Det politiska kravet på kvinnlig nakenhet!

2018-11-06

I förra veckan rapporterades det att sportkedjan Stadium börjat sälja burkinis och sedan kokade internet över. Precis som det alltid gör när någon tycker att kvinnor ska få klä sig hur de vill.

   Den yttersta symbolen för kvinnoförtryck anses enligt många vara när kvinnor inte visar upp tillräckligt mycket hud på till exempel badstranden eller om en kvinna inte vill att en okänd man ska få ta på hennes kropp genom till exempel handskakning.

   Vad hände med det där om att var och en ska få bestämma över sin egen kropp och över vem som ska få ta på den?

   Jag har svårt att förstå den här sortens halva omsorg där man vill hindra kvinnor från att tvingas klä på sig genom att istället tvinga dem att klä av sig.

   Slöjan är den ultimata symbolen för förtryck menar en del trots att miljontals slöjbärande kvinnor inte alls känner igen sig i den beskrivningen. Slöjan kan vara ett uttryck för förtryck, men den kan också vara ett uttryck för en enskild kvinnas självständiga val.

   När det i en debatt finns en chans att uttrycka sig svepande och generaliserande om muslimer dyker gärna moderaternas bad boy Hanif Bali upp.

   Bali får hålla vilket tonläge han vill i debatten för partiledningen eftersom han har så stort folkligt stöd att ungefär 0,3% av de moderata väljarna valde att personkryssa honom vid det senaste valet. Man tror därför på en massiv väljarflykt om partiets etiska policy ska gälla även honom.

   Stärkt av framgången med att häromveckan okritiserad av partiledningen kunna kalla politiska motståndare för ”dumma apa”, ”pucko” och ”svagbegåvad” valde Bali att på Twitter jämföra burkinin med hakkorset.

   En baddräkt för kvinnor som inte känner sig bekväma med att exponera sina kroppar för andra människor är enligt lagstiftaren Hanif Bali alltså att jämföra med den yttersta symbolen för rasism och övergrepp på mänskligheten.

   Kanske borde man inte bli förvånad över parallellerna. Kristdemokraternas vallokomotiv Bert Karlsson menade ju nyligen att behandlingen av Sverigedemokrater i dagens Sverige är lika illa som behandlingen av judar under nazitiden i Tyskland.

   Det finns liksom ingen som helst känsla för proportioner när politiker och opinionsbildare på den yttersta högerkanten ser en chans att stötta rasister och ge sig på muslimer.

   Och sportkedjan Stadium blev alldeles darriga av kritiken som riktades mot dem från utpräglade anti-muslimer som Sara Mohammad, tusentals rasistiska internetkrigare och några högprofilerade anti-liberaler.

   ”Vi vill understryka att vi tar starkt avstånd från religion, politik, kultur, tro, etnicitet och annat som inte hör till sportens värld” skrev butikskedjan som svar i ett pressmeddelande.

   Jag tycker att det är häpnadsväckande. Stadium är alltså en sportkedja som tar avstånd från alla former av mänsklig reflektion och interaktion.

   För det första tycker jag inte att en sportkedja ska ta avstånd ifrån någonting alls så länge det följer lagen och för det andra tycker jag att sporten bör vara sådan att människor kan delta oavsett tro, kultur, politiska uppfattningar och liknande. Människor idrottar och en sportkedjas hela uppdrag borde vara att tillhandahålla produkter för detta idrottsutövande.

   Så vad är då denna förhatliga burkini för någonting? Eftersom namnet är en ordlek med ordet burka och bikini är det lätt att få för sig att burkinin är ett mer extremt plagg än vad det är. I själva verket är det en simdräkt som väldigt mycket liknar en helt vanlig våtdräkt.

   Plagget skapades ursprungligen av den australiensiska kläddesignern Aheda Zanetti 2005 som ett integrationsprojekt där hon ville att också muslimska kvinnor med mer traditionellt konservativa värderingar skulle kunna ta del av den australiensiska strandkulturen.

   Många muslimska kvinnor, insåg Zanetti, som vuxit upp i en kultur där kvinnokroppar inte exponeras på samma sätt – känner sig inte bekväma med att gå lättklädda på en badstrand där de utsätts för oönskat objektifierande.

   Så burkinin var ett sätt att erbjuda kvinnor en möjlighet att kunna ta del av en kultur utan att ge avkall på en annan.

   Samtidigt är plagget inte bara ett plagg som bärs av muslimska kvinnor. Zanetti menar själv att ungefär 40% av kunderna är icke-muslimer som känner sig obekväma med att visa upp sina kroppar på badstranden. Kändiskocken Nigella Lawson är en person som har burit burkini för att slippa exponera sin kropp offentligt.

   I ett samhälle som säger sig värna om kvinnors rätt att själva bestämma över sina kroppar är det skrämmande att se vad som händer när en sportkedja bestämmer sig för att saluföra en produkt som vissa kvinnor vill ha.

   Jämställdhetsarbetet har tydligen inte kommit längre än att än att kvinnors förmåga att fatta självständiga val än en gång måste ifrågasättas av människor – inte sällan män – som tror sig veta bäst.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.