När ska vi slippa denna figur?

”Neej, det tror jag faktiskt inte.” Detta var kungens svar på frågan om han någon gång besökt en porrklubb. Ett något slingrigt svar eftersom han förmodligen skulle ha kommit ihåg ett slikt besök. Men som sagt, det verkar lite slingrigt men inte fullständigt osannolikt

Vad som är ännu slingrigare är statsminister Kristerssons svar i en massa frågor med lägre dignitet men alla likafullt fullständigt osannolika.

När statsministern var med och höjde en organisations anslag med ett antal miljoner så svarar han lika slingrigt.

”Jag kände förmodligen inte till att min svägerska satt som ordförande i den organisation som tog emot bidraget.”

Kristersson visste således inte att han var med och sköt till ett par tiotal miljoner kronor till svägerskan, fru Bildt.

Statsminister Kristersson blir förmodligen trodd eftersom han sannolikt hade med sig den person som en gång i veckan kan ge honom syndernas förlåtelse i fredagsbikten. Som vanligt var hon, för att höja makens trovärdighet, iklädd den obligatoriska prästkragen.

Ibland funderar jag på hur länge en svensk statsminister ska kunna klamra sig fast vid sitt värv trots att han oupphörligen far med villfarelser och osanningar, ja rent ut sagt ljuger om både det ena och det andra. Det borde inte fungera men han överraskar, inte i positiv mening, gång på gång och klarar sig ut de mest kontroversiella situationerna.

Han borde vara rökt och avsatt för decennier sedan, men likt förbannat klamrar han sig fast på ett sätt som saknar motstycke.

När ska vi slippa denna figur?

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.