Veckans eftertanke

”En gammal bitter surdeg”

Av Börje R P Carlsson 2019-12-14

Jag får ofta kritik och skit för att jag har synpunkter på polisen i allmänhet och vissa polisanställda i synnerhet. Några antyder att jag är en gammal bitter surdeg som hatar polisen och driver en personlig vendetta mot polisen. Jag är nog gammal men varken bitter eller en surdeg och jag tänker inte falla till föga för olika mothugg och försöka ändra mitt intryck.

   Jag jobbade i myndigheten i 46 år och jag var stolt över att vara polis och jag var stolt över de flesta arbetskamraterna. Jag är fortfarande stolt över att ha varit polis och jag är fortfarande stolt över det arbete som polisen gör – i varje fall för det mesta.

   Jag kan dock inte stillatigande sitta tyst när en del poliser i allmänhet och vissa polischefer i synnerhet begår olika former av övertramp eller illgärningarna. Jag avskyr allt som kastar skuggor över polisen men det kan inte betyda att jag stillatigande bara ska sitta och svära över olika besvärande beteenden.

   Jag måste få reagera. Detta fåtal av poliser som inte uppträder som de ska måste få en reaktion av flera anledningar. Polisen är en lärande organisation och att då låta vissa företeelser fortgå utan reaktion skapar bara en kutym.

   Att låta vissa företeelser fortgå skapar bara en situation där allmänheten, de medborgare för vilken polisen finns till, känner att det är meningslöst att anmäla polisiära övergrepp för polisen håller varandra om ryggen och är således oåtkomliga. Dessutom blir det knappast trovärdigt när poliser ska utreda poliser.

   Vi har nu ett fall i Eskilstuna där en fängslad man släpas omkring. Mannen är fängslad med händerna på ryggen men släpas, med ett tag om foten/fötterna, trots detta omkring med mage, bröst och ansikte ner mot marken.

   Ett vittne filmar detta och filmar också hur polisen slår den fängslade och stoppar snö innanför den fängslades skjorta. Vi får se hur detta går men hur skulle mannen ha kunnat bli trodd utan den film som vittnet tog?

   Med bara poliser runt sig, som inte ingrep, hade nog hans chanser varit mindre än vad de är nu – även om det förmodligen är större risk att han blir dömd för våldsamt motstånd än att polisen ifråga döms för något.

   En annan polis kan inte hålla fingrarna i styr utan klämmer och pussar kvinnor på ett icke önskvärt sätt. Han kommer med grova anspelningar om ”knulla” och liknande. När denna polis närmaste chef konfronteras med detta svarar han bara något om att detta är något som de utsatta kvinnorna nog får finna sig i om de inte är ”streetsmarta” nog att hantera situationen. ”Polismannen är som han är”.

   Här följer med en naturlags följsamhet frågan ”är dessa poliser verkligen välkomna i polisens organisation?” Mitt svar är naturligtvis ”nej” och i en värld där jag fått bestämma skulle de ställas till Arbetsförmedlingens förfogande.

   Men jag har inget mandat för detta och får nöja mig med att kungöra min uppfattning. Jag tror inte ens en av mina stora belackare, AO, tycker att detta är idealpoliser.

   Frågan är om poliser som ”bara tittar på”, inte förstår allvaret i ett olämpligt beteende och reagerar, platsar inom en kår som ska ha allmänhetens förtroende. Deras plikt är att förhindra och avbryta brott även om det handlar om en polis som går över gränsen.

   Jag kommer även fortsättningsvis att skriva om misshagliga poliser men hoppas att de läsare som vanemässigt har synpunkter på mina artiklar läser hela artikeln innan de låter ryggmärgen reagera.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.