Blockpolitikens faror

Om jag vill lägga min röst på Moderaterna, varför ska jag då nödgas acceptera Liberalernas, Krisdemokraternas eller värst av allt, Sverigedemokraternas politik? Att rösta på ett block är ungefär lika dumt som att spika med en stekpanna. Man träffar alldeles för brett och långt vid sidan av spiken.

Jag har dock inte för avsikt att rösta på Moderaterna eftersom de saknar eget partiprogram och en egen vilja. De styrs helt av en maktkåt partiledare som gärna avstår nästan vad som helst för att få leka statsminister. Han sviker sina väljare och han bryter löften om han bara får regera.

Om vi nu bortser från Tidölagets fyra, till oigenkännlighet utslätade partierna, så återstår fyra partier som försöker formera sig efter sina ideal fram till valet. Här kan då väljarna själva bestämma vilket parti som ligger dem närmast om hjärtat och därför också rösta efter hjärta och hjärna. Om väljarna här är tillräckligt ståndaktiga så borde ett normalt utfall eliminera risken för en blockregering av snitt Tidölaget. Som politiker borde man inse att alla demonstrativa uttryck inte gagnar Sverige.

Vi får visserligen inte direkt en ny regering efter valet, men vi skapar förutsättningar för detta. Sverige har styrts, ofta styrts väl, av minoritetsregeringar. Om dagens politiker försöker ta beslut som gynnar Sverige, inte de politiska partierna, så skulle allt bli bättre än ett utslätat Tidögäng.

Kan Ni föreställa Er vilken skada Tidögänget skulle kunna åstadkomma om de får förnyat förtroende? En statsminister som slarvar med sina vapen, en minister som fällts för förtal, en minister som är misstänkt för bedrägeri och ett antal ministrar som fuskat med betyg i sina CV:n och rosafärgat sin bakgrund när de beskrivit sin bakgrund och examina. Och de styrs alla av en marionettledare som varit spelmissbrukare och som nu drabbas av hallucinogena attacker.

Vicket gäng.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.