Veckans ensamma galningar

En ensam galning igen?

Av Para§rafs Redaktion 2020-10-03

I Sverige har vi våra alldeles egna 9/11 i den mening av omskakande händelser som traumatiserat samhället. Händelser som inte riktigt fått avslut och på så vis gjort att vi som land inte kunnat sörja, resa oss och gå vidare. Tre sådana traumatiska händelser är mordet på statsminister Olof Palme, mordet på utrikesminister Anna Lindh och den återaktualiserade händelsen när m/s Estonia sjönk för 26 år sedan.

I de två förstnämnda händelserna så har rättsapparaten landat i att det handlar om en ensam galnings vanvettiga handling. Alla försök till att tolka händelserna som politiska, i den mening att morden var en attack på staten, snarare än de enskilda personerna, har avfärdats som mer eller mindre konspiratoriska.

Det kan förstås handla om ensamma galningar, även om det finns brister i det polisiära och det juridiska som ibland lämnar fler frågor än det besvarar.

Frågan är ändå varför just Sverige skulle vara befriat från politiska attentat mot staten som får som konsekvens att politiken ändrar inriktning. Det är väl mer än lovligt naivt och frågan är om detta belysts i tillräcklig omfattning. Hur förändrades politiken? Det kanske är mycket viktigare än vem som utförde dåden.

Kanske är det som Jack Nicholson skriker i filmen På heder och samvete från 1992:
– You don’t want the truth. You can’t handle the truth.
Det är ju en tanke. En sanning innebär ju att dess konsekvenser måste hanteras och det kan ju bli rejält besvärligt. Då kan det kännas tryggare med den där ensamma galningen. Ingen vill väl egentligen att våra trygga försanthållanden ska rubbas på riktigt.

Nu när en ny dokumentärfilm presenterar nya uppgifter i fallet med m/s Estonia så tar spekulationerna fart igen. Det öppna såret rivs upp, blöder och rensar ut gammal varbildning. Det är en början på en läkeprocess som den här gången kanske är på riktigt. Men om det finns en annan sanning, är vi redo att hantera konsekvenserna?

Om estländarna nu lyckas få till en ny utredning om varför m/s Estonia sjönk så är jag övertygad om att de svenska kommer fram till slutsatsen att det var ett verk av en ensam galning. Det blir nog bäst och tryggast så.

Av Michael Williams
Detta är en gästkrönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Williams är statsvetare, policyanalytiker, ämneslärarstudent, kommunikatör, kapellmästare i rockbandet Violent Divine, förälder och äkta make. Arbetar som politisk tjänsteperson i kommunpolitiken. Skriver och debatterar oftast utifrån grön, feministisk grund.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.