Är de verkligen offer under sin okontrollerbara penis?

Av Menekse Mermer 2023-01-17

Kan vi en gång för alla sluta beskylla eller rättfärdiga oacceptabla beteenden med förklaringen av att män är ett offer under sin okontrollerade penis? Det är en högst befogad frågeställning då vi historiskt ursäktat männen för oacceptabla beteenden för att de råkade födas med en penis.

De ursäktades för sina sexuella handlingar, allt från tafsande till otrohet, ja till och med våldtäkt, varför de inte var ämnade för att ha hand om barn och hantera hemarbeten, att de löser konflikter genom att slåss, listan…den är lång.

Dessa myter är inte alls främmande för min generation och en del är vid liv än idag. Kort och gott lät det som om män var handfallna, dysfunktionella, maktlösa, utan kontroll, att de var ett offer för sina höga testosteronhalter och sin vilda penis.

Män bara gör och de gör så är för att de är män, det var förklaringsmodellen.

Inte alls för så länge sedan var att tafsa på tjejer inte ett beteende som ifrågasattes. Tack vare min överlevnadsstrategi att slå tillbaka än att spela död avskräckte jag dem. När stolar flög i klassrummet fick jag gehör, varpå min lärare gick fram till mig och drog mig åt sidan med en förklaring till deras beteende:

– Menekse! Du håller på att blomma ut och börjar få kvinnliga former och du förstår…killarna är nyfikna. Det liksom ingår i utvecklingen, de vill utforska och menar inget illa.

Denna gris till lärare fick ett tydligt svar:

– Det är ingen ursäkt, jag kommer aldrig att acceptera det!

I hans konservativa värld var jag ett forskningsobjekt för killarna och borde finna mig i något så otroligt kränkande och minst sagt högst olämpligt beteende.

I mitt ursprungsland, Turkiet, hade vi överhuvudtaget inga problem med tafsandet då kvinnans kropp skulle bevaras orörd. Hederstänket blev en skyddande faktor för oss tjejer, trots sin förtryckande grund.

Om en elev skulle ha fått för sig att tafsa på en annan hade detta resulterat i väldigt allvarliga konsekvenser för honom – och även för hans familj.

Idag slipper våra barn utsättas för tafsandet då både skolan samt föräldrar är väldigt noga med att det är ett oacceptabelt beteende. Det är dagens norm.

Vi indoktrinerar våra barn med ”stopp min kropp” och kan med stor säkerhet säga att en mycket stor andel killar kan låta bli att tafsa, trots sin penis och testosteronhalt. Check.

En annan myt har också varit att män är otrogna för att de har ett omättligt behov av att vidare utforska trots en livspartner.

Detta var något som kvinnor fick finna sig i för att undvika en skilsmässa om man ville behålla kärnfamiljen men också för att kvinnan var ekonomiskt beroende. Att ens partner då och då hamnade i säng med någon annan var något som bara hände – för att de var män.

Kanske var män medvetna om att de löpte stor risk att behöva lämna över slagfältet till yngre ryttare, varför de desperat försökte erövra så många kvinnor som möjligt innan 40 års ålder?

Penisen försvagas med åldern och måste då stiga av från sin roll som ståtlig hingst. Det hade varit en rimlig förklaring än de förklaringsmodeller som då gavs, så illa att kvinnorna fick stå till svars för dess handlingar.

Varför var han otrogen? Kunde det ha varit så att penisen var missnöjd med sin kvinna? Vems man har inte varit otrogen, gilla läget, så gör män, var ett av många motargumentet kvinnor fick höra när hon motsatte sig en relation med en man som var otrogen.

Myten om det omättliga behovet resulterade i att kvinnor i desperation försökte göra penisen nöjd för att försäkra sig om en evig trohet.

De fann sig i intimitetens samtliga krav, trots att hon kanske inte ville eller kunde på grund av många goda skäl. Detta självvalda sexualvåld är tyvärr inte alls ovanligt än idag men det är heller inte endast kvinnor som utsätter sig för ”för husfridens skull”, utan även män.

Vi kan med andra ord, återigen befria penisen från denna skam eller grundlösa teori då även en lika stor andel kvinnor är otrogna gentemot sina partner och påståendet kan därmed falsifieras med statistik. Check.

På tal om våld, mäns våld gentemot kvinnan är en brand som aldrig släcks. Ett ämne som ständigt hålls levande av nya fall där en kvinna mister sitt liv, i händerna av en man.

