Bort med alla tolkningsföreträden!

Av Andreas Magnusson 2019-01-30

Det är inte lätt att vara kulturminister i Sverige. Det fick Lena Adelsohn Liljeroth erfara år 2012 då hon åt tårta i samband med ett seminarium om provocerande konst på Moderna muséet.

   Det fanns nämligen en liten hake. Tårtan som hon åt av föreställde en negativ stereotyp skildring av en svart kvinna – en så kallad blackface. Och inte nog med det; i samma stund som någon skar av tårtan låg konstnären bakom verket, Makode Linde, och skrek under bordet.

   Och vad skulle egentligen Lena Adelsohn Liljeroth ha gjort? En afrosvensk konstnär iscensätter ett konstverk för att skildra det västerländska förtrycket och i ögonblicket då kulturministern skär i tårtan fullbordas verket.

   Men om hon inte hade skurit i tårtan då? Om hon hade sagt usch och fy och vägrat acceptera den provocerande konsten – hade det varit bättre?

   Nej. Då hade hon fått kritik för det istället – att hon vänt ryggen åt en afrosvensk konstnär och vägrat erkänna hans kritik av det västerländska förtrycket av människor med annan hudfärg än vit. Damned if you do, damned if you don’t.

   Amanda Lind hann knappt med att utses som kulturminister innan kritiken kom. Regeringsutnämnandet fungerade alldeles uppenbart som en slags kick off för gnäll om kvinnors utseende. Annie Lööf hade fel färg på sina kläder och Amanda Lind har fel frisyr.

   Och så uppstod diskussionen. Eftersom Amanda Lind har dreadlocks och dreadlocks kan språras tillbaka flera tusen år till vedisk tid i Indien, så sägs ministern syssla med kulturell appropriering.

   Kulturell appropriering dök upp i Svenska språkrådets nyordlista 2015. Med uttrycket menar man att någon parasiterar på någon annans kulturella identitet. Det sker genom att plocka upp andra kulturers särdrag och gimmickar och anamma dem. Idén är alltså att detta är något dåligt.

   Men vi har i alla tider lånat kulturella element ifrån varandra. Det var ingen som anklagade Elvis för att syssla med kulturell appropriering, eller Beatles. Man förstod att det handlade om en hyllning – att det var en kärleksförklaring till musik som alltid är större än hudfärg och andra yttre epitet.

   Det var heller ingen som anklagade Sverigedemokraterna för kulturell appropriering när de lät håret växa ut, dolde vit makt-tatueringarna och satte på sig kostym för att klä ut sig till ett vanligt politiskt parti.

   Inte heller var det någon som klagade på kulturell appropriering när grekerna under antiken började med samma dreadlocksliknande frisyr som indierna haft eller när egyptierna senare gjorde samma sak. Inte heller suferna från Senegal fick kritik för sina dreadlocks under 1800-talet.

   Det finns två anledningar till att uppröras över en kulturminister som har dreadlocks. Det ena är om man är har uppfattningen att det finns en uppsättning av acceptabla frisyrer – lite som det är i Nordkorea där en man eller kvinna kan välja mellan ett tiotal godkända frisyrer. Det andra är om man tror att kulturbyten är något dåligt.

   I så fall får man säga hej då till saker som rockmusik, hip hop, jeans, kebabpizza och svalt vitt vin. Det är faktiskt hej då till civilisationen som vi känner den. Skala bort alla inlånade kulturelement och i bästa fall blir vi sittande med varsitt horn fullt av ljummen mjöd, insvepta i djurhudar lyssnandes till flintstenar som slås mot varandra och ljudet av vår egen inskränkthet.

   I diskussioner likt den om Amanda Linds frisyr dyker det gärna upp någon som vill tala om tolkningsföreträde. Tanken går ut på att det finns människor som i olika sammanhang har tolkningsföreträde – det vill säga äger rätten att avgöra vilken tolkning som är den rätta.

   I frisyrfallet menar en del att människor som tillhör rastafarianismen har tolkningsföreträde. De ska få avgöra om Amanda Linds frisyr är stötande eller inte. Eftersom Amanda Lind-liknande frisyrer går att spåra tillbaka också till afrikansk kultur, buddhistisk kultur, hinduisk kultur och australiensisk kultur känns det kanske lite konstigt – men ändå. Poängen är att någon sägs sitta på facit kring vad som är den rätta tolkningen.

   Det där synsättet är märkligt. Låt oss istället för att tala om tolkningsföreträde erkänna att kvinnor ibland ser saker annorlunda än män, att homosexuella ibland ser det annorlunda än heterosexuella, att religiösa ibland ser det annorlunda är icke-religiösa och att det är helt okej.

   Amanda Lind har tolkningsföreträde när det gäller sin egen frisyr. Annie Lööf har tolkningsföreträde kring färgen på sina kläder. Vi har möjligen tolkningsföreträde när det gäller hur vi förstår och uppfattar något som är en del av oss själva, men på alla andra sätt är det faktiskt enfaldigt att tala om tolkningsföreträden.

   Det finns olika perspektiv, olika synsätt, olika infallsvinklar. Det leder till en så mycket klokare och varmare samhällsdebatt om vi släpper uppfattningen om att det någonstans finns ett facit – att någons synsätt på förhand ska vara mer värt än någon annans.

   Framförallt vore det väl väldigt fint om en kulturminister bedöms för hur väl hon möjliggör ett levande svenskt kulturliv och inte för hur hon ser ut.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.