Spritsmugglarnas kung

Från framstående advokat till spritsmugglare och mördare, gränsen mellan organiserad brottslighet och advokatyrket är hos vissa otydlig – i alla fall var den det för George Remus.

Den då femåriga, tyskfödde George Remus immigrerade 1881 med sina föräldrar till Chicago, USA. Som ung man studerade han till apotekare och i tidig tjugoårsålder ägde han två apotek, var gift med sin första fru och hade en dotter. Men en livslång karriär som farmaceut var inget som lockade och Remus började istället studera juridik och blev som 24-åring advokat, något som så småningom skulle leda honom in på brottets bana där han skulle bli känd som ”spritsmugglarnas kung”.

Framstående brottsmålsadvokat

George Remus var en av sin tids främsta brottsmålsadvokater, men trots att han tjänade väldigt bra så var han inte nöjd. När spriten illegaliserades i USA 1920 fick han ofta försvara klienter för olika brott relaterade till försäljning och smuggling av alkohol. Remus insåg snart att klienterna tjänade betydligt mer än honom genom sprithanteringen, många blev mycket rika väldigt snabbt. Han började läsa in sig på de lagar som reglerade förbudet och lyckades hitta ett kryphål som gick ut på att man kunde köpa spritfabriker och apotek och därigenom sälja sprit lagligt dem emellan för vad lagen kallade medicinska ändamål. För att sedan tjäna ännu mer så skulle den mesta av spriten som levererades till apoteken ”försvinna” på vägen och sedan säljas på den svarta marknaden. Pengarna strömmade in och Remus flyttade inom kort till Cincinnati – många av de största whiskeytillverkarna låg där eller i dess närhet och han köpte upp många av dem.

Vid ungefär samma tid skilde sig Remus från sin första fru och gifte sig med sin sekreterare Imogene, med vilken han haft en relation under en längre tid. Beslutet att ta sin sekreterare till gemål skulle inom några få år visa sig vara ett ödesdigert misstag.

/wp-content/uploads/content/historiskt/smugglarkungen/bar.jpg

Tjänade nästan en miljard dollar

Affärerna gick över all förväntan och inom tre år hade den påhittige och numera även kriminella advokaten tjänat över 40 miljoner dollar (motsvarande nästan en miljard kronor i dagens penningvärde). Men pengarna behövdes. För att hålla lagen på avstånd krävdes många mutor. Poliser, domare och andra viktiga personer betalades stora summor, till och med dåvarande justitieministern var på Remus lönelista.

Men han var även i övrigt väldigt generös och fick därigenom många vänner. Under en nyårsfest i början av 1920-talet så bjöds ett par hundra personer, nästan alla viktiga makthavare och deras respektive, in till hans enorma herrgård. När festen var slut framåt småtimmarna fick alla manliga gäster diamantklockor och kvinnorna fick varsin bil. George Remus var på toppen av sin kriminella karriär, men snart skulle allt gå väldigt fel.

Dömdes till fängelse

Staten började slå ner på den illegala spritförsäljningen allt hårdare och inte ens alla mutor som utbetalades hindrade en domstol från att döma Remus till två år i fängelse, den 24 januari 1924 inställde han sig för sitt straff. Fast frågan är om man kan kalla det ett straff. Han placerades nämligen i Atlantas federala fängelse vilken hade den lägsta säkerhetsnivån och fungerade mer som ett lyxhotell än en anstalt. Endast rika fångar placerades där och de hade stora möjligheter att använda sina tillgångar för att göra livet drägligare.

Men under tiden i anstalt bedrog Remus fru Imogene honom med en federal agent som arbetade mot spritsmuggling. Agent Franklin Dodge slutade dock som federal polis och samarbetade istället med Imogene för gömma undan så mycket av Remus tillgångar som möjligt. På varenda tänkbara sätt försökte Franklin och Imogene göra honom luspank. Vid ett tillfälle försökte de till och med få honom deporterad genom att hävda att hans far aldrig varit medborgare och att George Remus själv därför inte heller var medborgare. Även om de misslyckades med deporteringsplanen så lyckades de ta mycket av hans tillgångar. I samband med frigivningen i oktober 1927 begärde Imogene skilsmässa, vilket skulle visa sig vara ett ödesdigert beslut.

/wp-content/uploads/content/historiskt/smugglarkungen/Gm2.jpg

Sköt sin fru

På väg till skilsmässoförhandlingen blev Geroge Remus vansinnig och beordrade sin chaufför att tvinga den taxi där frun och dottern befann sig av vägen. När taxin hade stannat hoppade Remus ut och en högljudd ordväxling inleddes som slutade med att han sköt Imogene i huvudet, mitt framför sin dotter som desperat försökte stoppa honom.

George Remus hamnade nu inför rätta. Som känd advokat och spritsmugglare fick hans fall nationell uppmärksamhet. Alla ville följa rättegången för att se om han skulle lyckas ta sig ur den knipa han hade försatt sig i, för det fanns ingen tvekan om att George Remus hade skjutit sin fru. Som den juridiska strateg han var insåg han att enda sättet att bli fri var att hävda tillfällig sinnesförvirring, ett försvar som var väldigt ovanligt på den tiden.

Det amerikanska jurysystemet fungerade dessutom till hans fördel. Remus hade under många år varit en av de mest kända och generösa personerna i Cincinnati, vilket innebar att han var mycket populär. Genom sina kontakter såg han även till att smutskasta Imogene och den före detta federala agenten Franklin Dogde. När det väl blev dags för rättegång bestod juryn av en samling personer som var boende i Cincinnati och som därför levde i villfarelsen att George Remus var en väldigt trevlig och generös person, samtidigt som det nästan ansågs vara allmän kännedom att Imogene och Franklin var illvilliga skurkar som bedragit Remus och försökt stjäla hans pengar. Efter endast 19 minuters betänketid återkom juryn och fann George Remus oskyldig på grund av tillfällig sinnesförvirring.

Ville fortsätta smuggla sprit

När George Remus återigen var en fri man försökte han återuppta sin spritsmugglingskarriär, men insåg snart att det hade blivit alldeles för farligt. Gangsters hade tagit över allt, vilket innebar betydligt mer hot och våld än vad det hade varit tidigare. Remus insåg att det inte var något för honom, drog sig tillbaka med de tillgångar han hade kvar och fortsatte arbeta som advokat i ytterligare ett par decennier.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.