Sänk gränsen för snatteri!

En gång i tidernas begynnelse var gränsen för snatteri (kallas nu för ringa stöld) ett förhållandevis lågt belopp. Anledningen var att om någon blev frestad att sno en chokladkaka så skulle detta snatteri inte helt slå undan fötterna för ett framtida lagligt leverne.

Men då skulle också tillvägagångssätt och eventuella förberedelser vägas in när brottet lagfördes och påföljden bestämdes.

Hade brottet skett med olika typer av förberedelser, planering eller andra försvårande inslag skulle det bedömas som stöld. Om hot eller våld av olika slag var ett inslag så skulle brottet betraktas som rån eller i exceptionella fall som grovt rån.

Idag tycks inga andra prefix än värdet på det tillgripna bestämma brottsrubricering och påföljd.

Om jag till exempel syr om ett klädesplagg för att skapa utrymme för stöldgods så borde rubricering ringa stöld inte vara aktuellt. Har jag på annat sätt skapat utrymme för att obemärkt kunna stjäla så borde varje udda sätt (utöver att låta något glida ner i en normal ficka) medföra ett grövre brott än ringa stöld.

En allenarådande gräns på 1500 kronor är en skymf mot målsäganden, oftast en butiks- eller affärsägare, och en fingervisning till alla ärliga människor att vara beredda på att bli frånstulna upp till 1500 kronor utan att det ens är meningsfullt att göra anmälan. Jag menar att denna gräns är så hög att det påverkar både prisbild och lönsamhet.

Jag är ingen anhängare av hårdare straff, men jag är emot en legalisering och förvrängningar av brottsrubriceringar som näst intill gör det legalt att stjäla från företag och medmänniskor.

Ett gränsvärde på vad som är ringa stöld borde vara betydligt lägre, kanske ett par hundralappar, men också kräva att inga andra försvårande omständigheter föreligger.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.

Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.

Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.