Miljoner på drift

Rolands fosterfader tillhörde krogmaffian i Stockholm men om detta var en belastning eller en tillgång var Roland osäker på. Hans förhållande till sin mamma var bra men till fosterfadern var han mer ambivalent. Roland mådde inte bra. Exakt vad som fattades honom visste han inte ens själv. Detta tog sig flera uttryck men det allvarligaste var att han flera gånger om dagen fantiserade om självmord.

Trots att han hade familj och en inte helt oäven ekonomi sökte han efter något mer. Roland bestämmer sig för att begå självmord men han har ännu inte planerat hur eller när eller ens var. Han ville, av hänsyn till sina anhöriga, inte utsätta dessa för chocken av att vara de som hittade honom utan det måste ske på annan ort. När detta beslut var fattat mådde Roland genast bättre och helt plötsligt började han fantisera om att begå ett grovt rån.

Förvara några miljoner

En kväll ringer det på Rolands dörr och när han öppnar står fosterfadern utanför. Denne hade en liten väska med sig och ville komma in och prata med Roland. De satte sig i vardagsrummet när fadern först förvissat sig om att Roland var ensam hemma. Därefter började han berätta om rykten som nått honom.

Enligt rykten som florerade i krogvärlden hade myndigheter tillsammans med krogpoliser planer på att kontrollera ett antal krogar, bland dem Rolands fosterfaders krogar. Av denna anledning behövde nu några miljoner kronor gömmas undan och nu framfördes önskemål om att Roland skulle förvara dessa pengar tills faran blåsts över.

Roland blev nästan febrig över att få förvara så mycket pengar och han såg direkt möjligheter att helt ändra sitt liv och sin livsföring. Hans iver och glädje över denna gåva från himlen tycktes inte fosterfadern lägga märke till utan han lämnade över väskan med pengar. Enligt fadern innehöll väskan 350 000 euro.

Roland tog emot väskan och gick därefter och gömde denna samtidigt som han lovade fadern att förvara pengarna tills denne behövde dessa.

euro

Gömde miljonerna i bilen

När fadern gått började Roland fantisera och nu handlade det inte längre om självmord utan om flykt från den verklighet i vilken han nu levde. Dessa fantasier pågick några dagar men så en dag bestämde han sig. Han gick in i sitt förråd där han hämtade en revolver och ett skråpansikte. Han packade en väska med kläder och tillhörigheter och tog med dessa ting tillsammans med pengarna ut till sin bil. Han stuvade in allt i bilen och gav sig iväg. Pengarna gömde han på två olika platser i sin bil, en Van.

Efter bara några mil började han fundera på vad han gjort och förstod att nu var han illa ute. Han insåg att hans hustru förmodligen redan börjat söka honom och troligen hade detta sökande nått fadern som säkerligen satt några spårhundar efter honom.

Berusad intill medvetslöshet 

Roland köper en flaska sprit och när han kommer till Eskilstuna kör han upp vid Tunavallen där han parkerar bilen lite undanskymt. Han varvar därefter ordentliga klunkar brännvin med läkemedel. Efter en stund är flaskan tom, Roland är berusad, näst intill medvetslös och somnar i bilen. Detta observeras av en nyfiken Eskilstunabo som också ser Rolands vapen och skråpansiktet. Eskilstunabon larmar polisen som omedelbart omringar bilen för en snabb inbrytning.

När Roland skulle gripas visade det sig att bildörrarna var låsta och poliserna var oroliga för att Roland skulle använda vapnet om han kände sig trängd. De överlade därför hur de skulle kunna ta sig in i bilen utan att Roland vaknade och använde vapnet. En polis var dock lite undrande över Rolands till synes djupa sömn och han fick rätt, Roland var näst intill medvetslös och detta medförde att de bultade på bilfönstret för att få liv i Roland. Denne vaknade till men var så omtöcknad att han inte gjorde en min av att vilja använda vapnet utan han försökte i stället på polisens uppmaning öppna dörren. När dörren öppnats gjorde poliserna allt för att hålla Roland vaken i avvaktan på ambulans.

Roland greps misstänkt för förberedelse till grovt rån samt brott mot vapenlagen men fördes inte till polisstation utan till Mälarsjukhuset för vård under bevakning.

Blir anhållen

När Roland nyktrat till förhördes han och efter en stunds ställningskrig började han förstå att de trumf som fanns i detta spel fanns hos förhörsledaren. Roland började inse att nu hjälpte inget annat än sanningen.

