Sveriges mest skrämmande minister

Jag såg och hörde en debatt från riksdagen där bland andra Johan Forssell var en av fyra ministrar som skulle svara på olika frågor som ställdes av riksdagsledamöterna. Forssell tycks inte kunna se några nyanser, han tycks inte heller ha några känslor utan framstår som fullständigt känslokall, en lakej som likt en papegoja upprepar sitt meddelande utan varken sans eller eftertanke.

Regeringens senaste påfund tycks väcka en viss opposition men inte alls i den utsträckning som frågan egentligen är värd. Det handlar om utvisningar av tonåringar i samband med 18-årsåldern. Efter svensk skolgång och utbildning ska de utvisas. Det är fullständigt horribelt.

Människor runt om i världen fördrivs och flyr för sina liv. När de kommer till Sverige och nekas uppehållstillstånd så skall de återvända hem. Migrationsministern tycks inte förstå att många stannar kvar trots nekandet eftersom de riskerar att avrättas i sitt forna hemland. Många länder vägrar ta tillbaka flyktingar men får nu hundratals miljoner av Sverige för att ta emot dessa flyktingar. Därutöver utlovas hundratusentals kronor till de flyktingar som frivilligt återvänder hem. Trots dessa håvor finns det många som vill stanna eftersom de riskerar att dödas i sitt hemland.

Slutligen finns det familjer som får tillstånd att stanna. I dessa familjer finns ofta barn vars uppehållstillstånd dras in när barnen fyller 18 år. Unga människor som kanske bott nära nog hela sitt liv i Sverige ska således utvisas när de fyller 18 år. Detta ser Forssell inget konstigt i för någon gång måste de ju lämna boet. Han tycks inte begripa de känslor som drabbar både de nyfyllda 18-åringar eller föräldrar och syskon när han kräver att familjerna ska splittras.

Jag undrar hur han skulle reagera om myndigheterna krävde att hans nazist-inspirerade son skulle tvingas lämna boet bara för att en minister anser att det är dags att pröva sina vingar. Skillnaden mellan våra och andras barn, samt de band som håller familjer samman är inte så olika vi vill nog alla ha barnen så nära att vi kan stötta och hjälpa.

Eller hur skulle Kristersson ställa sig om denna lag plötsligt skulle omfatta också adopterade barn? Då skulle han förlora sina adopterade barn som förmodligen är lika älskade som invandrares barn.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.

Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.

Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.