Veckans värsta – populism

Definitionen av en populist

Av Michael Pålsson 2020-01-04

Var det populistiskt av Ulf Kristersson att lova Hédi Fried att inte samtala eller samarbeta med SD, men nu istället påstå att han syftade på att det var ett löfte från Alliansen? Inte från honom. Inte från Moderaterna. Är det populistiskt av Ebba Busch Thor, den svenska kristenhetens nya ikon, att anse att böneutrop från moskéer är fel medan höga klockringningar är rätt?

   Kan Moderaternas egen blåljus- och batonghunk, Johan Forsell, möjligen ha en populistisk agenda när han ständigt kräver högre straff och mer övervakningsmöjligheter för polisen utan att det i många fall vare sig finns beprövad erfarenhet eller andra belägg för att hans hårdare tag skulle ha någon effekt på brottsligheten?

   Och när Jonas Sjöstedt, utan att något fel begåtts, vill ha en misstroendeförklaring mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark, är det verkligen sakligt motiverat eller bara ett populistiskt utspel? Som dessutom bland annat Moderaterna var villiga att stödja trots att de själva verkat för en nedläggning av Arbetsförmedlingen?

   Och är det möjligen populistiskt att som SD förneka att människan påverkar klimatet och istället förespråka lägre bensinskatt?

  Det finns få människor jag beundrar så mycket som bra, pålästa, välmenande och ärliga politiker. Få människor utanför politiken tycks förstå vilket oerhört engagemang och mod det krävs för att bli politiker. Dessa demokratins hjältar förtjänar all vår respekt. Och sina arvoden.

   Motsatsen till den goda politikern är den renodlade populisten. Men vad är egentligen en populist? Många politiker, från höger till vänster, blir beskyllda för att vara populister – men hur definierar vi egentligen en populist och är populistiska politiker över huvud taget något att bry sig om? Hur känner vi igen en renodlad populist?

   Att politiker gör populistiska uttalanden är nämligen inget nytt i och för sig. Det har gjorts och görs hela tiden av politiker av alla sorter; kommunister, socialister, socialdemokrater, liberaler, kristna, konservativa, socialkonservativa.

   Skälet är givetvis att politikerna vill vinna popularitet och i förlängningen röster. I en demokrati är antalet röster livsluften för att en politiker ska kunna driva igenom sina förslag. För de mer cyniska kan dessutom antalet röster, vara skillnaden mellan en välbetald försörjning och ett liv i den grå vardag de flesta medborgare befinner sig i.

   Utan att göra anspråk på att min definition av en populist är den enda rätta, vill jag ändå påstå att skillnaden mellan en politiker som i och för sig ibland hemfaller åt enstaka populistiska uttalanden och en renodlat populistisk politiker, är att renodlade populister oftast har en odemokratisk agenda, även om de använder demokratiska verktyg för att nå sina syften.

   Såsom Ungerns Viktor Orbán kommit till makten med hjälp av demokratin, men nu begränsar fria media, styr public service, påverkar domstolar, driver ut universitet från landet som erhållit stöd av George Soros.

   Ungern är för många Sverigedemokratiska politiker ett föregångsland. Det finns därför möjligen skäl även för den mest entusiastiske Sverigedemokratiske väljaren att fundera över vilket Sverige han eller hon vill ha.

   Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof har exempelvis beklagat sig över att svenska medier inte fungerar som medierna i Ungern ”än”. Jimmie Åkesson har sagt att han föredrar Viktor Orbàn framför Angela Merkel. Uttalandena synes ligga långt från det folkhem Sverigedemokraterna säger sig vilja återupprätta. Om det nu någonsin funnits.

   Det som emellertid enligt min uppfattning i synnerhet utmärker populister är att de är anti-pluralistiska och påstår sig stå för folkets vilja och sitta inne med den verkliga sanningen, till skillnad från den påstådda politiska eliten.

   Per definition blir därför alla som inte håller med populisten antingen en parasit eller möjligen en del av en priviligierad elit.

