Lär av Stalin

Jämställdheten har nått en bit men först nu börjar det bli lite fart på det hela. För nu ska barnböckerna rensas på olämpliga pojkar.

Sveriges riksdag har ungefär lika många manliga som kvinnliga ledamöter. Antalet kvinnor som är domare eller åklagare är snart fler än männen. Rimligen finns det inget land i världen där en nyfödd tjej har större chanser att välja sitt eget yrkesliv, och sitt livs inriktning i övrigt, än i Sverige.

Men än finns mycket att göra. Än vilar det tunga patriarkala oket över alltför många samhällsföreteelser. På en av landets mest betydelsefulla debattsidor, Brännpunkt i Svenska Dagbladet, har två unga kvinnor uppmärksammat ett stort samhällsproblem: Det är fler pojkar än flickor som är huvudfigurer i bilderböcker för barn. Visserligen är det bara i 57 procent av dessa böcker som pojkarna har de mest framträdande rollerna, men ändå. Det här måste åtgärdas.

De menar att personalen på bibliotek och daghem måste utbildas, så de uppmärksammar det här och köper in böcker på rätt sätt. Alltså helt jämställt mellan pojkar och flickor.

Finns mer att göra

Låt oss inte stanna där. Det finns mer att ta itu med än bara författare och illustratörer till bilderböcker för barn. Hur är det med vuxenlitteraturen? Biblioteken borde naturligtvis även här se över såväl inköpen som de böcker de redan har. Huvudpersonerna i dessa ska naturligtvis vara jämnt /wp-content/uploads/content/blogg/dicksundevalls/astrid7_247209d.jpgfördelade mellan kvinnor och män.

Astrid Lindgren hade kunnat stå som ett föredöme för hur det ska se ut med Pippi Långstrump och Ronja Rövardotter – om det inte varit för plumparna i protokollet med den där Emil i Lönneberga, Karlsson på taket och Mio min Mio.

Hur är det med statyerna i våra städer egentligen? De föreställer män, män och åter män. Måste naturligtvis åtgärdas. Och den målade konsten. Har någon inventerat våra konstmuseer och räknat hur många män respektive kvinnor som avbildats där? Annars är det på tiden att det blir gjort.

Vidta bestämda åtgärder

Visserligen finns det en del problem att lösa, som med den så kallade ”Kärringstan” i Enskede i södra Stockholm, som bara har gatunamn efter kvinnor. Men det är oftast kvinnor vars huvudsakliga prestation bestått i att de varit gifta med framstående män. Hur gör vi med det när vi genusgranskar gatunamnen i Sverige?

Nåväl, sånt löser sig. Nu gäller det att först och främst ta itu med de glasklara fallen och se till att något händer. Vi har väntat länge nog. Det tar för lång tid att komma ifatt med statyer som avbildar kvinnor, så låt oss spränga ett antal statyer av män. Blir säkert flera hundra. Låt oss först av allt spränga en del statyer, eller alla, med den där Strindberg. Olämpliga böcker löser vi självklart genom bokbål.

Men om berörda ändå inte förstår. Om författare fortsätter att skriva fler böcker med män som huvudpersoner och bokförläggarna inte stoppar tillräckligt många sådana böcker, vad gör vi då? Likaså med filmer, statyer, målad konst, teaterföreställningar etc. Det kommer då troligen att finnas män som kommer dragande med ”konstnärlig frihet” och ”yttrandefrihet”, och andra patriarkala härskarargument av det slaget.

Låt oss lära av historien. Det finns föredömen som var bra på sånt. Som pekade med hela handen och fick ordning på kulturutbudet.

Jag tänker naturligtvis på Nazitysklands käcka propagandaminister Joseph Goebbels och Sovjetunionens kraftkarl Joseph Stalin. De visste minsann hur man fick stopp på olämplig litteratur.

När vi sedan fått ordning på det här kan vi ge oss på mindre, om än inte helt oväsentliga frågor, som att sjuksköterskor, barmorskor och andra som arbetar i typiska kvinnoyrken, ska få vettigt betalt för sina viktiga jobb. Och försöka få stopp på den omfattande kvinnomisshandeln och trafficking. Men det hinner vi troligen med någon gång framöver.

 

P.S. Det var alltså inte någon artikel på någon obskyr manshatarida jag utgick ifrån. Sådana finns det ju gott om. Liksom kvinnohatarsidor. Och sidor där man hatar judar eller muslimer. Vargar eller varghatare. AIK:are eller djurgårdare. Utan det var på Svenska Dagbladets ansedda debattsida Brännpunkt som förslagen på åtgärder framfördes. D.S.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.