Av Andreas Magnusson 2026-05-18
Vi lever i en tid då politiker viftar med falukorvar i valrörelsen, äter glass i stolthet över att inte behöva engagera sig i vanliga människors kamp för jämlikhet, lägger upp inlägg i sociala medier med jordgubbstårta för att fira att det kommer att bli svårare att bli svensk.Vägen till människans hjärta går som bekant via magen. Idioterna tar det ett steg längre.
Reinfeldt tyckte att vi skulle öppna våra hjärtan. Tidöregeringen vill istället att vi ska stänga våra ögon och öppna våra munnar. Låta oss matas. Propaganda står på menyn.
Demokratin tycks ha reducerats till ett enda stort matråd. Lite som när skolelever använder klassråd till att kräva tacos i skolbespisningen istället för att slåss för bättre undervisning. Vi har gått från ”hur ska det här samhället bli så bra som möjligt för så många som möjligt?” till ”vad f-n får vi till middag?”
”Stopp för tvångsvegetariska luncher”, dundrar KD i inlägg i sociala medier med landsbygdsminister Peter Kullgren och någon riksdagsledamot som ser ut att ha gått raka vägen från hitlerjugend till plenisalen som avsändare.
I ett annat inlägg från partiets ungdomsförbund står det att Ebba Busch ska tala på en EPA-träff medan Kullgren ska grilla korv. Han har en korv med bröd halvvägs nedkörd i halsen på bilden. ”Busch snackar, jag grillar”, skriver Kullgren när han delar vidare inlägget. Imagen är viktig för Sveriges köttminister.
”Nu vill vi införa vildsvinskött i de kommunala köken”, skriver Sverigedemokraterna i Halmstad och kräver att äldreboenden, skolor och förskolor ska tvingas servera viltkött flera gånger om året. Anledningen är att man vill ”koppla an till Sveriges jägarhistoria”.
Det är lite svårt att få ihop det här med att elever inte ska behöva äta vegetariskt men att de nödvändigtvis måste äta kött. Det är fel att tvinga människor, så därför ska vi tvinga dem. Logiken är inte självklar.
Logiken är inte heller självklar när Sverigedemokraterna i andra sociala medieinlägg hävdar att ”svensk husmanskost är sunt förnuft”. Hur då? Lever då majoriteten av världens befolkning i matmässigt oförstånd?
Kan det verkligen vara så att det Afrika just nu behöver är raggmunk och fläsk? Känns det rimligt att det asiatiska köket behöver förstärkas med kåldolmar och potatis? Tror vi på allvar att Latinamerika skulle må bättre av lite matjessill?
I min hemkommun Kungsbacka, som är Västsveriges rikaste, har Moderaterna, Sverigedemokraterna och deras lekkamrater i Kristdemokraterna gjort sitt bästa för att sälja in oss för turister som en stad med utbredda problem med tiggeri och islamism. Man har kämpat för tiggeriförbud, förbud mot böneutrop och annat som känns viktigt i en kommun utan tiggare och moskéer. Men dårskapen stannar inte där. Det behövs ju lite förbudsmässig galenskap på matområdet också.
Det blåbruna styrets senaste grepp är att klubba igenom förbud mot att få slippa äta griskött av religiösa skäl. Det är lite oklart varför det är viktigt att trycka ner griskött i halsen på judar och muslimer, men valfrihet för minoriteter är sällan en viktig fråga för moderater. ”Det finns utmärkta vegetariska alternativ”, anges som argument.
Var det inte den vegetariska maten man skulle slippa bli tvångsmatad med?
Det har gått tvåtusen år sedan Jesus uttalade sina bevingade ord om att det inte är det som kommer in i en människas mun som gör henne oren utan det som kommer ut ur hennes mun. Vi blir inte sämre människor av vegetarisk kost, men vi blir sämre människor när vi med ord ger oss på utsatta människor.
Vi blir ett sämre land när våra politikers enda vision om det goda samhället är att vissa människor ska få det sämre, när deras enda dröm handlar om att ställa krav på dem som kämpar hårdast för att klara vardagen, när deras enda dröm handlar om att sätta dit, skrämma bort och kasta ut.
Under Sverigedemokraternas ledning har den svenska borgerligheten gått från att fokusera på sista steget i Maslows behovstrappa (självförverkligande) till det första steget (fysiska behov). När Sverigedemokraterna säger att de vill knyta an till vår jägarhistoria så menar de det bokstavligen. Vi ska bli samlare och jägare igen.
Det här är grottmannens revansch vid en tid då utbildning blivit allt viktigare, då kvinnor attraheras av verbala män som kan prata om känslor, då arbetslivet inte längre efterfrågar fysisk styrka. Den nygamla idealmedborgaren trycker nu i sig vildsvinskött och samlar egen rikedom på hög.
Omvänd evolution får våra hjärnor att krympa och våra ryggar att åter krökas. Vi böjer oss för överheten. De kastar till oss några matmomskronor och viftar med falukorvar och tydligen är idioterna bland oss korkade nog att gå på det.
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten »Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska och religionskunskap. Han sysslar också med musik både som soloartist och med bandet Oblomov. Andreas har skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan. År 2022 debuterade han med boken ”När humanismens fördämningar brister – personerna och partierna som drogs med”. Han har även släppt boken ”Kravsamhället: Hur allt blev ditt fel” på Ordfront förlag.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.



Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.