Av Anders Cardell 2025-07-30
Massvälten i Gaza är ingen naturkatastrof, det är en medvetet konstruerad humanitär tragedi.Just nu, står över 6 000 lastbilar med livsnödvändig mat, vatten och mediciner fast i Egypten och Jordanien. Lastbilarna är redo att köra in i Gaza men hindras av israeliska restriktioner.
Det som sker är inte en oväntad kris eller ett logistiskt misslyckande. Det är en politiskt framtvingad blockad som orsakar massvält bland civila, däribland tusentals barn.
Israels ledare har valt att använda hunger som ett verktyg för att försöka åstadkomma kontroll och underkastelse. De övergrepp som Israel begår mot palestinier representerar en humanitär, moralisk och juridisk katastrof.
Svälten som äger rum i Gaza är medveten och sadistisk, skapad av politiska beslut och medveten underlåtenhet att agera.
De senaste dagarna har så kallade ”airdrops” varit i fokus för de samtal som förts om Gaza.
FN:s generalkommissionär för palestinska flyktingar, Philippe Lazzarini, har varit tydlig i samtal om så kallade airdrops: ”flygburna hjälpfällningar kommer inte att stoppa svälten. De är ineffektiva, dyra och riskerar till och med att döda de människor de försöker hjälpa. Ett paket som faller från skyn hjälper inte ett barn som inte längre har kraft att stå upp.
Pratet om airdrops representerar symbolpolitik i dess mest cyniska form. Vad som behövs är möjlighet att nå människor på marken, vilket kräver att gränserna måste öppnas. Biståndet behöver kunna passera gränsen utan politiska och byråkratiska hinder.
FN och dess partnerorganisationer har visat att de kan leverera effektivt, snabbt och värdigt, om de bara tillåts göra sitt arbete.
Det är ingen brist på resurser, det är brist på politisk vilja. Israels och USA:s återkommande anklagelser om att humanitärt bistånd hamnar i fel händer, har fått stor medial spridning men dessa påståenden saknar vetenskapligt stöd.
En ny rapport från USA:s biståndsmyndighet USAID, där 156 misstänkta fall av förskingrat bistånd undersöktes mellan oktober 2023 och maj 2025, fann inga bevis för att Hamas systematiskt gynnas av biståndet.
Anklagelserna har använts som svepskäl för att motivera privata militära hjälpinsatser som resulterat i över 1 000 döda civila som desperat försökt få tag i mat.
Att fortsätta stödja dessa påståenden, trots brist på bevis, är inte bara intellektuellt ohederligt, det är livsfarligt.
Dessa påståenden underminerar den humanitära infrastrukturen och riskerar att legitimera en ny era av vapenförsörjd biståndspolitik, där hjälp delas ut under vapenkontroll snarare än under internationell humanitär rätt.
Sedan oktober 2023 har över 59 700 palestinier dödats, majoriteten kvinnor och barn. En hel befolkning har kastats ner i vad som kan liknas vid en humanitär avgrund.
Internationella brottmålsdomstolen har utfärdat arresteringsorder mot Israels premiärminister för misstänkta krigsbrott och brott mot mänskligheten.
Trots detta har blockaden ännu inte hävts.
Vi står inför ett vägskäl. Antingen agerar vi nu med beslutsamhet, mod och humanitet eller så accepterar vi att vår tids internationella system, konventioner och solidaritet saknar innehåll och substans.
Att låta svälten fortsätta är inte ett passivt utan ett aktivt val. Att låta svälten fortsätta är att blunda för det som sker.
Vi måste kräva att Israel omedelbart häver blockaden och att humanitär personal får fri, säker och obegränsad tillgång till Gaza. Vi måste kräva att biståndet kan delas ut utan hinder och att världssamfundet slutar tolerera att svält används som ett vapen mot Palestinas civilbefolkning.
Om vi inte lyckas med det, skapas ett farligt prejudikat för framtiden. Om vi tillåter att det som sker får fortsätta kan vi vara säkra på att det kommer det ske igen någon annanstans.
Orden “aldrig igen” får aldrig bli en innehållslös fras, det är en uppmaning till handling.
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten »Anders Cardell växte upp i det lilla brukssamhället Hallstahammar och i stockholmsförorten Östberga. Han blev anställd på Fryshuset i slutet på 80-talet där han arbetade fram till att Anders Carlberg gick bort 2013.
Anders har varit aktiv i olika former av ideell verksamhet parallellt med sitt ordinarie arbete. De senaste åren har varit starkt präglade av att han har blivit förälder:
– Jag skriver för att jag känner ett ansvar för att göra det jag kan, med de resurserna jag har, för att skapa ett bättre samhälle, säger Anders.
Anders Cardell är en av Para§rafs fasta krönikörer.
Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.