Edward Bunker-alias ”Mr. Blue”

Från att ha varit den yngste fången att sitta på San Quentin och en av FBI:s mest efterspanade, så förändrade Bunker sitt liv. Prisbelönt författare och skådespelare i stora Hollywoodproduktioner blev hans eftermäle.

Nyårsafton 1933. Det vanligtvis torra och varma Los Angeles var utsatt för ett skyfall som svepte bort allt i dess väg. Mitt under denna förödelse föddes Edward Bunker, något hans mamma såg som ett dåligt omen.
Hans tidiga barndom präglades av ett till största del kärlekslöst och otryggt hem där föräldrarna ständigt grälade och söp. När paret skiljde sig hamnade Bunker i fosterhem, då var han bara fem. Han vantrivdes och rymde gång på gång, men lyckades aldrig hålla sig borta särskilt länge.

Rovdjur och villebråd

Bristen på ett stabilt hem gjorde Bunker utagerande. Innan han hunnit bli tonåring hade han begått ett otal brott såsom snatteri och stöld, något som oundvikligen ledde honom till en ungdomsanstalt. Där stiftades bekantskap med andra minderåriga brottslingar. Bunker, som var både yngst och minst av de intagna, fick snabbt lära sig att det bara fanns två sorters människor innanför murarna: rovdjur och villebråd. Han bestämde sig för att aldrig bli det senare och slogs för sin överlevnad.
Han rymde så ofta tillfälle gavs, men friheten varade aldrig. Polisen släpade alltid tillbaka honom till det liv av regler och förtryck han hatade så innerligt.

Högg en massmördare

På de olika ungdomsanstalterna förstärktes Bunkers kriminella identitet och efter den villkorliga frigivningen umgicks han nästan bara med andra yrkesbrottslingar. Snart greps han på nytt och nu hade domstolen fått nog. Endast 16 år gammal dömdes Bunker till fängelse för första gången. Livet på ungdomsanstalterna visade sig vara rena dagiset i jämförelse.
Den unge Bunker betraktades som ett villebråd så fort han klev innanför murarna på det beryktade Los Angeles County Jail. För att slippa bli våldtagen och misshandlad så högg han en massmördare i duschen. Han kom undan med dådet och fick ett rykte som bindgalen slagskämpe. Bunker var allt annat än en kallblodig mördare, men tack vare ryktet lät de andra fångarna honom vara.

Fick oväntad hjälp

När Bunker frigavs fick han hjälp med att ordna upp sin tillvaro av Louise Wallis som var gift med den filmproducent som låg bakom succéfilmer som exempelvis Casablanca. Hennes omtanke gjorde den unga ligisten högst misstänksam. Han utgick från att hon antingen sökte en tonårsgigolo eller att hon behövde hjälp med att döda sin make. Men så småningom kom Louise Wallis varma sätt att riva ner Bunkers försvarsmurar och han började tillbringa alltmer tid hemma hos henne.
Men när Bunker inte hängde med överklassen så umgicks han med langare, hallickar och prostituerade. Han provade heroin och började sälja marijuana. Vid ett tillfälle när han skulle leverera ett parti narkotika körde en polisbil upp jämsides och gestikulerade att han skulle stanna bilen. Bunker trampade gasen i botten men krockade med en postbil. Han placerades då på ett övervakat boende, men rymde som vanligt. När han nästa gång hamnade i rättssalen var det för grov misshandel. Bunker var 17 år gammal och domaren såg inga förmildrande omständigheter. Nu väntade en av USA:s brutalaste anstalter: det ökända San Quentin-fängelset.

Den yngste fången på San Quentin

Edward Bunker var den yngsta fången någonsin att skrivas in på San Quentin. För att undvika att bli ett villebråd stod han upp för sig själv och hamnade ofta i slagsmål, något som ledde till en isoleringscell. Men detta kom att bli början på en bättre väg. Isoleringsavdelningen låg nämligen vägg i vägg med Death Row. Bunker kunde höra ljudet av en skrivmaskin från en dödsdömd granne som hette Caryl Chessman.
Chessman var fullt upptagen med att skriva en självbiografisk roman om fängelselivet, vilket väckte beundran hos Bunker. Med hjälp av en vänligt inställd vakt lyckades Chessman skicka över ett exemplar av en tidning som hade publicerat första kapitlet ur boken Cell 2455 Death Row. Den unge Bunker funderade på om inte även han kunde börja skriva. Med hjälp av Louise Wallis fick han in en skrivmaskin till sin cell och lärde sig skrivandets hantverk från grunden. Detta blev inledning till vad som några år senare skulle leda till en storartad författarkarriär.