Historiskt var det ingen ovanlig myt att kvinnan förtjänade denna fostran med våld från sin man. Det stod i de heliga böckerna att män med våld ska tygla kvinnan. I Turkiet kan jag än idag höra från den äldre generationen om att ”den man som älskar, han kan både älska och slå sin hustru”, som om det vore en kärleksförklaring.

Idag är våld ingen vardagsmat som det var förr, tack vare stora framsteg som har tagits av feminister. Det har varit välbehövligt och fortsatt behövt, utan tvekan.

Det kommer alltid finnas en grupp av individer som inte kommer kunna anpassa sig trots befintliga lagar men normen idag ger inga som helst ursäkter för penisbärandes våldshandlingar.

Faktum är att de flesta män klarar av att leva med en kvinna utan att misshandla henne. Check.

Tyvärr har våld som män utsätts för fallit mellan stolarna. Det vanligaste våldet är nämligen mellan två män. Män utsätter män för fysiskt våld betydligt oftare och åsikten om att män agerar som män på grund av sin penis är återigen förklaringsmodellen.

”Män löser sina konflikter genom att slåss, sen går det över”. Det är inte sant då de flesta män inte vill slåss och vill lösa konflikter civiliserat och utan våld. Check.

Det finns en otroligt provocerande föreställning om att män bara skakar av sig när de blivit utsatta för våld. Är det återigen penisen som ställer till det för männen?

Hur mår en man efter att ha blivit utsatt för våld? Är det verkligen som så att de skakar av sig det, som om de hade spelat en fotbollsmatch?

Varför förminskar vi utsattheten när män utsätts för våld och känslan över att vara ett offer men tömmer hela känsloregistret när det avser en kvinna?

Hur är det att vara en man i dagens samhälle, som lever med dessa normer och med en förväntan om att du som man ska ta emot våld och sedan bara skaka av dig? Är det verkligen rimligt?

”En kvinna är alltid i lägre position rent fysiskt än en man varför en man då missbrukar sitt maktkapital av fysisk överlägsenhet gentemot en kvinna och det måste vi fördöma. Man ger sig inte på den svagare men i ett slagsmål mellan två män kan en man alltid försvara sig.”

I de flesta fall är en man fysiskt överlägsen en kvinna. Hur ser det ut för männen, är varje man verkligen lika fysisk förmögen till försvar? Det är befängt att tro att varje man har kapacitet till att försvara sig mot våld.

Är alla män lika modiga eller kan eller får en man också känna rädsla? Skulle en man våga uttrycka en rädsla när normen förväntar en Hulken?

Vi vuxna sviker våra pojkar som en dag kommer växa sig till män medan vi fortsatt lever med dessa helt oacceptabla normer och värderingar. Återigen har vi legitimerat mäns våld och gjort det till ett penisbeteende såsom vi gjorde med allt annat. Dessutom gör vi skillnad på den utsatta baserat på kön trots att en man löper större risk att misshandlas än en kvinna.

Vi har en skyldighet att skydda även pojkar samt män från våld. Nolltolerans mot våld borde vara varje individs rätt i ett civiliserat samhälle och det oavsett kön. Punkt.

En man känner inte mindre smärta vid skador, han blir inte mindre rädd när han är under attack och känner skam när han inte har lyckats försvara sig.

Låt oss inte avhumanisera männen för de har tillgång till hela känsloregistret vid utsatthet, precis som en kvinna. Även män är människor.

Det är på tiden att omvärdera och plantera normen om nolltolerans gentemot våld och det oavsett om det är en man. För att detta ska vara möjligt behöver vi även se män som ett offer.

Vi behöver ge upp den romantiska bilden och börja tala om det våld och hot om våld som även män utsätts för. År 2023 finns det inga ursäkter. Jag vill inte lyssna på några fler myter. Det är dags att sluta förminska penisbärarens förmågor.

Kan vi inte en gång för alla sluta upp att rättfärdiga oacceptabla beteenden och avliva myten om att män bara agerar helt okontrollerat – med förklaringen av att män är ett offer under sin penis?

Av Menekse Mermer
Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Menekse Mermer flyttade till Sverige som tioåring och delar gärna med sig av sitt perspektiv då hon har varit bosatt såväl i Turkiet som i London och Lund.
Hon har varit socialarbetare inom socialtjänsten sedan många år tillbaka som kontaktperson, projektledare, administratör, socialsekreterare, samhällsvägledare, bidragshandläggare mm.
Hon har tidigare varit politiskt aktiv men idag engagerar hon sig i samhälleliga frågor genom att skriva artiklar.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag kväll 22.00.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.