Varför skyddar grundlagen demokratin men inte biosfären?

Under århundraden har vi därför utvecklat konstitutionella skydd för demokratin, rättsstaten och de grundläggande fri- och rättigheterna. Vi har begränsat maktutövningen och skapat spelregler som ska bestå även när den politiska opinionen svänger.

Bakom detta ligger en princip som sällan diskuteras, men som är central för varje demokrati: Vissa frågor är så grundläggande att de inte bör avgöras på samma sätt som andra politiska frågor.

Men vilka frågor hör egentligen till den kategorin? Traditionellt har svaret handlat om makt. Vem får styra? Hur ska makten begränsas? Vilka rättigheter får inte kränkas, även om en majoritet skulle vilja det?

Dessa frågor är fortfarande centrala. Men vår tids utmaningar väcker en annan fråga som hittills har fått förvånansvärt lite uppmärksamhet:

Varför skyddar grundlagen demokratin, men inte de livsuppehållande system som demokratin är beroende av?

Ett fungerande samhälle vilar inte enbart på lagar, myndigheter och val. Det vilar också på fungerande ekosystem, biologisk mångfald, rent vatten, bördig jord, livskraftiga hav och ett klimat som håller sig inom gränser som människor och samhällen kan anpassa sig till. Utan dessa förutsättningar blir många av de värden som grundlagen skyddar svåra att upprätthålla i praktiken.

Trots detta behandlas de ekologiska systemen i huvudsak som vanliga politikområden. De är föremål för lagstiftning, budgetförhandlingar, intressekonflikter och skiftande majoriteter. Det är i sig inte märkligt. Demokratin måste kunna hantera målkonflikter och fatta beslut även i svåra frågor. Men det väcker ändå en principiell fundering.

Om vi anser att demokratin behöver ett särskilt skydd för att bestå över tid, finns det då också andra grundläggande förutsättningar som förtjänar ett liknande långsiktigt perspektiv?

Frågan blir särskilt intressant när man betraktar tidsperspektivet. Politiska mandatperioder mäts i år. Förändringar av ekosystem, biologisk mångfald och klimat kan få konsekvenser som sträcker sig över generationer.

Framtida generationer har samtidigt ingen egen representation i dagens beslutsfattande. De kan inte rösta, bilda opinion eller utkräva ansvar. Ekosystemen saknar också en egen röst. Ändå kommer både människor och natur att bära konsekvenserna av de beslut som fattas idag.

Hur ska ett demokratiskt system ta ansvar för intressen som är avgörande, men som inte själva kan företräda sig i demokratin?

I regeringsformen finns redan en skrivning om att det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer. Kanske är det tillräckligt? Kanske behöver den principen utvecklas? Kanske finns det andra vägar att ge långsiktiga ekologiska värden större tyngd i samhällsbygget?

Poängen här är inte att föreslå en färdig lösning. Poängen är att ställa en fråga som jag tror kommer att bli allt svårare att undvika.

Grundlagarnas historia kan beskrivas som en successiv utvidgning av det som anses för viktigt för att lämnas åt kortsiktiga maktintressen. Först handlade det om att begränsa kungamakten. Sedan om att skydda medborgarnas fri- och rättigheter.

Om demokratin förutsätter fungerande ekologiska system – vilka konsekvenser får det för vår syn på grundlagens uppgift?

 Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Av Ingvar Eliasson, sektionschef och biträdande smittskyddsläkare i Region Kalmar län. Fristående debattör.