Med rätt att döda

Läste om pappan i Texas som under en fest kom på en 47-årig man med att förgripa sig på hans dotter. Varvid pappan slog ihjäl mannen.

Därefter ringde pappan polisen och var förtvivlad:

– Han kommer att dö, jag vet inte vad jag ska göra, skrek han i telefonen.

Han hade uppenbarligen inte haft för avsikt att döda mannen och han hade ”bara” slagit honom med sina knytnävar.

Juryn drog sedan samma slutsatser som polis och åklagaren, att pappan hade rätt att använda dödligt våld för att skydda sin dotter, enligt New York Times.

Ingen enkel fråga

Det här är ingen enkel fråga. Jag är trebarnsfar och har inga svårigheter att identifiera mig med den här pappan. Sannolikheten för att jag i en sådan situation skulle använda mer våld än nödvändigt är mer än stor. Tveklöst skulle jag som många andra fäder i ursinne slå och slå tills han låg medvetslös – och kanske död. Även om det inte varit avsikten.

Så långt är det enkelt för då handlar det bara om hur man rent mänskligt skulle reagera, eller om man så vill, överreagera. Men vad ska lagen och domstolarna tillåta?

Nödvändigt, men inte mer

I Sverige får vi i en sådan situation använda det våld som behövs för att stoppa våldtäktsförsöket – men inte mer. Graden av våld kan få vara mycket omfattande om våldtäktsmannen gör motstånd eller till och med attackerar – men när angreppet på dottern är avvärjt och ingen fara föreligger för henne eller i det här fallet för pappan, så får vi inte fortsätta utöva något våld.

I teorin är naturligtvis det här fullt begripligt. Vi får inte som enskilda personer göra oss själva till såväl åklagare som domare och bödel. Men så har vi det här lilla problemet med att vi är människor och inte robotar. Och då är frågan, hur stor grad av fullt begripligt ursinne kan lagen och domstolarna acceptera?

Inget fel på lagen

Lagen är det inget fel på. Vår nödvärnslag är en modernt skriven lag som tillåter mycket. Men våra domstolar brukar vara restriktiva i uttolkningen av nödvärnslagen. Där ska vi ett antal månader senare kunna svara på frågan om det där tredje, fjärde och femte knytnävslaget var nödvändigt. Kan vi det? Knappast. Möjligen kan en erfaren kriminell torped svara på en sådan fråga. Utmärkande för vanliga hederliga människor är att det kan vi inte avgöra. Det vet vi inte. Och därmed blir det här ingen enkel fråga.

Utifrån min erfarenhet av hur nödvärnslagen brukar uttolkas, torde det i Sverige ha resulterat i det här: Om pappan bara slog fram till att mannen var oskadliggjord och därmed ofarlig, kanske liggande på marken, hade pappan kunnat klara sig från att bli dömd. Men om han fortsatte att slå på mannen när han låg ner hade pappan definitivt blivit dömd för misshandel eller grov misshandel. Därtill i kombination med grovt vållande till annans död, i det här fallet.

I värsta fall hade pappan dömts för dråp. Någon allmän rätt att använda dödligt våld hade han definitivt inte haft, vilket väl är rimligt, hur väl man än kan förstå hans reaktion.

 

Vi har tidigare på Para§raf tagit upp frågan om vår rätt att försvara oss, i en mer utförlig artikelserie som finns att hämta här.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.