Farliga fångar?

Det är få fångar på de hårdaste säkerhetsavdelningar i landets fängelser. Varför det? Är det möjligen så att det inte finns så värst många farliga fångar?

På vardera Kumla, Hall och Saltvikfängelset finns en speciell säkerhetsavdelning. De är avsedda för de värsta av de värsta bland landets fångar. Den på Saltvik är ett resultat av Thomas Bodströms planer på superfängelser.

Men – de här avdelningarna är inte ens halvbelagda, bara 43 procent av platserna är fyllda. De tomma platserna kostar Kriminalvården, alltså oss skattebetalare, 50 miljoner kronor om året.

Korkad förklaring

Kriminalvårdens högste säkerhetschef, Christer Isaksson, förklarar det så här:

– Avsikten är inte att de här avdelningarna ska vara fullbelagda eftersom de intagna ofta är farliga och inte kan placeras tillsammans.

Världens psykiatriker och psykologer är inte överens om så värst mycket men att de inte finns något sådant som konstant farliga människor, är de rörande överens om. Vissa människor kan bli farliga under inverkan av droger eller i vissa situationer men de är inte konstant farliga.

Som en tidigare psykiatriker på Österåkerfängelset uttryckte det:

– Farlighetsbedömningar är en färskvara som inte står sig så värst länge.

Blir psykiskt sjuka

Christer Isakssons förklaring blir än mer fel om man tänker efter lite: Om man nu inte ska ha fler fångar på de här bunkrarna, varför har man då byggt dessa med så många platser?

Förklaringen till de tomma platserna är egentligen en helt annan: De allt hårdare tagen i svenska fängelser leder till att allt fler fångar blir psykiskt sjuka. Isoleringar och ständiga kränkningar leder till sånt.

Därför flyttas fler och fler över till rättspsykiatriska kliniker då Kriminalvården inte kan hantera dem när de börjar bli riktigt illa däran. Det här är alltså personer som när de dömdes för sina brott inte bedömdes som allvarligt psykiskt störda och därmed inte placerades på rättspsyken, utan som blivit psykiskt sjuka under tiden i fängelse.

Få rymningar

Vi har ytterst få direkta rymningar från svenska fängelser. En del avvikelser från permissioner är det däremot varje år i form av fångar som inte kommer tillbaka i tid till anstalten – men de som får permissioner är inte bedömda som farliga.

År efter år har det framförts krav på någon form av kontrollorgan för Kriminalvården, av den modell som är vanlig i andra länder. Men varje gång har Kriminalvårdens ledning avstyrt det hela. Nu är det hög tid att tillsätta en sådan.

Därtill kan man bygga om de speciella säkerhetsavdelningarna till normalavdelningar. Om någon får spelet så finns isoleringsceller att tillgå under kortare perioder.

Och framförallt – sluta betrakta och behandla vissa intagna som farliga monster så är risken betydligt mindre att de blir, om inte monster, så i varje fall alltför utåtriktat aggressiva. Och till och med blir så psykiskt störda att de måste flyttas över till rättspsyken – där de kan drogas ner.

Tanken med Kriminalvården är att människor om möjligt ska komma ut bättre i någon mening. Mindre kriminella och mindre hänsynslösa. Inte som nu, alltför ofta som hatiska krutdurkar – med nya brottsoffer som följd.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.