Om avradikaliseringsläger och tankefrihet Det här med ”avradikaliseringsläger” för IS-barn och andra IS-sympatisörer. Vilken är den väsentliga skillnaden mellan dessa och Kinas läger för uigurer och alla andra länders läger för ”oliktänkande”, eller ”omhändertagande” av dem som av någon anledning behöver ”omskolas”?
I en rättsstat döms inte människor för tankebrott Även en del vanligtvis sansade politiker och debattörer hävdar nu att kvinnor som gift sig med IS-terrorister ”mycket väl visste vad de gav sig in på” och därför ska dömas för det. Hur kan de veta det? Utger de sig möjligen för att vara tankeläsare? Eller anser de att nyförälskade människor alltid tänker sansat och rationellt?
