Var finns visionerna om ett bättre samhälle?

En rapport om en nyfunnen massgrav i Ukraina, hade inte inte överraskat någon. Så medan vår teknik har utvecklats något enormt sedan stenåldern, verkar det inte som att våra sociala relationer har utvecklats i närheten av lika mycket.

I det perspektivet är det intressant att lyssna på dagens politiska diskussion. Var finns nytänkandet? Var finns visionerna om utvecklingen och ett bättre samhälle?

I dag pratas det om hårdare straff, men det pratades om det redan i romarriket för 2000 år sedan. Och när svält och missväxt drabbade delar av Sverige i mitten av 1800-talet, var de styrande ovilliga att skicka hjälp, eftersom man var rädd att det skulle skapa ett bidragsberoende hos de svältande.

Istället exporterade man säden och fick bra betalt. Känns det igen?

Visst, vi har allmänna val, där de flesta, men inte alla som bor i landet, får rösta. Även i antika Athen hade man val, fast man, som i Sverige fram till 1921, inte lät kvinnorna delta.

Och medan romarna gick på cirkus för att underhållas av att titta på folk som dödades på arenan, underhålls vi i dag av att titta på folk som dödas på tv och bio.

Vad har egentligen förändrats?

Vissa vill att historien ska inspirera till nationalistisk stolthet och sammanhållning, men då behöver man ha både skygglappar och skönmålande penslar.

Man glorifierar vikingar som stal, mördade och kidnappade. Men vad gör dagens kriminella gäng? Och på vilket sätt skiljer sig de forna hjältekungarna, som invaderade våra grannar för att få makt och resurser, från dagens Putin?

Buddha, Jesus och Muhammed ville alla skapa en bättre värld och en bättre mänsklighet. Alla misslyckades de. Det är uppenbarligen inte lätt.

För några decennier sedan fanns en dröm om ett bättre och rättvisare samhälle, men den drömmen dog på det marknadsliberala slagfältet, där individens värde mäts i kronor och ören, och där den enda vägens politik pekade ut arbetslinjen som den självklara linjen att följa.

I dag breder sig i stället de auktoritära krafterna ut sig och på samma sätt som förr, hyllar de den kraftfulla makten, kräver hårdare tag och lydnad, förföljer de annorlunda – förr var det judar, nu är det muslimer – och drömmer om ett starkt och stolt folk.

Inte uttalat ariskt, men svenskt. Lite nya toner, men på det stora hela samma melodi som förr.

Och drömmarna om ett samhälle som utvecklats bortom det, som varit det normala under tusentals år, har dött. Eller?

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.