäbbande. Därmed utgör han ett föredöme för oss journalister. Vila i frid Åke.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.