Guillou och Gubb Jan

Vem ska stoppas från att skriva och uttala sig om Quick-cirkusen – och varför? Låt oss försöka reda ut yttrandefrihetens gränser.

Jan Guillou ger sin syn på yttrandefriheten i sin senaste krönika i Aftonbladet. Han skriver:

Det är högst rimligt att Dala-Demokraten inte längre vill skämma ut sig med Gubb Jan Stigsons agitation för Quicks skuld. Hans skrivförbud är rimligt. Men inte hans munkavle och förbud mot att ens delta i debatten.

Är det verkligen rimligt? Samtliga dryga 300 artiklar som Gubb Jan Stigson har skrivit om fallet under en period av 19 år, har någon redaktionschef eller liknande fattat beslut om att publicera. Det handlar alltså inte om någon egenhändigt ihopsnickrad sajt där Gubb Jan bloggar.

Två gånger under alla dessa år har han blivit anmäld till Pressombudsmannen. Senast var 2009 då Quick/Bergwalls advokat Thomas Olsson anmälde honom. Ingen av dessa anmälningar resulterade i att Gubb Jan blivit prickad. Det har däremot såväl Jan Guillou som Hannes Råstem blivit för vad de framfört i Quick-ärendet.

Missförstå mig rätt: Jag hävdar inte en sekund att Guillou eller Råstam skulle ha stoppats efter att de blivit prickade. Tvärtom tycker jag att det är alldeles utmärkt att de tilläts fortsätta att publicera sina slutsatser och åsikter i frågan.

Kunnig som få

Men ska då Gubb Jan stoppas som aldrig blivit prickad för något han skrivit i frågan i mer än 300 artiklar? Inte ens den mest ihärdiga motståndare till Gubb Jans slutsatser torde hävda att han inte är kunnig i Quick-ärendet. Hans första artikel publicerades i Quick-ärendet den 9 mars 1993. I drygt 19 år har han läst allt material, häckat på alla rättegångar utom en och intervjuat ett otal inblandade. Så att förneka att han är kunnig och insatt blir bara tramsigt. Däremot kan naturligtvis hans slutsatser ifrågasättas.

Efter att ha arbetat med de olika fallen i ett 15-tal år, hjälpte sedan Gubb Jan till när Hannes Råstam hade började titta på Quick-fallen 2008, genom att förmedla olika kontakter och sin kunskap till Hannes. (Jag har läst en del av deras mejlkorrespondens.)

Intervju med Christer van der Kwast

Idag publicerar vi en lång intervju med Quick-åklagaren Christer van der Kwast. Säkerligen finns det personer som tycker att det är fel. Och än mer fel att inte någon annan får bemöta honom i samma artikel. Frågan blir då, ska även Christer van der Kwast beläggas med munkavle under kortare eller längre tid?

I morgon publicerar vi en debattartikel om Quick-ärendet som Pelle Svensson har skrivit. Han anser att det är en rättsskandal att Quick en gång i tiden blev dömd. Någon som tyker att det även är fel att Pelle Svensson får föra fram sina åsikter?

Redaktionsledningen på Para§raf tycker att det är angeläget att olika röster får komma till tals i Quick-ärendet. Därför har vi inbjudit några från båda sidor att skriva debattartiklar med ett i princip obegränsat utrymme. Bland andra har advokat Thomas Olsson och Mattias Göransson som redigerade Hannes Råstams bok, fått sådana inbjudningar.

Därtill har vi valt att intervjua ett antal personer. Vi har då självklart börjat med de som har kunnat berätta inifrån. Intervjun med Jan Olsson var den första. Den vi publicerar idag med Christer van der Kwast är den andra. Fler följer.

Istället för den metod som är ganska vanlig i svenska medier, att ställa två personer mot varandra i en och samma artikel, har vi medvetet valt att intervjua dem en och en. Vi menar att vi med den metoden kan få fram mer information till våra läsare. Därtill behöver vi rimligen inte i varje artikel klargöra att det i den här frågan finns motstridiga uppfattningar.

Vad får man kritisera?

Får man kritisera och ifrågasätta de friande domarna avseende Quick/Bergwall? Detta trots att det är så många jurister som varit inblandade i processen? Självklart får man det. Precis som man, oavsett hur många poliser och jurister som var inblandade, får och har fått kritisera det arbete som en gång i tiden resulterade i fällande domar.

Det är när andra har en helt annan åsikt än vad man själv har, som yttrandefrihetens gränser testas. Det är då det visar sig om vi verkligen slår vakt om yttrandefriheten och håller på de grundläggande principerna fullt ut – eller inte.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.