Han berättar här hela historien om sina självmordstankar och om fosterfaderns besök. Han nämnde att fosterfadern bett honom att förvara lite kontanter i sin bostad men han berättade inte varför. Var pengarna fanns ville Roland heller inte berätta men åklagaren beslutar att Roland skall vara fortsatt anhållen.

Under tiden har några personer med invandrarbakgrund kommit till polisstationen för att hämta Rolands bil. Deras enträgenhet och deras dåliga förklaring till varför de vill hämta bilen väcker utredarens nyfikenhet och han beslutar att hämta in fordonet som lämnats kvar vid Tunavallen. Två konstaplar fick i uppdrag att hämta bilen, köra den till polisens garage och göra en genomsökning av fordonet.

Miljonerna hittas

Undersökningen av bilen görs och i två olika fack i bilen hittas pengar, som tillsammans visar sig bli nästan 350 tusen Euro.

När detta redovisas till utredaren blir det genast komplikationer. Kontanta pengar som tas i beslag skall omgående sättas in på bank men i det här fallet var det intressant att försöka klarlägga sedlarnas ursprung och åtkomst varför det var av vikt att sedlarna förblev intakta och de låstes därför in i ett kassaskåp på länskriminalen.

Roland förhördes återigen och nu fick han klart för sig att pengarna var hittade och han medgav då var han gömt dessa i bilen. Dessa uppgifter stämde med fyndplatser. Roland ombads berätta varför han hade dessa pengar och berättade då att han förvarade dessa åt sin fosterfar för att denne inte ville riskera att bli av med pengarna i en nära förestående krograzzia. Roland hade dock inte kunnat hålla fingrarna i styr utan han hade också börjat nalla av pengarna. Trodde nog att han förbrukat kanske tusen Euro.

Ingen ville berätta 

Dessa uppgifter gjorde att utredaren kontaktade krogpolisen i Stockholm men dessa ville inte kännas vid någon förestående razzia, inte heller ville de tillstå att Rolands fosterfar var föremål för någon ekonomisk utredning. Utredaren gav sig inte utan kontaktade länsstyrelsen men inte heller dessa hade några uppgifter om att fadern höll på med några ekonomiska oegentligheter.

Utredaren var mer än frustrerad över att ha över tre miljoner kronor i förvar. Pengar som sannolikt tillhörde staten men som nu skulle lämnas tillbaka bara för att andra myndigheter inte vågade berätta om sina förehavanden av rädsla för att något skulle hända i deras granskningar.

Vill hämta sina pengar 

Rolands fosterfader ringde varannan timma och ville hämta sina pengar. Åklagaren var inte beredd att häva beslaget utan ville ge utredaren tid att jaga vidare för att hitta någon som hade bättre rätt till pengarna. Plötsligt fick utredaren kontakt med länsstyrelsens momsenhet i Stockholm. Dessa hade hört talas om utredarens jakt på någon som ville ha dessa pengar. Momsenheten hade gjort en momsrevidering hos krögaren och funnit stora skatteskulder.

Skattmasarna var snabbast

Dagen efter hävde åklagaren beslaget och omgående aviserade skatteindrivarna att de var på väg för att hämta en del av pengarna. Sedermera nåddes också fadern av åklagarens beslut och också han aviserade sin avsikt att hämta sina pengar. Nu blev det tydligen bråttom men skattmasarna var snabbast och de hade dessutom en bra stunds försprång. När de anländer till polisstationen och tillsammans med utredaren går igenom statens krav så kvitterar de därefter nästan 336 000 Euro och lämnade knappt 14 000 Euro kvar till Rolands fosterfader. Nu hade staten fått sitt och med detta var alla glada utom fosterfadern.

Denne anlände någon timma senare och hade då med sig en livvakt för han ville inte ensam ha ansvar för så mycket pengar. Fosterfadern blev inte glad över att bara få tillbaka 14 tusen Euro. Han blev så arg att han tycktes färdig att explodera men han tog sig samman på ett beundransvärt sätt. Kvitterade sina pengar och gick därifrån utan att säga något mer.

Roland lagfördes för vapenbrottet. Förberedelse till grovt rån avskrevs och när han fick lämna arresten fick han hjälp med transport till en kamrat där han under en tid kunde hålla sig undan från fosterfadern vars hämnd han fruktade.

Så kan det gå.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och söndag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.