När politiska aktörer ekonomiskt neutraliserar domar prövas rättsstatens gränser

Efter att ansvarig utgivare för Dumpen dömts för grovt förtal har Jimmie Åkesson offentligt visat sitt stöd genom att skicka pengar till verksamheten och dessutom deklarerat att hans parti avser att erbjuda sig att betala både skadestånd och rättegångskostnader. Åtgärden har beskrivits som symbolisk. Ur ett rättsstatligt perspektiv är den dock av hög materiell betydelse.

Domstolars avgöranden fyller inte enbart en normativ funktion. De är också sanktionerande. Böter och skadestånd är en central del av rättsordningens verkställighet och syftar till att ge rättsregler faktisk verkan. När politiska aktörer i efterhand ekonomiskt kompenserar dessa konsekvenser riskerar domens funktion att urholkas i praktiken, även om den formellt står fast. Påföljden blir då i realiteten villkorad av politiskt stöd.

Detta aktualiserar frågan om likhet inför lagen. Om rättsliga konsekvenser kan mildras eller undanröjas genom ekonomiska interventioner från inflytelserika aktörer uppstår en asymmetri mellan dem som har tillgång till politiska beskyddare och dem som inte har det. En sådan ordning riskerar att skapa intrycket av att rättsordningen är förhandlingsbar – inte genom rättsliga prövningar eller lagändringar, utan genom makt och resurser.

Problemet är inte att ett politiskt parti anser att förtalslagstiftningen bör ses över. Det är en fullt legitim politisk ståndpunkt. Problemet uppstår när missnöjet inte kanaliseras genom den demokratiska lagstiftningsprocessen, utan genom privata eller partipolitiska interventioner som i praktiken reducerar domstolens avgörande till en formalitet. Därmed förskjuts gränsen mellan politiskt ansvar och rättslig prövning.

Agerandet väcker även frågor om domstolarnas oberoende och auktoritet. Även utan formella ingrepp i rättskipningen kan ekonomiska åtgärder efter domslut bidra till att undergräva allmänhetens tillit till att domar får konsekvenser. Rättsstatens legitimitet vilar inte enbart på lagens innehåll, utan på uppfattningen att den tillämpas konsekvent och utan undantag.

En rättsstat prövas inte när domar är okontroversiella eller politiskt bekväma. Den prövas när avgöranden är obekväma, känslomässigt laddade eller politiskt impopulära. Det är då det blir avgörande att politiska aktörer respekterar distinktionen mellan den lagstiftande och den dömande makten.

Att kritisera domar är en del av demokratin. Att ekonomiskt göra dem verkningslösa är något annat.

Av Mikael Bertilsson, statsvetarstudent och samhällsdebattör

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.