   De problem som finns i samhället beror på de andra, de som inte tillhör folket eller utgör en del av eliten. ”Skäggbarn”, vänsterliberaler, seriösa journalister, oliktänkande, samer, judar, homosexuella, klimatstrejkande skolbarn, muslimer, vetenskapsmän, obekväma advokater eller ämbetsmän, experter med flera.

   Verkligheten är emellertid inte så enkel att alla fel i samhället och världen beror på en viss folkgrupp eller människor av en viss tro. Att Sverige har brist på poliser, kan knappast skyllas på vare sig muslimer, homosexuella, journalister, klimatexperter eller romer.

   Vi ska inte blunda inför att det kan finnas problem med integration av många människor samtidigt. Vi ska heller inte acceptera oönskade inslag från andra kulturer såsom hedersrelaterat våld eller jihadism.

   Men, samtidigt måste vi hålla i minnet dels att det är en ytterst liten minoritet, enstaka personer, av de människor som kommit hit som ägnar sig åt att till exempel predika terrordåd. Hedersvåld är mer utbrett, men fortfarande utgörs den absolut övervägande majoriteten som kommer hit av ärliga människor som vill försörja sig och bidra till samhället precis som vi andra.

   Problemet med populister är att de saknar en genuin vilja att göra det bra för oss alla, oavsett tro och etniskt ursprung. Att maximera lyckan och minimera olyckan i landet. För en populist är det nämligen tillräckligt att dennes definition av folket har det bra. Vi andra betyder inget.

   En populist drar sig heller inte för att ljuga eller överdriva och saknar helt empati med människor som inte tillhör de som populisten definierar tillhöra folket. Populisten har inte heller respekt för vetenskapen utan kan ogenerat skylla på något så obskyrt som en kinesisk konspiration eller påstå att vetenskapligt belagda fakta är propaganda från eliten eller SMHI.

   Så för att besvara mina inledande frågor är det min uppfattning att även om Sjöstedt, Forsell, Kristersson, Busch Thor med flera allt som oftast hemfaller åt populistiska uttalanden, bedömer jag ändå att dessa politiker, oaktat vad jag anser om deras politik, ändå vill väl. De är politiker som ofta hemfaller åt populism, men de har ändå en demokratisk agenda och en vilja att föra samhället framåt.

   Värre är det enligt mitt synsätt med Sverigedemokraterna som är ett alldeles särskilt parti. Att anse Ungern vara ett föregångsland är inte bara illavarslande, utan det anger i vilken riktning partiet vill, nämligen bakåt.

   Minskad yttrandefrihet, minskad jämlikhet mellan könen, förtryck av homosexuella, icke självständiga domstolar, misstro mot experter, antisemitism. Vilken vettig människa vill frivilligt dit? Inte jag och förhoppningsvis inte majoriteten svenskar heller, även om man ibland kan få intrycket av att vissa Moderater och Kristdemokrater inte har något problem med att agera Sverigedemokraternas nyttiga idioter. 

   Den liberala demokratin fungerar inte perfekt i något land. Men jag vågar ändå påstå att den medför mer lycka än olycka om vi betänker alla andra alternativ. Eftersom syftet med god moral som jag ser det är att så många som möjligt ska vara så lyckliga som möjligt, är det allas vårt ansvar att agera för att försvara den liberala demokratin och att kämpa emot dumhet, omänsklighet och kortsiktighet.

   Det är pluralistiska och demokratiska länder som fört världen framåt de senaste 200 åren. Låt det fortsätta så och vara ödmjuka inför goda politiker. Motverka polarisering och lyssna på varandra. Rösta inte på populister så kommer 2020-talet att bli underbart!

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 

   Detta är femte delen av Para§rafs publicering av olika redigerade kapitel ur boken Det bra livet, det dåliga livet – moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv

 


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för såväl rättsfilosofi som filosofi i allmänhet.

   Han är författare till ”Det bra livet, Det dåliga livet – moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv” och arbetar för närvarande med nästa bok på temat; ”Hypotetiska händelseförlopp – Essä om frihet i vår tid”.

   Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.