Avrättning av sinnessjuk

"Ömklighet är huvuddraget i hans väsen". Så löd utlåtandet från Lunds Hospital om mördaren Lars Nilsson. Och det fortsatte: "Han hyser en feg dödsfruktan. Han ser ogärna folk i ögonen och man kan inte lita på honom då han i hög grad är lömsk, grym och feg."

Natten till den 4 december 1898, stiger Lars Nilsson upp och beger sig iväg mot ett närbeläget hus. Det är en han[-]delsbod och telefonstation som förestås av en 20-årig flicka, Katarina Ro[-]ma[-]re. Några dagar tidigare har Nilsson sett henne stå och räkna dags[-][-]kas[-]san.

Han slår nu ut en fönsterruta med en mejsel och tar sig in. Fröken Romare vaknar och kommer upp iklädd nattlinne. Utan att yttra ett ord slår Nilsson sin skarpslipade skruvmejsel i huvudet på henne så blodet sprutar.

– Skona livet människa så ska han få pengarna, ropar hon och lämnar över nyckeln till pulpeten.

Känner att hon lever

Hon får då ett nytt slag och faller till golvet. Nilsson går till pulpeten, låser upp den och stoppar på sig de pengar som finns där. Under tiden har Romare kvicknat till så pass att hon kunnat ta sig upp i sin säng. Nilsson häl[-]ler då ut fotogen i butiken och på tröskeln till hennes sovrum. Sedan går han in och känner på hennes hjärta som slår. Hon stönar återigen:

– Skona livet.

/wp-content/uploads/content/historiskt/avrattning-av-sinnessjuk/KlippMordet.jpgNilsson förnekar efteråt anklagelserna om att han även skulle ha ”betett sig sexuellt nesligt” mot henne.

Så tänder han på och tar sig ut genom fönstret och springer hem. Katarina Romare dör i lågorna.

Men hustrun ser hur Nilsson kommer hem nedblodad och när mordbranden undersöks berättar hon vad hon vet för polisen.

Erkänner

Efter några dagar erkänner Nilsson inför fängelsechefen och berättar bland annat vad Katarina Romare sagt under morddramat. Han får därefter genomgå en slags rättspsykiatrisk undersökning på Lunds Hospital.

Resultatet av undersökningen är lite svårtolkad men sammanfattningsvis så kommer man fram till att han är sinnessjuk. Eller med dagens språkbruk: Allvarligt psykiskt störd.

Ytterligare ett mord?

Lars Nilsson föddes den 19 april 1851. I unga år ger han sig iväg ner i Eu[-]ropa och kommer tillbaka först 1894 då han slår sig ner i Hörups socken mellan Ystad och Simrishamn.

Året därpå gifter han sig med den hustru som sedan kommer att ange honom för polisen. I samband med rättegången uppstår rykten om att han även gjort sig skyldig till ett mord i Tyskland. En kvinna han haft ett förhållande med där påstår det men inget framkommer som kan bekräfta vad hon framför.

Trots utlåtandet från Lunds Hospital döms han till döden och en nådeansö[-]kan som han skickar till konungen avslås.

Hans hustru har klargjort att hon inte vill ha med honom att göra efter mordet. Men när Lars Nilsson nu inser att han kommer att avrättas, skriver han med hjälp av fängelseprästen följande brev till sin hustru.

/wp-content/uploads/content/historiskt/avrattning-av-sinnessjuk/Brevet2.jpg

Brevet är naturligtvis från början handskrivet. Ovanstående kopia har senare skrivits ut på skrivmaskin.

Löderupsvisan

Som alltid under den här tiden skrivs det visor om större brott. I det här fallet nedanstående ”Löderupsdramat” som här återges förkortad:

/wp-content/uploads/content/historiskt/avrattning-av-sinnessjuk/Loderopsvisan2.png

Kan göra motstånd

Inför avrättningen har fängelsedirektören Luthander skrivit till skarprättare A G Dahl[-]man och meddelat att det finns stor risk att fången trots att han nu är när[-]mare 50 år gammal kommer att göra motstånd i samband med avrättningen.

Av den anledningen får Dahlman och hans son, som även denna gång biträder sin far, iaktta Nilsson genom ett titthål till celldörren, för att i någon mån försöka bedöma hans möjligheter till motstånd.

Klockan fem, morgonen den 23 augusti 1900, läste länssekreteraren upp do[-]men på fängelsegården och tillade:

Under hänvisning härtill och i konungens och lagens namn befaller jag nu fängelsedirektör Luthander att låta föra fram fånge nummer 16 Lars Nils[-]son.

Nilsson förs ut iförd fångkläder och tofflor. Han är kedjad till händer och fötter och har ögonbindel. Vad som sedan händer har nedtecknats av Dahl[-]mans äldste son, Gustav Adolf Dahlman, som tjänstgjorde som bödel[-]biträde:

När jag förde honom framåt med de små steg han kunde ta med hänsyn till fotkedjorna jämrade han sig hela tiden med rop som:

– Gud, förlåt mig, skall jag behöva dö!

Då jag lade ner honom och fick kedjan över hans skuldror började han jämra sig likadant igen. Men bilan föll snabbt och det blev tyst.

Vid denna avrättning var det en helt annan känsla som grep både far och mig. Här kändes allt lättare. Kanske var det hans stora feghet och jämmerrop att ej en tanke fanns på annat än att snabbt göra pinan kort.

Men man kan ej undvika att tänka på att när han utförde sitt hemska brott då fanns nog varken jämmerrop till Gud fader eller en ängslande tanke.

/wp-content/uploads/content/historiskt/avrattning-av-sinnessjuk/KlippAvattad1.jpgNågon större uppmärksamhet fick inte avrättningen vilken framgår av den lilla tidningsnotisen här till höger.

Lars Nilsson begravdes på Malmö kyrkogård.

Det här kom att bli den sista avrättningen i Götaland.

Men ytterligare två mördare skulle komma att avrättas i Sverige, varav en var massmördare.

 

Bild- och dokumentresearch: Nina Silventoinen

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.