Omställning till ett hållbart samhälle, vad krävs?

Det är lätt att påtala allt som är fel, men vad finns det att göra som puttar oss i rätt riktning? En viktig fråga är: Vem har ansvaret? Det råder delade meningar om det.

Själv är jag benägen att anse att förändring, det vill säga omställning, måste komma inifrån. Man måste själv inse och vara 100% medveten om att om en själv inte gör någonting kommer det att gå helt fel. Det inre övertygelse som drivkraft.

Andra tänker mer som rättsväsendet fungerar. Det som inte är olagligt är OK. Så länge en håller sig till regelverken är det någon annans ansvar, läs politiken. Det är inte förbjudet att släppa ut fossil koldioxid, alltså är det lovligt. Diesel- och bensinbilar säljs och får tankas och användas.

Politiker som inte har den inre drivkraften kommer ju inte heller att driva på en mer hållbar inriktning. Därför kan man nog dra slutsatsen att båda behövs, det personliga agerandet och de politiska besluten. Och dessa kan inte ses vara skilda från varandra.

En brist i omställningsarbetet såsom jag ser det, är att det är ett gap mellan politiken och det lokala individuella, människan i samhället. Finns det en ambition på politisk riksnivå, kämpar många, framförallt mindre, kommuner med vardagliga problem. Med andra ord, hur får vi budgeten att gå ihop? Ett tankesätt som visar bristen i det politiska systemet.

Politiken måste ha en framförhållning som är väsentligt längre än nästa val. Endast då kan ett robust, hållbart samhälle byggas. Då politik i ett marknadsstyrt samhälle handlar om kortsiktighet har många långsiktiga problem blivit akuta då de styrande inte haft framtida generationers levnadsvillkor med i beslutsprocessen.

Politiken har i väsentlighet uppdraget att utjämna fluktuationer i samhället. Bromsa och gasa när så behövs. Det den nuvarande regeringen gör nu, att låna upp miljarder för stimulera barnfamiljer kan ju komma surt efter. Samma barn(familjer) som ska få det lite bättre ska någon gång betala tillbaka de lånade pengarna. Det är ju en kortsiktig åtgärd, är det möjligen val nästa år?

Listan på det som går åt fel går att göra lång såsom jag skrev inledningsvis. Det går också att göra en lång lista med möjliga (och omöjliga) åtgärder. I Sveriges klimatmål beskrivs (av Google AI) sektorsspecifika insatser:

• Öka antalet laddbara fordon och ökad användning av fossilfria drivmedel (hur följer man upp? Hur definieras en ökning?)

• Oljepannor har utfasats, övergång fjärrvärme och värmepumpar (det var redan gjort, hur gå vidare? Energieffektivisering?!)

• Det pågår ett arbete för att säkerställa att skog och mark bidrar till koldioxidupptag. (synnerligen luddigt)

Nej, det saknas en riktig vilja och inriktning. Det här liknar mer att kasta lite floskler åt miljömupparna. Om du inte tror mig, kolla in alla aktiviteter som utlovas under SEE-veckan. Jag ska inte nedvärdera, men lagom mycket lullull. Visst, inte onödigt, men nog behövs det större krafttag.

Klimatlagen som trädde i kraft 1 januari 2018 skulle verkligen behöva prövas i domstol.

Två numera pensionerade kollegor inom energi- och klimatnätverken som jag arbetat ihop med under många år, har lagt fram ett förslag som skulle kunna accelerera det regionala och lokala arbetet med omställning. Dessutom kan förslaget ge väsentligt ökat engagemang på det individuella planet.

Så här ser förslaget ut: Inrättande av en oberoende, regional aktör i hållbarhets- och omställningsfrågor för att kunna lyckas engagera en region och dess olika aktörer på ett genomgripande sätt behöver:

• Vara politiskt förankrad i regionen, men partipolitiskt obunden.

• Ha en egen budget samt själv styra över verksamheten och dess utveckling. Det senare för att undvika politiskt och affärsmässigt inflytande som kan påverka verksamhetens fokus och oberoende.

• Ha Det Naturliga Stegets systemvillkor för hållbar utveckling som ledstjärna för verksamheten.

• Ha gediget kunniga och engagerade medarbetare.

• Samarbeta med forskare och ideella organisationer inom intresseområdet.

• Samarbeta med lokala, regionala, nationella och internationella nätverk.

• Vara ett kompetensmässigt stöd till andra organisationer som är engagerade i hållbarhets- och omställningsarbetet.

• Aktivt söka efter vita fläckar i det regionala hållbarhets- och omställningsarbetet och ta initiativ för att fylla dessa fläckar och samtidigt undvika områden där det redan finns andra regionala aktörer, som fallet är inom t ex affärsutveckling.

• Samarbeta med byagrupper och andra lokala grupper.

• Ha en öppen dörr för lokala aktörer och intressenter som vill berätta om och bolla tankar och idéer.

Länsstyrelserna har länsråd. Det är dags att inrätta länshållbarhetsråd.

Vill du läsa hela förslaget från mina kollegor, Fred Nordström och Tord Pettersson, finns det här.

Marcel Berkelder är civilingenjör med mer än 40 års erfarenhet av energi- och klimatfrågor. Certifierad energiexpert och certifierad ventilationsfunktionär. Mer än 20 år som energi- och klimatrådgivare har gett stor erfarenhet av vad som är brinnande frågor för såväl privatpersoner som organisationer och företag.

Med en tioårig bakgrund inom undervisning på bland annat Umeå Universitet, har föreläsningar och seminarier i hela Sverige varit en viktig del i den egna verksamheten de senaste 20 åren.

Marcel Berkelder mottog Egil Öfverholms hederspris 2023.