PG Gyllenhammar

Så blev PG Gyllenhammar vänsterextremist

2018-10-22

När PG Gyllenhammar kallade SD för fascister blev det uppenbart för avgrundshögern att ursymbolen för den svenska kapitalismen i själva verket är en nutida Che Guevara.

   Politiker och opinionsbildare på den yttersta högerkanten blev så arga på Centerns och Liberalernas ovilja att stötta en Sverigedemokratiskt styrd M+KD-regering att man kunde ha stekt ägg på deras tänkarpannor. Mittenpartierna utmålades som vänsterextrema.

   Den borgerliga skribenten Rebecca Weidmo Uvell, som är gift med GP:s ledarskribent Markus Uvell, skrev nyligen på sin Facebooksida att Liberalerna och Centern är ”fullfjädrade socialister” eftersom de inte vill sitta i en regering som är beroende av Sverigedemokraterna. Och så förtydligade hon: ”Vi har nu en socialistisk majoritet i riksdagen.”

   Hon var verkligen inte ensam. Ann Heberlein såg Jan Björklund som en samtida Judas och Alice Teodorescu var förtvivlad över att Göteborgs-Postens mångåriga kampanjarbete för ett SD-anpassat Sverige verkade ha misslyckats.

   Debattören och före detta barnboksförfattaren Katerina Janouch menade att Centerns och Liberalernas besked innebar ytterligare ett steg mot en ”socialistisk enpartistat”. Så här slagkraftig var hon i sina formuleringar:

”Varför har vi ens val, kan man fråga sig. Låt Sverige bli den socialistiska enpartistat det redan är, med Stefan Löfven tillsatt på livstid och omskolningsläger för minst 1,1 miljoner människor som på riktigt inte gillar socialism. Annie och Jan är duktiga tjänare åt Stefan. Ulf anpassar sig och det gör även Ebba, eftersom ingen är stark och tuff nog att säga ifrån.”

   Lite enkelt uttryckt kan man säga att den högerpopulistiska definitionen av socialism innebär att alla som inte röstar på SD eller Moderaterna är socialister och att alla som aktivt motarbetar SD är vänsterextrema.

   Det har blivit dags för oss att flytta blicken mot det senaste nyförvärvet i den vänsterextrema PK-maffian: PG Gyllenhammar. Eller ska vi säga PK Gyllenhammar?

   Det är konstigt, för i min värld har den före detta Volvochefen alltid symboliserat den svenska överklassen och överklassen har jag aldrig tänkt som särskilt vänster.

   Om jag går ut ur mitt hus, hoppar in i bilen och kör tjugo minuter ut på Onsala-halvön så hamnar jag på Råö – en vacker plats. Här bodde Gyllenhammar tidigare. Bostaden hade när den såldes 2013 en prislapp på 65 miljoner, men då ingick egen småbåtshamn och ett hjorthägn.

   PG pratar till och med med den där intressanta överklassgöteborskan som låter som om man korsat Glenn Hysén med en dramatenskådis från 50-talet, gett honom Dolph Lundgrens språkminne och skickat ut honom på en tvåveckors resa till USA och sen tillbaks.

   Det borde inte kunna bli så mycket mer överklass än så, men nu har Gyllenhammar gjort uttalandet som för den svenska avgrundshögern gör honom till vänsterextremist. Vi lever sannerligen i märkliga tider.

   Vad har han då egentligen sagt? Jo, i Ekots lördagsintervju berättade han att ett förslag om att regera med stöd från Sverigedemokraterna är förkastligt. Argumentet var klart och tydligt:

– Jag vill absolut förkasta ett sådant förslag. Jag tycker att det är ansvarslöst.

   Och så förtydligade han:

– Jag tycker de är fascister. De är helt enkelt demokratiskt föraktfulla. Det enda de syftar till är att ha mycket makt.

   En stor majoritet av Sveriges befolkning delar Gyllenhammars analys. Den har ingenting med höger eller vänster att göra. Det är sunt förnuft och ett högst rimligt uttalande från en person som politiskt säger sig sympatisera med Liberalerna, vilket Gyllenhammar gör.

   Men i Sverige har vi på senare år haft en uppblåst medial högerfalang som har gjort sitt bästa för att utmåla alla människor som vill bekämpa rasism och främlingsfientlighet som vänsterextrema.

   I dessa människors ögon är Magasinet Paragraf inte ett oberoende kriminal- och rättsmagasin med antirasistisk profil utan en vänsterextrem publikation. Ni vet sådana som PG Gyllenhammar och hans kommunistkompisar läser på promenaderna mellan det privata hjorthägnet och den egna småbåtshamnen.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.