Placerat DNA

DNA slår det mesta vad gäller bevisvärde i en svensk domstol. Den åtalade kan ha nog så många vittnen som intygar att han befann sig på en helt annan plats när brottet begicks, men finns hans DNA i till exempel en rånarluva som blev kvar i en flyktbil, så lär han ändå bli fälld för brottet. Men hur pålitligt är DNA egentligen som bevis?

En man som avtjänade ett långt fängelsestraff i USA, där bevisningen i fallet byggde helt på DNA, hävdade bestämt att det i så fall måste finnas någon annan med samma DNA som honom. Något som är fullt möjligt i ett land med så många medborgare som USA, även om personen ifråga inte har någon okänd enäggstvillingbror.

Utsmugglad sperma

Men den här mannen nöjde sig inte med att bara överklaga. Han fick efter viss övertalning sin flickvän att smuggla ut hans sperma i en bit plastfolie. Flickvännen betalade sedan en prostituerad för att hon skulle stryka sperman på sina kläder, för att därefter gå till polisen och anmäla att hon blivit våldtagen. Därmed räknade den fängslade mannen med att få resning i sitt mål. För ”bevisligen” skulle det ju därmed finnas någon därute som hade samma DNA som honom. Och den här gången torde mannens alibi vara så trovärdigt som det kunde vara då han satt inlåst i ett fängelse, utan att ha haft några permissioner.

Kreativt, kan tyckas. Och hade han haft en flickvän som klarade att stå emot erfarna förhörsledare, så kanske det hade fungerat. Men nu gjorde hon inte det. Så historien slutade med att även flickvännen blev dömd till att tillbringa en period i fängelse.

/wp-content/uploads/content/rattssakerhet/placerat DNA/DNA_electrophoresis 2.jpg

DNA har placerats

Det har hänt att DNA har placerats ut, hävdar internationella forskare. Placerats för att någon annan ska bli åtalad och fälld, eller för att poliser ska kunna få någon fälld. Det vore rent av konstigt om så inte skett, hävdar de, eftersom det är så oerhört enkelt att placera DNA. Det finns i vår svett, urin, sperma, blod, hårsäckar etcetera.

Hårstrån framstår som det enklaste att hantera. Vi tappar ju ett stort antal hårstrån varje dag. Lämnar dem i duschen, i en kam, en hårborste, på kudden, på våra kläder och möbler vi suttit i under dagen.

Någon kan genomföra ett mord eller ett rån, och lämna efter sig hårstrån från någon annan på brottsplatsen eller i en rånarluva i en flyktbil. Om den vars hår man hittat är därtill är dömd för brott tidigare, så lär han eller hon få svårt att hävda sin oskuld.

Blev fel i Australien

Fara Jama blev dömd för våldtäkt i Australien och satt 16 månader innan man insåg att den kriminaltekniker som utfört provet och analysen hade slarvat. Det här resulterade i att kriminalteknikerna vid Victoriapolisen i Australien förbjöds att befatta sig med DNA under en längre period.

/wp-content/uploads/content/rattssakerhet/placerat DNA/FEATURE_DNA-NANOTECH_p050_410_tcm18-211933.jpg

Blev fel i USA

Josiah Sutton dömdes för våldtäkt där bevisningen byggde på DNA. Han dömdes till 25 års fängelse och hann sitta 4 år innan man insåg att det hade blivit fel. Men den här gången var det sannolikt medvetet.

Kriminologprofessorn William Thompson vid Californiauniversitetet, har granskat DNA-bevisning över hela USA. Efter att ha gått igenom DNA-analysen gällande fallet med Sutton, sa han:

– Det här är det värsta jag har sett. Det ligger inte ens i nivå med ett projekt på högstadiet.

Professor Thompson hävdade vidare att han hittat konsekventa snedvridningar av analyserna, ”för att det skulle passa åtalsteorin”.

Det här resulterade i att Houstonpolisens kriminaltekniska labb stängdes och att tusentals fall granskades i efterhand av en oberoende grupp. Sju av de anställda fick disciplinära påföljder och två sade upp sig för att slippa bli prickade.

Granskningen resulterade i att ännu en intagen, George Rodriguez, dömd till 60 års fängelse och som hade hunnit sitta av 17 år, släpps på grund av en felaktig och för ändamålet ”anpassad” DNA-analys.

 Blev fel i Sverige

En man, MÅ, får i ett faderskapsmål veta att han med 99,9 procents säkerhet är far till barnet ifråga, enligt Rättsmedicinalverkets beställda DNA-analys. Men en specialistläkare som undersökt MÅ konstaterar i ett utlåtande att han:

Lider av sertolicell-only-syndrom, en sterilitet som han har med sig från könsmogen ålder och som innebär att han omöjligt kan ha givit upphov till någon graviditet genom samlag.

Svea hovrätt kommer därmed fram till att MÅ inte kan vara far till barnet.

/wp-content/uploads/content/rattssakerhet/placerat DNA/dna-swab.jpg

Blev fel i Sverige igen

KJ dömdes för stöld av Uddevalla tingsrätt. Avgörande för den fällande domen var att man hittat en vante i den bil där stölden ägt rum, och att det i vanten fanns DNA-rester som med stor säkerhet kunde ”hänföras till KJ”.

