Vår statsminister

Varje sanning från Kristersson kan bemötas med en större osanning, men kanske väljarna nu för en gångs skull kan få höra ett sant ord från denna lilla pimpinetta marionett.

Kanske ska vi nu få veta hela sanningen när han sålde ut ett stort fastighetsbestånd i Stockholm för ett pris långt under marknadsvärdet? En affär som i stort var lönsam för Kristersson och fastighetsköparen, men med betydande underskott för Stockholm och dess skattebetalare. Kristersson belönades med minst en attraktiv bostad.

Kanske vi nu ska få veta vem som bekostade herr och fru Kristerssons alla resor till Kina i samband med parets adoption av tre små flickor som nu fyllt 18 år och kanske borde utlokaliseras till Kina precis så som sker med de flesta invandrarbarn? Detta är en grotesk företeelse men viss jämförbar liknelse borde finnas också mellan invandrarbarn och adopterade statsministerbarn.

Dessa adoptioner föregicks av ett antal resor till Kina under förevändning av olika uppdrag där resor ingick. Kanske det nu är dags att ta bladet från munnen och berätta hur det gick till och vem som stod för resor, uppehälle och övriga kostnader? Kanske ska adoptionen också klarläggas när det gällde val och urval?

När vår lille sanningssägare glömde låsa sitt kassaskåp, innehållande kompletta vapen och ammunition, så uppmärksammades detta av inhyrda hantverkare som reagerade mot vapnen i ett öppet kassaskåp. Här upprättades en anmälan av polis men i övrigt inga som helst reaktioner och numer går det inte ens att få ta del av anmälan trots att de flesta fälten i anmälan borde vara öppna och tillgängliga. Ja, polisen säger sig inte ens kunna hitta anmälan. Detta kan knappast marionetten skyllas för, men jag blir nyfiken på vad som utspelat sig mellan statsminister och den utredande polisen.

När vår lilla slingerbult behövde en säkerhetsansvarig anställde han en god vän, Henrik Landerholm, som gav vårdslöshet med hemliga handlingar ett nytt ansikte. Landerholm lyckades få hemliga handlingar att virvla runt som frimärken i korsdrag.

När statsministern behövde en statssekreterare anställdes P M Nilsson, som dömts för tjuvfiske av ål. Det är uppenbart att redbarhet och ärlighet inte tillhör de självklara meriter som behövs för att nå långt inom regeringskansliet.

Att utnyttja Harpsund som lokal för skolavslutning hör inte heller till det vanliga, men det synes självklart att skolavslutningen för statsministerns telningar skall vederfaras denna förmån. Rykten kom igång fort men dementerades lika fort när det antyddes att staten stod för kostnaderna. Betalning lär dock ha skett så fort ryktena kom i svang. Kanske vi nu kan få reda på hur det verkligen låg till?

När Kristersson förärades en bostad avsedd till mindre bemedlade kvinnor gick det inte heller att klarlägga hur det gått till med denna överlåtelse.

Men när man får läsa att statsministern varit med och beslutat om stöd till en organisation där hans svägerska, fru Bildt, är ordförande börjar media dra öronen åt sig. När slingerbulten säger sig inte ha en aning om svägerskans position blir det i alla fall uppenbart att alla de miljoner som skänkts kommer från en kassa där statsministern varken har ansvar eller intresse. Eller, han kanske inte bryr sig när det går till en svägerska? Är inte detta en jävsituation så vet inte jag hur det borde ha sett ut.

Hur länge ska denna sanningssägare få hållas? Redan nu växer hans näsa och tungan börjar svartna.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.