Veckans värsta

De låtsas att de bryr sig

Av Andreas Magnusson 2020-08-29

Många menar att otryggheten i samhället har ökat. Den nationella trygghetsundersökningen som görs varje år visar samma sak. Allt fler människor upplever rädsla och otrygghet. Det måste väl ändå bero på att det är farligare och mer otryggt i samhället nu än det var förr?

Det är ju bara att titta i vilken dagstidning som helst. Mord. Våldtäkter. Pedofili. Fruktansvärda förnedringsrån.

Men enskilda nedslag i medieflödet säger egentligen ingenting. Mord, våldtäkter, pedofili och fruktansvärda förnedringsrån är ingen modern företeelse. Sådant har tyvärr vi människor sysslat med i alla tider. Vi gör hemska saker mot varandra.

Det är mer nu, säger du. Nej. Statistiken ger inget belägg för det. I relation till antalet invånare har vi till exempel lägre nivå av dödligt våld i samhället nu än vi hade under hela 70-, 80-, 90- och 00-talen.

Våldet är grövre nu, säger du. Kanske det, men hur mäter man nivån på grovhet. Det var fler knivmord förr och mer skjutvapenvåld nu. Är det värre att få en kula i sig än att få en kniv i sig? Kanske det. Kanske inte.

Det är de kriminella gängen som gör samhället otryggt, säger du. Ja. De är med och gör samhället otryggt, men det är de inte ensamma om.

Politiker gör samhället otryggt när de skrämmer upp medborgare för att vinna röster genom att föreslå hårdare straff och annat som så gott som aldrig någonsin har någon effekt på nivån av brottslighet i samhället.

Politiker gör samhället otryggt när de säljer ut vår gemensamma välfärd till bolag som vill tjäna pengar på våra barn, gamla och sjuka. Pengar som kunde gått till ökad personaltäthet eller drägliga löner för förskollärare och vårdpersonal går istället till aktieägare och fiffiga entreprenörer med stora fickor.

Politiker som inte lyfter ett finger för att stoppa segregationen, som tycker att det är helt okej att vissa områden i landet har välansade strandtomter, välutbildade lärare och välmående invånare medan andra har trångboddhet, lärarbrist, arbetslöshet och utslagning låtsas gärna att de bryr sig om människor i socialt utsatta områden. Ja, när det handlar om att vända dem mot varandra alltså.

I sin imiterade godhet vill de av spelad omtanke om förortens människor att det ska vara lagligt för polisen att visitera dem utan konkret brottsmisstanke, att människor i dessa områden som begår brott ska få dubbla straff, eller till och med straff bara om de är kompis med människor som begår brott.

Samma sorts omtanke som när de vill kriminalisera tiggeri av kärlek till de tiggare som då förlorar sin enda inkomstkälla eller vill minska invandringen av kärleksfull omtanke om flyktingar som då inte kan få återse sina familjemedlemmar.

De låtsas att de bryr sig. Det gör de inte. De vill ha makt och de vet att rädda människor är mer benägna att fatta drastiska och ogenomtänkta beslut. Att rösta på partier som kannibaliserar på människors rädslor och driver en populistisk politik är ett ogenomtänkt beslut.

Media gör samhället otryggt när de väljer en förenklad vinkling i sin rapportering. Det är givetvis rätt att de skriver om olika händelser men när syftet är att locka till klick och Swishbidrag ligger fokus i att vältra sig i det värsta.

Då kan media basunera ut texter om kriminella gäng som stoppar bilister med vägspärrar i Hammarkullen och Hjällbo trots att det inte finns belagt ett enda fall av någon bilist som har stoppats. Jag känner en hel del människor i Hammarkullen. Ingen av dem har sett några vägspärrar.

Men när storyn skrämmer upp människor anses det vara en bra story eftersom rädda människor klickar, läser, förfasas och delar vidare.

Otrygghet är en känsla. Känslor kan vara rationella eller irrationella. Vi blir arga på maskiner som är trasiga trots att det inte hjälper. Vi skäller ut fortbollspelare när vi sitter framför teven trots att det inte hjälper. Irrationella känslor.

Men känslor kan också vara logiska. Vi hyser starka känslor för våra barn, vilket gör att vi skyddar dem och ger dem så bra förutsättningar i livet som vi bara kan. Vi ställer upp för en kompis för att det känns rätt och det gör att kompisen mår bättre. Vi känner att vi borde agera solidariskt och solidariteten gör samhället starkare och varmare. Rationella känslor.

Otryggheten drivs på i samhället av att de irrationella känslorna kring brottslighet har fått styra över de rationella känslorna.

Det är fullt logiskt att vara rädd och orolig för att utsättas för våld och annan kriminalitet när man befinner sig i en utsatt situation eller om man tillhör någon av de mest våldsutsatta grupperna, men att leva i konstant rädsla fast man egentligen inte har någon större anledning att vara rädd är ologiskt och leder till försämrad livskvalité.

Eftersom de irrationella känslorna styr är det talande nog så att alla trygghetsundersökningar visar samma sak. De som har minst anledning att vara rädda är räddast och de som har störst anledning att vara rädda känner sig tryggast.

Äldre kvinnor känner sig mest otrygga men utsätts sällan för våldsbrott. Yngre killar känner sig mest trygga men utsätts ofta för våldsbrott.

Brottsligheten i samhället är ett problem. Det vore önskvärt om den minskade. Åtgärder som man rent vetenskapligt vet har effekt är förebyggande åtgärder.

Istället för att skrämma upp medborgare borde politiker ta sitt ansvar och föreslå sådana. Det kan handla om satsningar på utbildning, arbete, arbetsliv, kulturprojekt, integrationsprojekt och andra saker som låter betydligt tråkigare än att säga ”bura in de jävlarna”, ”anonyma vittnen”, ”hårdare straff” och ”visitationszoner”.

I ett samhälle där människor känner sig delaktiga, kan leva på sin lön, känner sig lyssnade på och ser fördelarna med att agera solidariskt kommer kriminaliteten att minska och tryggheten att öka.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.