Anstalten Kalmar. Foto: Susanne Wästerlund

Till vilken nytta?

Av Börje R P Carlsson 2025-10-28

Sveriges regering är fantastisk när det gäller att hitta orealistiska lösningar på olika problem.

Brottsligheten är förödande och för att komma tillrätta med den höjer man straffen för vartenda brott, stort som smått. Det är ju klart, att låser man in alla banditer så torde det förr eller senare bli lägre brottslighet. Men är det verkligen den slutgiltiga lösningen?

Kommer de inlåsta aldrig att friges kan det ju vara en lösning, även om det är en dyr sådan. Men kommer de att friges efter avtjänat straff så kommer förmodligen de brottsbenägna att vara både fler och bättre utbildade efter frigivning. Men då höjer vi straffen ännu mer så vore det väl fan!!!

Att låsa in varenda brottsling kan se bra ut men frågan uppstår då, var vi ska låsa in dem? I Sverige finns ett par tusen fängelseceller men behovet kommer inom kort, enligt statsmakterna, att vara 33 tusen platser. Jamen då dubbelbelägger vi cellerna. Då kommer det helt plötsligt bara saknas drygt 20 tusen platser. Kanske vi kan införa våningssängar och dubblera dessa så har vi plötsligt en brist på cellplatser med bara cirka 15 tusen platser. Men fyra fångar i varje cell kommer förmodligen att leda till kontroverser på grund av trångboddhet. Men det är väl ingen dålig lösning för då kommer med automatik en viss självsanering.

Sen skickar vi 400 fångar till det forna Baltikum där de har brist på fångar och vips så är bristen på fångplatser fortfarande bara 15 tusen med en liten avrundning. Platserna i Baltikum har inte all inclusive och kostar bara 90 tusen kronor per månad. Således rena sparbössan men det är klart bekymmersamt att lösa fångarnas anhörigbesök på kåkarna. Det löser vi genom att bara deportera föräldra- och barnlösa fångar.

Och kanske kan de byggarbetare som just nu inte bygger bostäder omskolas till att bygga celler i stället?

Så här kanske vi kan avhjälpa bristen på svenska fängelser och om fångarna plötsligt minskar är det ju lätt att göra om cellerna till studentbostäder och bostäder för gamlingar.

Varför har regeringen inte kommit på detta? Eller varför inte befrämja det brottsförebyggande arbetet och sänka brottsligheten i stället. Eller kanske skriva om Svea Rikes lag. Idag finns det brott som saknar straff och ändå verkar vissa lagar fungera hjälpligt. Först när det händer något kan ett straff följa.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.

Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.

Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.