Dick Sundevall

När poliser skjuter

Nu stäms den svenska staten av föräldrarna till sonen, som sköts ihjäl av polisen 2005. Den 22-årige Daniel Franklert Murne sköts ihjäl när han viftade hotfullt med knivar. Daniel hade psykiska problem och polismannen och hans tre kollegor befann sig tio meter därifrån utanför ett staket och en grind.

Det här är något som går igen. En man i Jönköping skjuts ihjäl av en polis i en trappuppgång. Han sköts i ryggen. Mannen var misstänkt för olovlig körning och hade börjat vifta med en kniv. En annan man viftade vid ett tillfälle med en Morakniv och en polis sköt ihjäl honom. Samtliga tre fall har det gemensamt att männen med knivarna inte var kända våldsmän. Och inte hade rispat någon. Inte ens i kläderna.

16 skott

I Stockholm sköt nyligen en polis 16 skott mot rånare som inte var beväpnade med riktiga vapen. Flera skott gick in i ett gym. Det var närmast ett under att ingen blev dödad.

Rimligen handlar sånt här om poliser som blir rädda och i desperation skjuter. Alltså, personer som är helt olämpliga som poliser. I varje fall definitivt olämpliga att få bära skjutvapen i jobbet.

Men det som följer efter skotten är nästan än värre. Kollegor utreder om deras arbetskompis har gjort något fel, och kommer oftast fram till att så inte alls är fallet. Då ytterst få fall som går till domstol blir ofta något av en fars. En åklagare som dagen därpå ska ha ett bra samarbete med den åtalade polisens kollegor, tassar på tå. Därtill har polisen ifråga naturligtvis en advokat.

Inte ett enda förlorat fall

Advokat Lars Kruse försvarar ofta poliser i Skåne. Jag frågade honom hur många fall han förlorat, där klienten varit polis, under de närmare 40 år han varit en framträdande advokat:

– Det var en enkel fråga att bevara, sa han. Inte ett enda fall.

Peter Althin svarade:

– Det är bra för självförtroendet att ha poliser som klienter då och då.

Gång på gång framförs kravet på att vi i Sverige som i många andra länder ska ha en helt fristående enhet av utredare och åklagare som handhar mål mot poliser. Men varje gång tycks polisväsendet kunna övertyga sittande justitieminister om att det ska vi inte alls ha. Utan man fortsätter med en enhet som inom polisleden kallas ”nedläggningsenheten”.

I längden är det här inte hållbart. Svensk polis står och faller med det förtroende de har hos allmänheten.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.