En reflektion kring krönikan ”Aldrig mer” Oftast, för att inte säga ALLTID, läser jag Börjes krönikor med mycket stor behållning. Och den som publicerades den från 4 september med titeln ”Aldrig mer”, gav mig något extra att fundera över vilket ledde till följande reflektion.
Lösningen kanske finns i finalförlusten På fredagseftermiddagen satt vi och såg Sverige kämpa väl men tyvärr förlora mot Kanada i OS-fotbollen. Det var olidligt men vi var tillsammans. En slags uppdatering om vad som är svensk arbetarklass.
Gamla nazistövlar och bildäck Det jag skriver nu får man egentligen inte säga. Vad det handlar om är att vi måste ta hand om våra egna först, att vi ju inte kan hjälpa alla. Vanlig media är finansierad med bidrag från staten och vågar inte säga sanningen. Det handlar också om åsiktskorridoren. Om någon skulle våga ifrågasätta massinvandringen så drabbas han eller hon omedelbart av brunsmetning.
