Anländande till Sverige är andra klassens medborgare

När du anländer till Sverige måste du inse att du kommer, av myndigheterna, att betraktas som en andra klassens medborgare under de första fem åren. Om du lyckas få ett högavlönat jobb med 40 tusen i månadslön kan du få de flesta mänskliga rättigheterna redan efter 6 månader. (40 tusen per månad är precis dubbelt så mycket som jag har i pension per månad efter dryga 46 år som polis. Polis och sjuksköterska är två yrkeskategorier som myndigheterna använder som jämförelseobjekt).

Som nybliven svensk invånare kommer du således att vara helt utlämnad till dina egna möjligheter till försörjning, sjukvård och hälsa. Inga av de sociala hjälpplattformarna kommer att hjälpa dig, inte ens i de mest besvärande situationerna. Inga bidrag, oavsett vad.

Du kommer dessutom att få leva efter en helt egen lagbok, Svea Rikes lag av tredje versionen, där straffen och påföljderna blir groteskt annorlunda jämfört med lagboken, Svea Rikes lag av andra versionen.

I 3:an, kan du utvisas eller låsas in på livstid om du råkar säga hej till en granne från ditt forna hemland och som straffats för någon förseelse i Sverige.

Lagboken av andra graden omfattar invandrare från EU som ses som något mer lagliga.

Är du genuint svensk av födsel och ohejdad vana kommer du (förhoppningsvis) att få leva efter Svea Rikes lag version ett, där du kommer att finna helt andra straffsatser och påföljder. Inte förutsebara eller människovänliga, men trots det mer förutsebara än version två och tre. Lagarna omfattar människor i allt lägre åldrar och med dagens flöde av nya strafflagar är vi snart nere i en straffbarhetsålder på 10-11 år.

Tidögänget ser ut att tillskansa sig själva ytterligare en lagboksversion med endast två paragrafer skrivna på rent blekingemål..

Paragraf 1. Tidögänget, StooReBrror (läs storebror på blekingska) har alltid rätt.

Paragraf 2. Har Tidögänget (mot förmodan) fel gäller paragraf ett.

Vill du se hur lagbokssamlingen kan komma att se ut så försök hitta en lagbok från tiden före 1905 (norsksvenska unionsupplösningen). Där skilde, enligt ej kontrollerade uppgifter, lagen på utländsk/norsk och svensk man både evad det gällde brottsrubricering och påföljd.

Som Ni ser är Sverige knappast något drömland om Ni inte tillhör Tidögänget och dessas anhängare. Är det verkligen så här vi vill ha det?

Detta är en (högst ironisk) krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.

Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.

Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.