En skattefinansierad attack mot demokratin

Av Anders Cardell 2024-05-28

TV4:s program Kalla fakta har genomfört en omfattande undersökning för att ta reda på om Sverigedemokraterna har bedrivit vad som brukar kallas en ”trollfabrik”. En "trollfabrik" är en term som vanligtvis används för att beskriva en organisation eller en grupp människor som aktivt producerar falsk eller vilseledande information, oftast via internet och i sociala medier.

Informationen som sprids via så kallade ”trollkonton” behöver inte vara baserad på fullständiga lögner.

Det kan likväl handla om att sprida information som avhumaniserar och demoniserar vissa grupper eller målar upp en bild av verkligheten som är oproportionerlig eller kraftigt vinklad.

Syftet är ofta att skapa förvirring, kontroverser eller att manipulera allmänhetens åsikter och känslor.

Kalla faktas undersökning kunde visa att SD drivit en trollverksamhet, att verksamheten har pågått under en lång tid, nått ut till hundratusentals människor och finansierats med hjälp av skattemedel.  

Det är tydligt att Sverigedemokraterna lagt ner stor energi på att dölja alla kopplingarna mellan partiet och dess trollkonton.

Människor som är obekanta med olika former av informationspåverkan, har frågat sig hur de ska värdera informationen som framkommit i Kalla faktas granskning.

Vad är informationspåverkan, vilken typ av information är det som spridits, hur allvarligt är det att Sverigedemokraterna bedrivit denna typ av verksamhet och vad är det i sådant fall som gör det allvarligt?

Informationspåverkan betyder att en stat eller organisation använder vilseledande information för att påverka hur du tycker, tänker, känner och agerar i olika frågor. 

Ambitionerna hos avsändaren är ofta att bryta ned människors förtroende för myndigheter och politiker, skapa motsättningar mellan grupper och minska sammanhållningen i ett land. Syftet är att vinna egna fördelar, ett splittrat land är lättare än ett sammanhållet att få inflytande över.

Det som framför allt kännetecknar informationspåverkan är att den är vilseledande, splittrande och misstänkliggörande och kan sammanfattas som avsiktliga störningar av vår offentlighet. 

Vilken typ av information är det som spridits? Expo har gjort en granskning av den information som spridits från Sverigedemokraternas konton och kan visa att informationen bland annat omfattar vit makt-budskap, anspelningar på ekofascistisk memekultur och glorifiering av Unabombarens manifest.

I Kalla fakta visades även hur partiet använde trollkonton för att trakassera företrädare för sina samarbetspartier.

Liberala ungdomsförbundets ordförande Erik Berg har i efterhand uttryckt att ”ungdomsförbundet vill se ett förhandlingsstopp med SD från alla regeringspartier, fram till att de falska kontona har stängts ned”.

”Att skattepengar går till Sverigedemokrater som sitter och snackar skit om mina medlemmar, och ser till att svansen av högeranonyma troll kommer efter och hotar och trakasserar, händer varje dag och är helt oacceptabelt” säger han.

I den efterföljande debatten är det vissa som frågat sig om det inte är frågan huruvida partiet spridit rena lögner, som är central? 

Inte nödvändigtvis, det är mindre vanligt att krafter som arbetar med informationspåverkan sprider rena lögner eftersom rena lögner är enkla att slå hål på.

Det är långt vanligare att man sätter in sanna stycken av information i sammanhang som är kraftigt vinklade och tillrättalagt eller skapar falska orsakssamband. 

Ambitionen är ofta att skapa en alternativ berättelse, i syfte att påverka människors verklighetsbild (narrativ). Vad finns det då för fördelar med att kunna påverka människors verklighetsbild?

Det handlar om att få människor att tolka verkligheten på det sätt man själv önskar och påverka människors sympatier. 

Låt säga att du är ute på en promenad. Under promenaden ser du en man springa ifatt en annan person och kasta ner individen i marken.  Din första reaktion kommer förmodligen vara att skynda dig fram till personen som ligger på marken för att se om hen är skadad och försöka hjälpa individen. 

Sannolikt kommer du tänka att den som slängde ner den andra personen, är tokig eller en skitstövel. 

Din empati kommer förmodligen vara riktad mot personen på marken. Din emotionella reaktion är en del av en naturlig reaktion som brukar kallas ”omsorgsreflex”, dvs samma instinkt som gör att vi reagerar om vi ser att ett barn håller på att göra sig illa.

Om personen som slängde ner den andra individen i marken vänder sig mot dig och berättar att individen på marken precis försökte våldta en tjej några hundra meter bort, kommer din uppfattning om vad som hänt och dina sympatier förmodligen förändras. 

Personen du först betraktade som en gärningsman förvandlas till en hjälte, medan personen du först betraktat som ett offer, har blivit en gärningsman. Med en mening var det möjligt att få dig att ändra din uppfattning på ett sätt som fick dig att känna, tänka och agera på ett annat sätt än du gjorde från början. 

Berättelsen är ett exempel på hur det är möjligt att styra människors sympatier och verklighetsbild. Det du precis har upplevt kan beskrivas som en påverkansoperation, i mikroformat.

Den som har möjlighet att påverka människors bild av verkligheten, kan styra människors sympatier och få människor att agera och reagera på det sätt som önskas. 

En anledning till att man inte ska förminska trollfabrikers betydelse, är att trollfabriker är ett effektivt sätt att påverka opinionen.

Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi förklarar i en intervju i Aftonbladet att ”Trollfabriker som metod för att påverka en opinion är både effektivt och skadligt för det offentliga samtalet”. 

”När samma budskap pumpas ut väldigt mycket så har vi en tendens att tro på det och om vi tror att budskapet kommer från olika, oberoende källor är vi också mer benägna att acceptera det. Trollfabriker utnyttjar denna upprepningseffekt med stor framgång”.

”Effekten blir att människor blir arga på varandra och att det blir svårare att argumentera sakligt och komma överens. På sikt kan splittringen medföra att demokratin går under”.

Det är oacceptabelt att ett politiskt parti bedriver en dold skattefinansierad verksamhet där man trakasserar politiska motståndare och sprider förakt och elakheter mot meningsmotståndare och minoriteter. 

Ett problem med att partiet har agerat anonymt, är att anonymiteten gör att möjligheterna till ansvarsutkrävande försvinner. En dold informationspåverkansverksamhet står i strid med den öppna demokratins principer om transparens, möjligheter till ansvarsutkrävaande och insyn.

Det är motiverat att belysa hur vi kan bli påverkade av information som är full med stereotyper. Hjärnan har en tendens att generalisera och skapa associationer, vilket gör att vi behöver särskilt vara vaksamma på upprepade budskap som är fulla med negativa stereotyper.

Målet med att upprepa budskap som innehåller negativa stereotyper är ofta att få människor att forma en bias och negativa associationer.
Informationen som Sverigedemokraterna spridit har varit designad för att trigga unga människors intresse och engagemang.

Unga människors begränsade livserfarenheter och förmåga till källkritisk granskning, gör dem till en särskilt sårbar grupp för olika former av påverkan.

Har nämnt i tidigare texter hur vissa typer av information, språk och bilder kan användas för att trigga människors belöningssystem och erbjuda stimulans. Precis som människor kan utveckla ett beroende av dataspel eller internetporr, är det möjligt att bli beroende av att konsumera hatfyllda budskap.

Tidigare erfarenheter visar att information som bidrar till att människor avhumaniseras och demoniseras ökar riskerna för att unga människor ska radikaliseras.

Politiker och offentliga företrädare bör se med stort allvar på att ett parti lägger ner betydande resurser på att sprida invandrings- och demokratifientlig propaganda, i syfte att radikalisera unga människor.

En mycket allvarlig sak som framkom i Kalla faktas undersökning var att SD:s nätkrigare haft långt gångna planer på att dra igång konton som vänder sig till Sveriges arabisktalande befolkning, i syfte att sprida desinformation.

En av nätkrigarna beskriver i reportaget att han redan har anskaffat domännamn för detta syfte.

Den SD-avlönade nätkrigaren förklarar att det finns idéer om att producera information som bidrar till att övertyga arabisktalande människor att oppositionen har ambitioner om att omhänderta arabisktalande föräldrars barn och instifta åtgärder som kommer bidra till att deras barn förlorar sin identitet och löper ökad risk att bli homosexuella.

SD-medarbetarnas idéer skulle kunnat avfärdas som ett dåligt skämt, om det inte var så att vi har sett vad tidigare liknande informationspåverkansoperationer har lett till för konsekvenser.

En tidigare kampanj som är identisk med SD-medarbetarens planer är en kampanj som fått namnet ”LVU-kampanjen” i etablerade medier.

Om man vill få en fingervisning av hur allvarligt berörda myndigheter har sett på LVU-kampanjen, kan man läsa citatet som inleder en rapport om kampanjen som författats av Myndigheten för psykologiskt försvar.:

“Det är den största påverkanskampanj som Sverige har träffats av någonsin”.

Man kan inte påstå att LVU-kampanjen utgjorde ett allvarligt samhällshot, samtidigt som man påstår att SD-medarbetarens ambitioner om att starta en identisk verksamhet, riktad mot mot samma målgrupp, inte behöver tas på allvar.

De initiala reaktionerna från flera av Sverigedemokraternas samarbetspartier (som även varit måltavlor för SD:s trollarme), har varit precis så milda som man kan förvänta sig.

Liberalernas partiledare Johan Pehrson ansåg att SD hade brutit mot Tidöavtalet och uttryckte att han ”såg allvarligt på avslöjandet”.

Ulf Kristersson konstaterade att det som hänt var ett brott mot Tidöavtalet och beskrev att ”Sverigedemokraterna förefaller ha allvarliga problem på sin kommunikationsavdelning” och att ”han inte vet om han kan lita på partiet”.