Var utfryst av samhället

Efter att ha överlevt nästan fem år på San Quentin så frigavs den 22-åriga Bunker 1956. Men att överleva på laglig väg var nästintill omöjligt. Visserligen hjälpte Louise Wallis till på alla sätt hon kunde, men som före detta fånge kände sig Bunker utfryst av det kontrollerande samhället. Inledningsvis lyckades han hålla sig på rätt sida om lagen, men allt försvårades när hans välgörare Louise Wallis fick ett nervöst sammanbrott och hamnade på sjukhus. Medan hon var borta klippte hennes make alla band med gamla vänner, däribland Bunker.
Bunker började nu ta betalt för att planera och organisera rån åt andra. Samtidigt förfalskade han checkar och krävde stadens hallickar på beskyddarpengar. Han greps, dömdes och flydde. När han efter senaste flykten ställdes inför rätta ville han absolut undvika fängelsets inhumana värld, så Bunker gjorde sitt bästa för att spela galen. Han iscensatte självmordsförsök och hävdade med en dåres envishet att den katolska kyrkan hade opererat in en radiosändare i hans huvud. På så sätt lurades experterna och fann att han inte kunde hållas fullt ansvarig för sina handlingar. Bunker skickades därefter fram och tillbaka mellan en sluten rättspsykiatrisk avdelning och sjukavdelningen på säkerhetsanstalten Vacaville.

 

/wp-content/uploads/content/narbild/edward-bunker-alias-mr-blue/Edward-Bunker.jpg

En av FBI:s mest efterspanade

Efter att ha blivit frigiven ännu en gång insåg Bunker vilka stora pengar som fanns att tjäna inom droghandeln. En egen organisation som distribuerade narkotika över stora delar av USA byggdes upp. Framgångarna som kriminell gjorde att han hamnade på den federala polisens, FBI:s, lista över de tio mest efterspanade brottslingarna i landet. Stora resurser sattes in för att få fast honom. En spårsändare placerades på hans bil vilket ledde till att några civilspanare blev vittne till ett bankrån. En hisnande jakt med polisbilar och helikopter följde. Bunker infångades och trodde att han skulle få minst 20 år i fängelse. Men tack vare vädjan från inflytelserika vänner nöjde sig domaren med fem års fängelse.

Blev publicerad

De kommande åren i fängelse gjorde underverk för Bunkers skrivande och 1973 fick han även sin första bok utgiven, No Beast So Fierce. I romanen skildras hur en före detta fånge ställs inför oövervinnliga hinder och hur hela samhället verkar arbeta för att driva honom tillbaka till det fack där han hör hemma: som kriminell. Skådespelaren Dustin Hoffman blev så betagen av boken att han köpte filmrättigheterna som sedermera blev filmen Straight Time. Det blev också i denna film som Bunker fick sin första filmroll.
Två år efter romandebuten väntade friheten. Vid det laget hade Bunker sex böcker och ett femtiotal noveller färdiga. Totalt hade över 18 år spenderats i olika institutioner och trots att livet som kriminell fortfarande frestade så lyckades han försörja sig som författare.
Även privat började livet ljusna och 1979 träffade han Jennifer, en ung och attraktiv jurist som han gifte sig och fick barn med. Gudfadern till deras son är ingen mindre än skådespelaren Danny Trejo, som Bunker hade lärt känna under sin tid i anstalt. Efter två år som familjefar publicerades hans roman Little Boy Blue. Ett verk som många betraktar som det mest imponerande av allt han har skrivit.

Planerade rån åt Hollywood

År 1985 skrev Bunker en del av manuset till den flerfaldigt Oscarsnominerade filmen Runaway Train där Jon Voigt spelar en förrymd fånge.
Ironiskt nog fortsatte Edward Bunker att leva på kriminalitet. Istället för att själv begå brott livnärde han sig på att berätta hur världen såg ut från en brottslings perspektiv. Inför rånarfilmen Heat så anlitades han och Danny Trejo som konsulter. Tidigare hade han planerat rån åt andra brottslingar, men nu planerades rån åt Hollywood.
Framgång födde framgång och han fick många större och mindre filmroller. Under sin karriär medverkade han bland annat i Tango & Cash och Quentin Tarantinos De Hänsynslösa (i vilken han spelade Mr. Blue). Bunkers liv som skådespelare och författare var så långt ifrån San Quentins isoleringsavdelning man kunde komma.

Dog respekterad

Bunkers råa sätt att beskriva en brutal verklighet har väckt beundran hos många, bland andra har författaren James Ellroy lovordat hans romaner. Under våren 2012 kommer för första gången en av hans böcker ut på svenska. Boken Dog Eat Dog är en actionfylld kriminalroman baserad på en historia som en av Bunkers medfångar berättade för honom.
Edward Bunker lyckades ta sig bort från ett liv som tycktes ödesbestämt att sluta i en tidig grav eller livstids fängelse. Efter ett flertal böcker och filmer dog han vid 71 års ålder, i juli 2005, som en respekterad samhällsmedborgare.

Enhanced by Zemanta
Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.