Barnkonventionen som accessoar?

Barnkonventionen är svensk lag sedan 2020. Detta innebär bland annat att rättigheterna gäller alla barn som vistas i Sverige – oavsett om de är svenska medborgare, bor här tillfälligt eller befinner sig i en asylprocess.

Innebörden är att barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn, och att lagstiftning samt politiska reformer måste förhålla sig till barns rättigheter. Noggranna konsekvensanalyser utifrån ett barnrättsperspektiv borde därför vara centralt när ny lagstiftning utformas och kanske särskilt inom migrationspolitiken, där barn ofta befinner sig i utsatta situationer.

I mars 2023 uttryckte barnrättskommittén oro i sina rekommendationer till Sverige över konsekvenserna av de migrationsrelaterade förslag som ingår i Tidöavtalet. Kommittén betonade särskilt vikten av att säkerställa rättigheterna i barnkonventionen för barn på flykt och för barn som befinner sig i migrationsprocesser. Rekommendationerna kan ses som en tydlig varningssignal om att Sverige riskerar att prioritera en mer restriktiv migrationspolitik före sina folkrättsliga åtaganden.

Trots dessa varningssignaler tycks konsekvensanalyser utifrån barnkonventionen fått ett begränsat, på gränsen till obefintligt, genomslag i utformningen av den stramare migrationspolitiken.

Fallet med Emanuel, en åtta månader gammal pojke som utvisas ensam till Iran, illustrerar detta med särskild tydlighet. Migrationsverket har beslutat att han ska utvisas till föräldrarnas hemland med motiveringen att det saknas laglig grund för uppehållstillstånd.

Myndigheten framhåller att barnets bästa inte kan leda till annat beslut när lagstiftningen inte ger utrymme för det – samtidigt som Barnkonventionen är svensk lag. Det är svårt att förstå Migrationsverkets ståndpunkt.

Att hävda att lagstiftningen inte medger utrymme för att beakta barnets bästa framstår som minst sagt anmärkningsvärt. Om Barnkonventionen inte kan åberopas som lagstöd i situationer där ett barns mest grundläggande rättigheter står på spel, reduceras dess ställning som lag till ren symbolik. En accessoar som kan viftas med när de passar men som annars kan ignoreras.

Utvecklingen väcker enligt vår mening allvarliga frågor om hur Sverige lever upp till sina internationella åtaganden och om barnkonventionen får den ställning som lagstiftaren avsåg när den införlivades i svensk rätt.

När konventionens skydd inte omsätts i praktisk handling är det i slutändan barnen som får bära konsekvenserna. Är det ett sådant land vi vill vara?

Av:
Michael Pålsson, advokat
Rosa Halvarsson, juriststudent

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribenternas.