Grov organiserad brottslighet

Det avsätts massor av resurser i Sverige mot det som benämns ”den grova organiserade brottsligheten”. Eller som det förkortat uttrycks "gob". Men vad är då detta gob? Och finns det i Sverige?

Självklart ska polisen gripa dem som ingår i vad man benänmer gob, när de begått brott. Och via domstol vidarebefordra dem till fängelser. Men de som ingår i det luddiga begreppet ”den grova organiserade brottsligheten” står inte för tillnärmelsevis så mycket våldsbrott som det som sker bakom hemmets stängda dörrar. Därtill utövar de organiserade kriminella i huvudsak sitt våld mot andra kriminella. Grovt våld mot kvinnor och barn i hemmen utgör ett betydligt större samhällsproblem.

Vaknade av k-pistsalvor

Under en reportageresa i Venezuela vaknade jag varje natt, på mitt hotell i huvudstaden Caracas, till ljudet av k-pistsalvor utifrån. Alla poliser var utrustade med automatvapen. Och i snitt var det drygt 70 mord varje helg i Caracas, som har fyra miljoner invånare. Det kan ses mot Sverige med våra nio miljoner invånare, som har i princip lika många mord på ett helt år.

Där, liksom i Colombia och några andra länder, är brottsligheten systemhotande. Likaså i södra Italien där maffian helt tagit över vissa byar och mindre städer. Men det kan naturligtvis inte en sekund jämföras med Sverige. Vi tillhör de länder där en äldre tant kan gå till sin lokala livsmedelsbutik på kvällen när det är mörkt, utan att behöva vara rädd – även om hon kanske är det för att hon läst i olika tidningar om all ”grov organiserad brottslighet”. Risken för att hon ska bli rånad eller nedslagen är minimal.

Kontrollera gärna vad jag påstår genom att söka upp ett ålderdomshem och fråga gamlingarna där vilka brott de varit utsatta för under sitt långa liv, efter 25 års ålder. Visst, någon har fått en cykel eller en bil stulen. Och någon har haft inbrott i sommarstugan. Men sannolikt är det ingen som utanför hemmets väggar har varit inbladad i något våldsamt – om det inte är en man som själv varit ovanligt stökig.

”Svensk maffia”

”Den grova organiserade brottsligheten” som i Sverige brukar inkludera olika MC-gäng och några andra grupperingar, numer tramsigt benämnt och utmålat som ”svensk maffia”, står möjligen för 2–3 procent av brottsligheten.

Om man utgår från internationella kriterier för vad som ska betecknas ”grov organiserad brottslighet”, så är det sannolikt bara Hells Angels (HA) som kan räknas in av de svenska grupperingarna – och även det är tveksamt. Och om vi betraktar HA som ensamt utgörande ”grov organiserad brottslighet” i Sverige, så står de för mindre än en procent av brottsligheten.

Bara Hells Angels

Låt mig förklara lite närmare vad jag bygger mina slutsatser på:

För att ett kriminellt gäng ska kunna räknas in under begreppet ”grov organiserad brottslighet” enligt EU:s och Interpols kriterier, krävs en organisation som även verkar internationellt. Redan där faller de flesta svenska kriminella gäng bort. Därtill ska gänget ha en organisation med olika klara funktioner bland ledande medlemmar och ha en ordentlig spridning nationellt. Organisationen ska även vara inne i vanlig vit affärsverksamhet, vilket Hells Angels är i viss utsträckning, i motsats till de flesta andra svenska grupperingarna som inte har ett organiserat sådant arbete. Det är fler kriterier som har ställts upp men redan med ovanstående tre, så blir det faktiskt bara Hells Angels kvar av den svenska ”grova organiserade brottsligheten”. Nu växer sig dock de stora amerikanska bikerklubbarna Outlaws och Mongols allt starkare i Skandinavien. Så inom några år så kanske även dessa två, som dessutom samarbetar, kan räknas in i den här gruppen.

Indrivningar

Du eller jag kan bli utsatta för en ”fixkonkurs” och stå där med vår faktura. Vi får inte ut ett öre via inkasso och kronofogden, för de kan inte komma åt de pengar som troligen finns överskrivna på andra företag eller personer. Kanske är de bara åtkomliga utomlands och där skyddas de kanske av det landets lagar. Om inte, så är den här skulden knappast en prioriterad fråga för det landets rättsapparat. Men vi kan då vända oss till Hells Angels, som med sin internationellt fungerande organisation ser till att få fram pengarna, om det inte är alltför små skitsummor det rör sig om. HA behåller hälften, men ser till att vi får den andra hälften i handen. Vilket för en företagare innebär mer i handen efter sociala avgifter och skatt, än vad han eller hon fått ut om de tagit ut summan ur sitt företag.

Hells Angels blir alltid populära i det närmaste grannskapet, där de etablerar sig. Med Hells Angels i området rumlar det inte omkring påtända eller berusade personer som trakasserar närboende. Och de företag eller privatpersoner som finns i närområdet runt HA kan sluta försäkra sina hem, villor och företag, för inbrotten, bilstölderna och skadegörelsen upphör i området. Det upphör därför att HA inte accepterar att småbus och pundare agerar i deras närområde – och därtill för att det, på grund av HA:s närvaro, finns polisbilar i området dygnet runt.

/wp-content/uploads/content/rattssakerhet/grov-organiserad-brottslighet/images-68.jpeg

De som inte platsar

Under nio år arbetade Peter Rätz åt polisen som infiltratör. I en bok jag skrev om hans liv, framförde han sin syn på de här gängen:

– De andra gängen utgörs i huvudsak av dom som inte platsar i HA.

Statsåklagare Nils-Eric Schultz, var under 17 år förordnad att uteslutande arbeta med grov organiserad brottslighet:

– Många av utredningarna avsåg grov och ofta mycket grov brottslighet, vilken det givetvis är angeläget för rättsväsendet att försöka stävja, säger Schultz. Men under dom här åren så kan jag med säkerhet bara säga att det var två fall där jag kunde se någon organisation värd namnet. Ett rånargäng och ett gäng som langade knark. Annars var det som det brukar vara i Sverige, tillfälliga löst sammanhållna konstellationer.

Vet vilka advokater de ska ha

Erfarna kriminella har alltid bra advokater, därför att de själva eller via kriminella vänner som varit med om ett antal rättegångar, har tagit reda på vilka som är bra.

Nils Uggla är framträdande brottmålsadvokat med lång erfarenhet. Därtill är han Notarius publicus. Jag frågade honom och några andra erfarna advokater, via mejl, om hur många fall han hade haft där de kunnat se eller ana en ”grov organiserad brottslighet”, eller en maffialiknande gruppering. Nils Uggla svarade via mejl:

Visst finns det smärre grupperingar, men att kalla dessa för maffiagrupperingar är enligt mitt förmenade att driva det för långt. Sålunda är svaret på Din fråga att jag under mina 30 år inte kan påstå att jag varit i kontakt med någon svensk maffiagrupp eller ens hört talas om det. Däremot har jag både haft och hört talas om smärre grupperingar.

Ett enda ärende

Lars Kruse som har sin advokatbyrå i Helsingborg, alltså mitt i hjärtat av ”MC-brottsligheten”, är en av Sydsveriges mest framträdande advokater. Han svarade:

Bortsett från ett par ärenden med internationell anknytning, bl.a. en holländsk bedragarliga, är det enkelt att svara: 1 ärende på 20 år.

Thomas Olsson är känd bland annat för att han i fallet ”Ulf” fick igenom resning i Högsta domstolen och frikännande av en man som dömts felaktigt för grova sexbrott. Olsson är just nu högaktuell som advokat åt Thomas Quick. Han mejlade:

Narkotikahanteringen torde på ett visst plan vara organiserad, men det rör sig för svensk del oftast om personer som gått ihop för att utföra brotten. De kan ha familjeband, etnisk tillhörighet eller någon annan anknytning till varandra, men de ingår inte i en organisation, vars verksamhet sträcker sig så att säga utanför den aktuella brottsligheten. Möjligen skulle det i något fall kunna röra sig om personer med kopplingar till något utländsk nätverk, men den svenska delen kan knappast sägas vara uppbyggd som en självständig kriminell organisation utöver vad som krävs för att genomföra den aktuella brottsligheten.

Så om man med ”grov organiserad brottslighet” avser en grupp människor som gått samman i en organisation vars övergripande syfte är att begå brott, utan att det i förväg är fastställt vilken typ av brott som avses, eller att skapa förutsättningar för att begå brott, så är det nog en ganska sällsynt företeelse. De flesta grupperna förefaller utgöra mer eller mindre löst sammankopplade nätverk som syftar till att antingen genomföra vissa konkreta brott, till exempel narkotikahantering eller skattebrott, eller beskydda varandra mot andra kriminella. Även om det uttalade syftet hos någon viss gruppering är mer vittomfattande förefaller de, enligt min erfarenhet, aldrig uppnå den organisatoriska stadga och lojalitet från medlemmarna som torde krävas för att kunna jämföras med till exempel maffian eller Hells Angels.

Bara i undantagsfall

Johan Eriksson som vi har kunnat se i TV-serien ”Advokaterna”, är bland annat Peter Rätz advokat (och enligt Peter Sveriges bästa advokat). Han svarade:

Min principiella inställning är att man tycks laborera med olika begrepp om vad som faktiskt är organiserad brottslighet. Att ett antal personer till exempel under någon slags gängflagg begår rån kan i min värld knappast kvalificera att kallas för organiserad brottslighet. Med min syn på saken kan det väl möjligen vara så att utländska organisationer från tid till annan opererar på svensk mark i exempelvis narkotikatransaktioner, men att någon egentlig egen organiserad brottslighet inte finns i vårt land. Alldeles säkert svarar det under alla förhållanden inte för någon högre procentsats i vår brottsstatistik. Under min tid som verksam advokat tycker jag mig ha stött på tecken på organiserad brottslighet i princip uteslutande i fall där det förekommit utländsk medverkan.

Ett par fall under 35 år

Peter Althin, kanske den mest kända av de framstående brottmålsadvokaterna, svarade på mitt mejl genom att ringa upp:

– Möjligen är det ett par fall under mina 35 år i yrket, där det kunde handla om grov organiserad brottslighet, sa han. Men om jag gick tillbaka och skärskådade dessa, så är jag inte säker på att de heller skulle kunna gå in under den rubriceringen.

 

/wp-content/uploads/content/rattssakerhet/grov-organiserad-brottslighet/DSC01232_2.JPG

Möjligen 5-10 mord om året

Mikael Rying är kriminolog och expert på mord, eller snarare dödligt våld. Alltså mord, dråp och grov misshandel som resulterat i vållande till annans död. Han har varit anställd som analytiker på länskriminalen i Stockholm.

– Många av dom mord och dråp som tillskrivs den organiserade brottsligheten, har ju egentligen inte med organisationen som sådan att göra, säger Rying. Det kan i och för sig vara någon som mördar och är med i något av dom här gängen man brukar tala om, men mordet i sig behöver ju därmed inte ha något med det gänget att göra. Det kan handla om ett fyllebråk, eller som i ett fall ett bråk om en tatuering var snygg eller inte.

– Kan det handla om 5-10 mord och dråp om året i Sverige, där någon från dom här gängen varit inblandad, frågar jag.

– Ja möjligen, svarar Rying.

Det ska ses i perspektivet av att det i runda tal begås 30-35 mord och dråp om året inom familjen. Och ytterligare lika många, 30-35, bland personer som är bekanta med varandra.

Antalet mord och dråp minskar

Dödligt våld har minskat i Sverige sedan 1990 med cirka 11 procent i direkta tal. Sett i förhållande till folkmängdens ökning har det därmed minskat ännu mer under de senaste 21 åren. Och då talar vi alltså om den period då det påstås att ”den grova organiserade brottsligheten” växt fram i Sverige. Innan dess hade vi varken Hells Angels eller något av de andra gängen på svensk mark.

Hur jag än räknar och vilka jag än intervjuar så landar jag på att det bara kan röra sig om 2-3 procent av brottsligheten i Sverige som kan hänföras till den ”grova organiserade brottsligheten”.

När jag drog det hela för Leif Brunell, mångårig chef för spanings- och narkotikaroteln på länskriminalen i Stockholm, svarade han:

– Ja, visst är det så. Jag instämmer till hundra procent. Man använder det där begreppet väldigt slarvigt.

 

/wp-content/uploads/content/rattssakerhet/grov-organiserad-brottslighet/IMG_0285.JPG

452 poliser mot 75 kriminella

När ”den nya länskriminalen” byggdes upp i Stockholm i mitten av 90-talet, med den uttalade målsättningen att bekämpa den grova organiserade brottsligheten, så handplockades bra poliser till olika funktioner. Den här avancerade enheten bestod i slutet av 1990-talet och början av det nya seklet av 452 personer.

De avancerade internationella gäng som försöker etablera sig i Sverige är dock en fråga för rikspolisens motsvarande enhet, rikskriminalen. Länskriminalen i Stockholm skulle i första hand, som framgår av namnet, agera mot den grova organiserade brottsligheten i Stockholms län.

Denna ” grova organiserade brottslighet” i Stockholms län, i form av avdelningar eller underavdelningar av Hells Angels, Bandidos och Brödraskapet MC etcetera, bestod då av 70-75 personer, varav de flesta inte var fullvärdiga medlemmar. Jag är helt säker på den siffran, då mina källor är poliser som var centralt placerade och inriktade på just de här gängen.

Vad lyckades länskriminalen med?

Vad lyckades man då med från länskriminalens sida? De lyckades få bort Brödraskapet (BSK) från Stockholms län. Och likaså en och annan begynnande Bandidosgruppering, liksom en del andra konstellationer där man lyckades leverera en del personer till mångårig vistelse i fängelse. Och därtill löste de mordet på Anna Lindh.

Så långt är det naturligtvis bra – men tittar man lite närmare på det hela så finns det också en annan sida:

Att lösa mordet på Anna Lind var ju ingen fantastisk prestation, då den psykiskt förvirrade mördaren lämnade tydliga DNA-spår efter sig och snällt väntade i landet på att bli gripen. Och BSK:s upplösning i Stockholm var nog lika mycket ett resultat av att Hells Angels plockade över några framträdande BSK:are och lät mörda BSK:s president, Danny Fitzpatrick. Därtill kommer att Peter Rätz mycket aktivt saboterade BSK:s verksamhet.

Men Hells Angels långsamma målmedvetna uppbyggnad av en avdelning och underklubbar i Stockholm lyckades man inte stoppa. Nu har de tre klubbar i Stockholms län. Inte heller blev någon Hells Angels medlem dömd för mordet på BSK:s president. De som dömdes, som tillhörde supporterklubben Hog Riders, kunde inte heller dömas till livstid, då det aldrig gick att fastställa vem som gjort vad.

Kanske 100 medlemmar tillsammans

Bandidos har nu åter en avdelning i Stockholm, och även Brödraskapet sedan 2008. Men sannolikt har de här tre mest kända MC-klubbarna fortfarande bara cirka hundra medlemmar i Stockholms län.

Naturligtvis måste polisen vidta åtgärder mot de här organisationerna när de, som klubbar eller som enskilda medlemmar eller anhängare, begår brott. Precis som mot alla andra medborgare som begår brott. Jag kan därtill förstå om man sätter in lite extra resurser mot de här gängen då de utgör en arrogant utmaning mot rättsstaten genom sitt öppna agerande. Men det måste vara några rimliga proportioner i det hela. Olika grupperingar av fotbollshuliganer står för betydligt mer våldsbrott än vad de här gängen gör tillsammans. Och som sagt, våldet i hemmen mot kvinnor och barn, är mångfalt mer omfattande.

 

/wp-content/uploads/content/rattssakerhet/grov-organiserad-brottslighet/zetas-683.jpg

Ger bra rubriker

För varje polis som sätts in mot de här MC-gängen så blir det en mindre som kan lösa, eller helst förhindra, grova våldsbrott i hemmen, våldtäkter, mord och liknande grov brottslighet.

Men – för de jurister som sitter som höga polischefer i olika polisdistrikt i landet, är det de här gängen som ger de positiva rubrikerna, när man då och då lyckas få några av deras anhängare fällda.

När det nu 2012 pratas och skrivs om samlade resurser och krafttag mot ”den grova organiserade brottsligheten” så innebär det ännu fler poliser och andra som ska koncentrera sig på de här gängen. Under tiden pågår sexuella övergrepp mot barn, kvinnomisshandel och misshandel av barn, våldtäkter, mord och dråp som vanligt i de omhuldade kärnfamiljerna.

Vi har inte obegränsade resurser, brukar politiker säga. Nej, just det. Man måste prioritera. Frågan är då vad som ska prioriteras? En påhittad uppmålad ”maffia” – eller de dagligen pågående vålds- och sexövergreppen bakom stängda dörrar i hemmen?

Hårdare tag

Varje gång det kommer förslag om lagändringar som innebär hårdare tag i form av längre fängelsestraff, buggning av våra hem, kontroll av vår mejltrafik etcetera, så hänvisas det till den ”grova organiserade brottsligheten”. Riksdagsmän, många åklagare och polischefer återkommer som ett mantra till det här. För att inte tala om alla tyckare inom medierna: Ledarskribenter, kolumnister och andra som aldrig behöver kontrollera det kontrollerbara – utan bara tycker fritt.  Det nya ”sociala mediet”, alltså bland annat bloggarna, tycks också vara överbelastat av personer som kräver hårdare tag mot något som de inte kan definiera. I värsta fall påstår de till och med att ”den grova organiserade brottsligheten” i Sverige är systemhotande.

 

/wp-content/uploads/content/rattssakerhet/grov-organiserad-brottslighet/Skar5.png

Ovanstående utskick är bara ett exempel på vad som genom åren kommit från Justitiedepartementet, oavsett vilken politisk färg det varit på regeringen för tillfället. Dessa utskick har alltid en sak gemensam: Det definieras aldrig vad ”grov organiserad brottslighet” i Sverige står för.

Egna u-båtar

Riktig grov organiserad systemhotande brottslighet kan till exempel se ut så här:

Colombiansk militär och polis lyckades 2010 efter upprepade eldstrider ta sig fram till ett kokainlaboratorium i djungeln. Där hittar de förutom laboratoriet, balar med kokain och en massa automatvapen. Något som de inte hade väntat sig, ett båtvarv där man var i full gång med att bygga tre u-båtar som skulle leverera knarket till olika kontinenter. Sådana u-båtar har sedan hittats här och där i världen. Sänkta av besättningen efter att ha levererat sin last.

Falska men inte förfalskade pass

I Sverige opererade en rysk-baltisk liga i början av 90-talet. De hade egen amfetamintillverkning någonstans i Ryssland. Deras ledare var en före detta KGB-överste och som omgav sig med före detta elitsoldater. Översten och hans närmaste hade ett antal pass vardera. Passen var utställda i olika länder med olika namn men med ett och samma foto, för var och en av dessa herrar. Och – det var inte förfalskningar, utan riktiga pass från respektive land. Det mesta går att köpa om man har tillräckligt med pengar – och de rätta kontakterna.

Den här ligan arbetade med leveranser till hela Skandinavien. I huvudsak till Norge då priserna var högst där. De hade sin central i Örebro, då Örebro rent geografiskt ligger bra till i Skandinavien.

När polisen i ett samarbete mellan Säpo, rikskriminalen och länskriminalen i Stockholm slog till mot ligan efter lång spaning, slog man visserligen sönder distributionsnätet i Skandinavien genom att gripa en massa kurirer – men man lyckades aldrig gripa ledaren och hans närmaste.

 

/wp-content/uploads/content/rattssakerhet/grov-organiserad-brottslighet/DSC01243_2.JPG

”Polisiär kukförlängare”

Så ser grov organiserad brottslighet ut – och den kan möjligen i förlängningen utgöra något som är systemhotande. Men i jämförelse med de här ligorna är de svenska gängen ganska oförargliga, oavsett hur mycket olika krafter försöker utmåla dem som svensk maffia.

Polisprofessorn Leif GW Persson, har följande att säga angående den ”grova organiserade brottsligheten” i Sverige:

– Föreställningarna om dom här gruppernas samhällsfarlighet och den kriminalpolitiska vikten av att satsa stora resurser på dom, är inte riktigt grundande i realitet. Dom är överdrivna. Man borde istället ta itu med våldtäkter och vanliga misshandelsfall där människor kan bli slagna sönder och samman. Det har en omfattning som närmast är gigantisk i jämförelse med den här lite mer organiserade inslaget. Dom här grupperna fungerar närmast som en polisiär kukförlängare. Man kan ligga och spana och man kan jobba under täckmantel och sånt. Det kan hålla på i åratal och blir en i det närmaste sekteristisk verksamhet för vissa grupper inom polisen.

Mot det invänds ofta att den ”grova organiserade brottsligheten” hotar vittnen, i en omfattning som anses mycket allvarligt för rättssäkerheten. Om detta säger GW:

– Det vanligaste hotet mot vittnen handlar om en banal gatumisshandel med vanliga offer och gärningsmän. Det är betydligt mer vanligt än att grabbarna i lädervästar dyker upp och hotar vittnen. Men det är ju på dom där MC-killarnas verksamhet som det är enklast att få in mer pengar till polisen.

Vi har inte en systemhotande brottslighet i Sverige. Vi är inte ens i närheten av att ha det. Däremot har vi ett samhällsproblem som består i prioriteringar från olika polischefers sida, som i första hand går ut på att få bra publicitet för att de tar itu med ”den grova organiserade brottsligheten”.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.