Vilka ändrar sig först?

Man brukar tala om partipiskan som viner. Så sant. Men är det värre än så? Är det så med vår lagstiftande församling, att det inte är någon idé för väljarna att rösta på någon bestämd person om man inte tror att han eller hon ska sitta i partiledningen?

Är alltså personval bara något symboliskt som inte har någon som helst betydelse i praktiken? Något som inte påverkar den demokratiska processen på minsta lilla sätt?

Den partipolitiska röran innebär bland annat att de moderata lagstiftarna ska bli tvungna att rösta på samma sätt som ledamöterna i V och MP – och vice versa.

Och det socialdemokratiska kvinnoförbundet måste ställa in sig i ledet trots att de inte alls är överens med partiledningen i frågan. Och det oavsett vad de personligen har för uppfattning.

Vad det handlar om är om det ska finnas ett snabbspår för att byta juridiskt kön. För 16-åriga Pelle eller Karin ska det räcka med att de själva är övertygade om att de är ”födda i fel kropp” och får med sig mamma eller pappa på det.

De ska därtill ha ett intyg från en psykolog eller psykiatriker. Men det intyget ska bara handla om att det här 16-åriga barnet själv är övertygad om att han eller hon vill byta juridiskt kön. Och inte om någon utredning som kommit fram till det, för någon utredning ska inte behövas.

Är då det här en så stor fråga? Ja, för ett juridiskt könsbyte öppnar sedan dörrarna för hormonbehandlingar och kirurgiska ingrepp. Alltså livsavgörande frågor.

Vi har åldersgränser i Sverige, för att vi bedömer att människor inte är mogna att köra moped eller bil innan en viss ålder. Rösta får man göra först när man fyllt 18 år. Och för att handla på Systemet måste man vara 20 år.

Men för att någon förvirrad tonåring ska få byta könstillhörighet ska det nu alltså räcka med att personen ifråga är 16 år.

Det här borde inte vara en svår fråga för vår lagstiftande församling. Och fick varje riksdagsledamot rösta efter egen övertygelse skulle lagförslaget sannolikt hamna där det hör hemma – i papperskorgen.

Vi får se hur det blir, om någon eller några av partiledningarna som är för den här nya lagen ändra sig. Men nu har de bara två veckor på sig.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

För övrigt…

brukar jag aldrig skriva under olika upprop och debattartiklar när några vill ha mig med. Antingen för att jag inte kan ställa upp på hur det är formulerat eller att för att jag inte anser att jag är tillräckligt insatt i frågan.

Men när jag den här gången blev tillfrågad av professor Agnes Wold om jag kunde tänka mig att vara en av undertecknarna av en debattartikel om könsbytarfrågan och fick reda på vilka andra som skulle vara med, tvekade jag inte. Den publicerades nu i veckan och finns att ta del av här.