Partiledarnas reaktioner var en upprepning av hur de reagerat vid tidigare tillfällen när Sverigedemokraterna ställt till det, man uttrycker ett fåtal ”hårda ord”, men egentliga konsekvenser uteblir.

Partiets strategi för att bemöta den information som framkommit har varit att attackera de som står bakom granskningen och förminska betydelsen av den information som offentliggjorts.

Det har bland annat gjorts genom att påstå att man producerat satir. Jimmie Åkesson har sedan gått ett steg längre och påstått att Sverigedemokraterna ”är offer för en påverkansoperation.”

Det är ganska lätt att avfärda idén om att SD:s nätkrig har handlat om satir. Varför har verksamheten i sådant fall varit så hemlig att endast ett fåtal individer fått ta del av vad de anställda håller på med?

Varför har man gjort såna extraordinära åtgärder för att dölja att verksamheten har koppling till Sverigedemokraternas parti?

Media har en skyldighet att granska politiska partier och makthavare. Kan man ifrågasätta den metod som Kalla fakta använde sig av? Kalla faktas metod kan vara integritetskränkande, men det är fel att påstå att den har varit olämplig.

De frågor programmet har sökt svar på hade varit omöjliga att besvara, om granskningen inte bedrivits under dolda former.

Partiets sätt att hantera situationen får en att tänka på ordspråket ”Om du berättar en lögn som är tillräckligt stor och fortsätter att upprepa den, kommer folk så småningom att tro att den är sann”.

Under förra måndagen samlades alla riksdgspartiers partisekreterare för ett möte för att prata om Kalla faktas avslöjande om SD:s ”trollkonton”.

Sverigedemokraternas partisekreterare Mattias Bäckström Johansson deklarerade nonchalant efter mötet att de inte hade för avsikt att stänga ner sina anonyma konton i sociala medier.

”Vi kommer fortsätta, i takt med att konton stängs av så finns det behov av att skapa nya och kompensera dem för att nå ut med vårt politiska budskap”.

En av de slutsatser man kan dra av Kalla faktas granskning, är att Sverigedemokraterna inte är ett politiskt parti som andra. En öppen demokratis överlevnad och möjligheter till utveckling bygger på att det politiska samtalet är präglat av fakta och sanning.

Det är grundläggande eftersom all politisk makt i Sverige utgår ifrån folket. Folket måste få förutsättningar att ge makten åt politiska partier baserat på just fakta och sanning.

Som medborgare i ett fritt land ska det vara en självklar rättighet att kunna lita på att information och budskap från politiska partier är sanna och riktiga, samt att det inte råder några tvivel om vem avsändaren är. 

Man måste kunna ifrågasätta och kritiskt granska partiers informationsflöden, vilket är en omöjlighet om de inte är kända.

När man analyserar Sverigedemokraternas trollverksamhet är det därför minst sagt otillräckligt att prata om det som hänt som en simpel ”smutskastningskampanj”.

Vad det egentligen handlar om är en samhällsomstörtande verksamhet där Sverigedemokraterna med hjälp av ett gediget digitalt ekosystem anonymt och desinformativt vilseleder det svenska folket, skrämmer sig till röster i allmänna val, och därmed otillbörligen tillskansar sig lagstiftande makt.

En fråga som Sverigedemokraternas samarbetspartners och alla vi andra måste ställa oss är, ”om vi anser att det är acceptabelt att politiska partier använder våra skattepengar för att anställa rasist-influencers som har som mål att trakassera politiska motståndare och radikalisera våra barn när de befinner sig på internet”.

För övrigt är det värt att notera att… 

   samtidigt som denna artikel skrivs släpper regeringen och SD ett förslag om att man är intresserade av att utvisa gängkriminella utan att de dömts. Det är inte omöjligt att utspelet är ett desperat och dramatiskt försök att överösta rapporteringen om Sverigedemokraternas trollfabriker.
Erfarenheter från USA har visat att det varit en framgångsrik metod att flytta människors fokus.
I sådant fall ligger det helt i linje med Donald Trumps f.d mediastrateg och ideolog Steve Bannons strategier som handlar om att ”fylla kommentarsfälten med skit” för att få nyheter med en djup och avgörande betydelse för demokratin att hamna i skymundan.
Vill uppmana etablerade medier att inte tillåta sig själv att bli uppsnurrade på läktarn av regeringens mediefintar, även om de skulle kunna leda till klick och intäkter. Det är vår demokrati som är på spel!

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Anders Cardell växte upp i det lilla brukssamhället Hallstahammar och i stockholmsförorten Östberga.
Han blev anställd på Fryshuset i slutet på 80-talet där han arbetade fram till att Anders Carlberg gick bort 2013.
Anders har varit aktiv i olika former av ideell verksamhet parallellt med sitt ordinarie arbete. De senaste åren har varit starkt präglade av att han har blivit förälder:
– Jag skriver för att jag känner ett ansvar för att göra det jag kan, med de resurserna jag har, för att skapa ett bättre samhälle, säger Anders.
Anders Cardell är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag kväll 22.00.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.