Superfängelset

De säkraste avdelningarna, tidigare kallade för bunkeravdelningar, har ett stort antal tomma platser vilket kostade skattebetalarna 50 miljoner kronor under 2011.

Enligt vad programmet Kaliber i P1 rapporterade så användes under 2011 endast 43 % av de platser som finns på högsäkerhetsavdelningar på anstalterna Kumla, Hall och Saltvik. De totalt 72 platserna kostade 750 miljoner att bygga, alltså drygt 10 miljoner per plats. För att dölja detta misslyckande så har Kriminalvården valt att försöka höja beläggningen genom att placera fångar där som egentligen inte uppfyller de säkerhetsmässiga kraven.

Försökte kringgå lagen

Enligt Kaliber så har Kriminalvården försökt höja den låga beläggningen genom att kalla vissa enheter inom säkerhetsavdelningen för ”normalavdelningar” istället för ”säkerhetsavdelningar”. Den enda som vågat gå ut offentligt för att intyga detta är den fackligt ansvarige på Kumla, och han klargör tydligt sin åsikt om att Kriminalvården tidigare velat höja beläggningen på säkerhetsavdelningarna genom att kalla vissa enheter för normalavdelningar. Något som säkerhetsansvarig för Kriminalvården naturligtvis tillbakavisar.

Detta förfarande har gjort att intagna som egentligen inte hade behövt sitta på den absolut högsta säkerheten har kunnat placeras inom ramarna för konceptet. Detta har bland annat inneburit att intagna som suttit på normalavdelningen inte har fått den enligt lag föreskrivna rättigheten att få sin placering automatiskt omprövad en gång i månaden. Efter kritik så har Kriminalvården tagit bort begreppet normalavdelning, men ändå sitter intagna kvar där som inte behöver det. Detta enligt vad såväl kriminalvårdare som andra med insyn i säkerhetsavdelningarnas verksamhet uppger för Kaliber.

En dyr och inhuman verksamhet

Docent i kriminologi Magnus Hörnqvist är klar motståndare till hela konceptet med en anstalt i anstalten och framhöll för Kaliber att det måste finnas mycket enklare, billigare och humanare sätt att höja säkerheten.

Kritiken mot säkerhetsavdelningarna är stor, både från oberoende experter och från dem med insyn. Intressant är också att de två som var ansvariga för byggnationen av dessa säkerhetsavdelningar, före detta justitieministern Thomas Bodström samt förra statsministern Göran Persson, inte ville delta i programmet. Kan det möjligen vara så att de inte vill stå bakom sina tidigare beslut? Om så skulle vara fallet så tycker i alla fall jag att en ny utredning måste göras för att se om säkerhetsavdelningarna fyller någon funktion samt för att undersöka om alla som sitter där, och har suttit där, verkligen har behövt det.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.