Men Hovrätten för västra Sverige konstaterade att:

Några andra spår efter KJ har enligt åklagaren inte påträffats i bilen. Det har inte heller framkommit att KJ vid den aktuella tidpunkten skulle ha uppehållit sig i närheten av bilen. KJ har vidhållit att han inte varit i bilen och bl.a. anfört att han vid tiden för brottet levde ”i kappsäck” utan full kontroll över sina ägodelar samt att många i de kretsar han rör sig i haft möjlighet att använda vantarna. Hovrätten anser att hans invändning inte kan lämnas utan avseende. På grund härav bör åtalet i denna del ogillas.

Blev återigen fel i Sverige

En man, MS, dömdes i Sollentuna tingsrätt för grovt rån till fem års fängelse. Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, hade säkrat DNA-rester i en rånarluva som använts vid rånet. Och att detta DNA ”med visshet” överensstämde med ett DNA-prov från MS i samband med att han var misstänkt för ett annat brott.

I SKL:s skala över vilken grad av säkerhet de har i sina bedömningar är ”med visshet” den starkaste bedömningen. Som en avdelningschef på SKL uttryckte det:

– När vi skriver ”med visshet” är vi så säkra vi kan vara, med tanke på att vi inte var där och såg när brottet begicks.

Men denna ”visshet” visade sig vara helt fel. För MS bror DS greps senare och erkände rånet. Och DS hävdade att hans bror inte deltagit i rånet. Det här resulterade i att man skickade ett DNA-prov från DS till SKL. Och nu kom SKL fram till följande, enligt Svea hovrätts dom:

Statens Kriminaltekniska Laboratorium har idag lämnat ett sakkunnigutlåtande som visar att DS DNA med visshet överensstämmer med säkrade DNA-resterna från rånarluvan. Det framgår också att DNA-prov från MS med visshet inte överensstämmer med DNA från rånarluvan. Enligt Ricky Ansell på statens Kriminaltekniska Laboratorium har ett misstag begåtts någonstans i handläggningen av ärendet.

 Det blir aldrig fel i Sverige

 Åklagarmyndigheten kom 2008 med ett RättsPM kallat ”DNA som bevis”. Man tittade närmare på 89 fall av stöld och grov stöld, och kom bland annat fram till följande:

En slutsats som kan dras av domarna är att det är mycket sällsynt att själva DNA-analysen ifrågasätts i domstolen. Endast vid några få fall har den misstänkte gjort gällande att spåret sammanblandats eller förväxlats av polis eller av personal vid SKL. I de fall där invändning om att förväxling förekommit har åklagaren åberopat förhör med personal från SKL. Inte i något fall har domstolen ogillat åtalet efter en sådan invändning.

Vad innebär då det här konkret? En tidigare anställd på SKL som inte vill framträda med sitt namn, har erfarenhet av det här:/wp-content/uploads/content/rattssakerhet/placerat DNA/DNA in face 2.jpg

– Vi får en skrivelse eller ett telefonsamtal där man frågar om det kan ha begåtts något misstag i samband med en speciell DNA-analys, berättar han. Och någon av våra chefer svarar då att så har inte varit fallet.

– Kan det ha begåtts ett misstag?

– Självklart. Det går alltid att göra misstag. Prover som blandas ihop, eller som inte hanteras rätt. Och vid den slutliga analysen är det ju människor som gör bedömningar, som analyserar och gör sannolikhetsberäkningar.

– I fallet där SKL först fastställde att det med visshet var DNA från en person och sedan med visshet inte var från honom, utan från hans bror som inte var en tvillingbror, vad får sådant för konsekvenser?

– Det där var ju efter att jag hade slutat, men det blir sannolikt inga som helst konsekvenser.

– För att i Sverige framträder då någon chef och säger att ”vi ska se över våra rutiner” och därmed fortsätter allt som tidigare, eller?

– Ja, något i den stilen.

Säkrare med fingeravtryk

Det går också att framställa lämpligt DNA. Enligt den israeliska forskningsrapporten ”Authentication of forensic DNA samples” så kan DNA tillverkas och planteras på en brottsplats. I rapporten hävdas att man på det sättet kan iscensätta en brottsplats.

Erfarna svenska kriminalare hävdar inte sällan att fingeravtryck är säkrare än DNA. Som en uttryckte det:

– Ska du placera ett fingeravtryck så får du ju släpa med dig ett lik, eller i varje fall ett finger som snabbt ruttnar. Det är betydligt enklare att ha med sig några lämpliga hårstrån.

Han får medhåll av en av FBI:s främsta experter på DNA:

[-]– DNA bevisar inte vem som är skyldig till ett brott. Det visar bara varifrån ett prov kommer, säger Bruce Budowle, som leder arbetet med att utveckla DNA-teknik inom FBI.

Men i varje fall tillsvidare döms människor mer eller mindre dagligen för brott i Sverige, där DNA-analyser utgör den helt avgörande bevisningen.

 

Research: Frida Sallander

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.